tosan83

Ja, jag knogar på. Det har nästan blivit så att jag inte längre kan kalla mig arbetslös. Det känns bra.
Så småning om kommer detta (det har jag fått mer eller mindre bekräftat), som började som ett semestervick över jul och nyår, att leda till att jag får en egen schema-rad. Dvs. En tillsvidare-anställning.

Wow.

Pratade nämligen med Erika (min chef) igår och då sa hon att jag ju var bland deras bästa vikarier eftersom jag alltid ställer upp eftersom jag är arbetslös.
Dock sa hon sen, så förstår hon ju att dom måste ge mig en egen schemarad förr eller senare om dom vill ha kvar mig. Och det är ju delvis sant.
Sen sa de oxå på introutbildningen jag var på (där man fick lära sig hur man jobbar ergonomiskt) att för i princip alla som börjar på frösunda så slutar det ju med en egen schemarad.

Det behöver iofs inte vara en heltid men bara att det är fast är ju sjukt skönt för det är ju trygghet man strävar efter.  Att gå och lägga sig och redan då veta vad man ska göra dagen efter och att slippa bli väckt av telefonen klockan 7 på morgonen.
Visserligen kan man jobba som springvikarie och ändå ibland veta i förväg att man ska jobba. Men oftast inte.
Och att sluta oroa sig för att a-kasse-dagarna ska ta slut och att veta att man iallafall får en viss summa varje månad...

Guuud så skönt.

Denna vecka kan man säga att jag haft heltid nästan. För jag har jobbat 8 timmar alla dagar utom måndagen och imorgon jobbar jag oxå 8 timmar. Helgen vet jag inget om än mendet kan ju dyka upp nåt. Måndag och tisdag vet jag redan att jag ska jobba. - Skönt.

Däremot måste jag säga att det är jobbigt att gå från heltidsarbetslös till att jobba så här mycket. Asså det är kul men ni vet om man tex är sjukskriven. Då börjar man ju arbetsträna först för att klara av att komma ut i arbetslivet innan man friskskrivs så att man inte ska få en chock sen.
Jag är inte sjuk men det är ändå jobbigt att gå från 0 till 100 lixom.

Meeeeen. Jag e nöjd =)