Dålig mamma igen
Han bajsade i fredags, exakt på dagen 14 dagar sedan förra bajsningen... Inte bra.
Torsdagen innan for Simon med honom på BVC och dom försökte få honom att bajsa med alla medel men utan resultat. Han vägdes också och vågen visade en mycket dålig viktuppgång de senaste veckorna. Vår BVC-sköterska misstänkte att jag har för lite mjölk och tyckte att jag skulle öka amningen till varannan timme istället för var 3e. Så vi gjorde det direkt men som jag trodde ledde det till skrik i flera timmer. För småbarn kan inte smälta maten så fort och kan lätt få magknip om dom äter för ofta. Det var ju pga koliken som vi började hålla stenhårt på "inte oftare än var 3e timme-principen". Och det har vi ju kört med sen han var några veckor bara så det är ju inte pga det som jag fått mindre mjölk. Vi skulle även ge honom en tesked vatten typ två gånger per dag mellan måltider för att eventuellt hjälpa bajset ut så det gjorde vi.
I fredags på morgonen for vi åter på BVC (dock inte till vår ordinarie sköterska för hon var ledig). Hon gjorde också allt ör att han skulle bajsa men utan resultat. Vi berättade då att det inte funkade att amma så ofta vilket hon förstod men att vi nu körde stenhårt på exakt var tredje timme, så sover han så väcks han. Detta för att öka min produktion. Hon tyckte det var bra och sa att vi skulle ge honom bröstmjölkersättning efter sista målet på kvällen.
Så på fredagskvällen hade vi första skellefteåkonserten med Voicebox och då, när min mormor skötte honom så bajsade han. Lördagen följde med en till konsert. Båda lyckade, läs recensionen i norran här.
Idag ringde ordinarie bvc-sköterskan för att följa upp.
Bra att han bajsat tyckte hon. SÅ övergick samtalet till att handla om mjölken. Hon hade varit på konserten. - AVSLÖJAD!
Jättebra tyckte hon.
Men hon tillade också: Kanske inte så konstigt att mjölken sinar när du har så mycket ikring dig.
Så var man en dålig mamma igen... En mamma som stressar så mycket att hon inte kan ge sitt barn mat.
Å stressad är jag. Har inte mått bra psykiskt senaste veckorna. Men det beror inte på våra konserter. Dom ger mej snarare energi än att dom tar den.
Det är mer allt annat. Det är snart jul å man ska hinna köpa julklappar. Min familj kommer ju upp. Å det ska ju hinna bli fint här är det tänkt. Nu är det riktigt stökigt här alltså. Inte kul. Idag har jag stressat ihjäl mig för att hinna få tag i alla adresser till alla som ska få julkort eftersom dom måste läggas på lådan senast imorn för att komma fram i tid.
Dessutom har jag bokat uppkörning snart. Jag säger inte när. Ingen ska få veta för då får man bara en massa press. Men snart kanske jag har körkort om allt går som planerat.
Imorn har jag körlektion och samtidigt ska jag släpa dit Simon för att han tillsammans med nån på körskolan ska planera sitt körkortstagande. Teorin har han ju klarat av men det är inte så långt borta tills den går ut så han måste faktiskt ta tag i saker å ting han också. Å det skulle han såklart aldig gjort om inte jag pushat på han.
Återigen. Utan mig slutar jorden snurra. Jag är knappast ensamt ansvarig över att föda vårt barn och det kanske finns saker som inte precis hjälper mig att bli mindre stressad och producera mer mjölk.
Utan att säga för mycket.
Resten av dagen ska jag bara slappa. Inte ens en promenad tänker jag orka.
Georg får bli inne idag. Stackarn. Inte ens frisk luft ger jag han. Men jag måste vila.
Hade
Svar på det du skrev:
Självklart är jag väl medveten om att man inte kan jämföra problem. Jag kan 90% av tiden acceptera och förstå detta, och lyssna och stötta människor som har andra problem än jag har. Men så kommer det stunder då det blir för mkt, då jag tycker att världen är den mest orättvisa som finns, och då jag vill slå till alla människor som klagar på/bråkar om triviala saker. Så måste det nog få vara. Så är det nog för alla som går igenom en sorgeprocess. När jag då har dessa stunder och sätter mig vid datorn och skriver, ja, då fastnar det där. Då kanske man kan tro att jag känner känslorna jag skriver om hela tiden. Men det stämmer verkligen inte. Det är känslor jag har just där och då. 5 minuter senare kan jag känna empati med andra människor med andra problem igen. Jag borde kanske förtydliga då jag skriver att jag känner så bara just då. Jag uppskattar dina ord, och ska tänka på hur mina inlägg uppfattas. Det sista jag vill är att upplevas som konstant bitter. Jag tror min jul kommer att bli helt okej. Georg och Irma kommer att förgylla den detta år. :) Kram