längesen

Världens tråkigaste rubrik, men det var längesen jag skrev.

Jag har mycket i min hjärna nu.

En stor del av detta borde även ta upp min andra hälfts hjärna men konstigt nog så gör det inte det.

Ibland känns det som att man är ensamstående med två barn när det borde kännas som att man är två som delar på ansvaret kring den gemensamma sonen och hushållet.

Det är skönare när jag är ensam för då vet jag förutsättningarna.
När Simon är hemma för väntar jag mig (av nån konstig anledning) att han ska underlätta för mig. Men i slutändan blir det iallafall så att det blir en större börda. Det är nåt fel på det manliga släktet.
Ja, jag drar alla över en kam för hittills har jag inte träffat nån tjej som inte tagit större delen av ansvaret hemma. Jag har träffat en del killar som är singlar och som kan verka potentiella men jag är ganska övertygad om att dom när dom träffar den rätta, kommer falla in i samma mönster som resten av sitt släkte.
BLÄ!

Jag håller på att läsa en bok nu:
"Familjens proektledare säger upp sig"
Jag vill också säga upp mig

Det roliga är att hon som skrivit boken verkligen lyckas med att säga upp sig och vad jag förstått så har hon å hennes man det jättebra nu.
Jag längtar tills jag läst ut den. Då kanske jag har nog med kött på benen för att säga upp mig jag med.

Kommentarer
Postat av: Josefin

Jag är också nyfiken på den boken! Kanske nåt att ägna jullovet åt?



Jag tror att det är betydligt mer ansträngande att vara den som håller koll på när kidsen har friluftsdagar och säga åt någon att packa skridskor, halsduk och 20 kr än att vara den som utför själva packandet....


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback