Ture!!
Ture har flyttat!
Att det bästa var att sälja honom har vi egentligen vetat länge men det är en sak att veta vad som är bäst och göra det. Det var ett svårt beslut att fatta. Jag saknar honom redan.
Jag å Simon åkte iväg med honom till Söderköping (där han nu bor) förra helgen. Vi sov över hos Sussa (hans nya matte) mellan fredag och lördag för att se att allt gick bra och att det kändes bra osv.
Vi satte ut en annons på blocket och massor med folk hörde av sig.
Både folk långt borta men även folk närmare.
Det var många från Skellefteå-trakten som kom och hälsade på men det kändes inte rätt helt enkelt.
Så iallafall så fastnade vi för Sussa. Hon bor i ett hus på landet med inhägnad tomt. Hon är sjukpensionär så hon är hemma jämt, men inte gammal (40år). Hon har 2 egna cavalier tikar Linnea och Alice samt en cavalierhane, Isak som hon har haft nu ett tag. Hon tränar upp / rehabiliterar "problemhundar" åt andra och Isak är en f.d problemhund som snart ska få flytta hem igen. Den enda nackdelen som vi såg var att hon har två barn 12 och 5 år gamla och Ture är ju rädd för barn. Men Sussa försäkrade oss att det skulle gå bra för dom är så hundvana och så.
Vi lämnade honom iallafall där så jag antar att det kändes bra.
Men jag ska inte sticka under stolen med att på kvällen när vi skulle somna hemma hos Sussa så grät jag.
Sjuka tankar kom helt plötsligt.
Jag började tänka att vi ju egentligen inte vet nåt om denna nya matte och att hon ju kan vara hur elak som helst egentligen. Och tänk om hon torterar honom eller nåt.
Sannolikheten till det var ju extremt liten samt att hon skulle varit jävligt martyrig om hon lyckats få sin 12-åriga son med på skådespelet samt att hennes hundar såg ut att trivas och må bra.
Dom tankarna hade nog kommit vem vi än lämnat han till och berodde nog mer på mitt hat mot mig själv. Dåligt samvete i kombination med sorg och saknad.
Ture stormtrivdes iallafall där såklart. Han hade fullt upp med tikarna och så.
Han och Isak gjorde upp direkt och Ture vann vilket var rätt för han var äldst.
Han träffade också Sussas 12-åriga son vilket gick superbra. Ture bara hälsade som dom andra hundarna. Tror helt enkelt att han såg hur dom gjorde å gjorde lika dant.
Jag å Sussa har kvar kontakten och jag har hört nu att han träffat hennes 5-åring Fridha. Det gick tydligen också bra. Eller han skällde lite först men senare samma kväll satt han i hennes knä osv. Skönt. Det har varit min största oro.
I skolan går det sådär.
Är så sjukt less bara. Vill inte mer.
På måndag får vi tillbaka B2-tentan som jag är typ säker på att jag inte klarade.
Känns dock helt okej inför kommande tenta som vi har om drygt 2 veckor.
I denna kurs har vi även en klinisk examination. Då vi kommer till Kliniskt tränings centrum (KTC) och får en halvtimme att förbereda oss för att sedan göra en av 8 uppgifter. Vi kommer att dra en lapp om vilken vi ska göra när vi kommer dit men det är antingen katetersättning av olika slag eller olika typer av injektioner eller sätta PVK (alltså typ droppkanyl eller vad man ska säga. En sån man har på handen eller i armväcket.) Det viktiga är att göra allt med rätt hygien-metod inte att klara själva grejen. Exempelvis på PVK-n är inte det viktiga att vi träffar venen utan att vi gör allt rätt och riktigt.
Ska på KTC nu å träna lite med några till i klassen.
Bye!
Att det bästa var att sälja honom har vi egentligen vetat länge men det är en sak att veta vad som är bäst och göra det. Det var ett svårt beslut att fatta. Jag saknar honom redan.
Jag å Simon åkte iväg med honom till Söderköping (där han nu bor) förra helgen. Vi sov över hos Sussa (hans nya matte) mellan fredag och lördag för att se att allt gick bra och att det kändes bra osv.
Vi satte ut en annons på blocket och massor med folk hörde av sig.
Både folk långt borta men även folk närmare.
Det var många från Skellefteå-trakten som kom och hälsade på men det kändes inte rätt helt enkelt.
Så iallafall så fastnade vi för Sussa. Hon bor i ett hus på landet med inhägnad tomt. Hon är sjukpensionär så hon är hemma jämt, men inte gammal (40år). Hon har 2 egna cavalier tikar Linnea och Alice samt en cavalierhane, Isak som hon har haft nu ett tag. Hon tränar upp / rehabiliterar "problemhundar" åt andra och Isak är en f.d problemhund som snart ska få flytta hem igen. Den enda nackdelen som vi såg var att hon har två barn 12 och 5 år gamla och Ture är ju rädd för barn. Men Sussa försäkrade oss att det skulle gå bra för dom är så hundvana och så.
Vi lämnade honom iallafall där så jag antar att det kändes bra.
Men jag ska inte sticka under stolen med att på kvällen när vi skulle somna hemma hos Sussa så grät jag.
Sjuka tankar kom helt plötsligt.
Jag började tänka att vi ju egentligen inte vet nåt om denna nya matte och att hon ju kan vara hur elak som helst egentligen. Och tänk om hon torterar honom eller nåt.
Sannolikheten till det var ju extremt liten samt att hon skulle varit jävligt martyrig om hon lyckats få sin 12-åriga son med på skådespelet samt att hennes hundar såg ut att trivas och må bra.
Dom tankarna hade nog kommit vem vi än lämnat han till och berodde nog mer på mitt hat mot mig själv. Dåligt samvete i kombination med sorg och saknad.
Ture stormtrivdes iallafall där såklart. Han hade fullt upp med tikarna och så.
Han och Isak gjorde upp direkt och Ture vann vilket var rätt för han var äldst.
Han träffade också Sussas 12-åriga son vilket gick superbra. Ture bara hälsade som dom andra hundarna. Tror helt enkelt att han såg hur dom gjorde å gjorde lika dant.
Jag å Sussa har kvar kontakten och jag har hört nu att han träffat hennes 5-åring Fridha. Det gick tydligen också bra. Eller han skällde lite först men senare samma kväll satt han i hennes knä osv. Skönt. Det har varit min största oro.
I skolan går det sådär.
Är så sjukt less bara. Vill inte mer.
På måndag får vi tillbaka B2-tentan som jag är typ säker på att jag inte klarade.
Känns dock helt okej inför kommande tenta som vi har om drygt 2 veckor.
I denna kurs har vi även en klinisk examination. Då vi kommer till Kliniskt tränings centrum (KTC) och får en halvtimme att förbereda oss för att sedan göra en av 8 uppgifter. Vi kommer att dra en lapp om vilken vi ska göra när vi kommer dit men det är antingen katetersättning av olika slag eller olika typer av injektioner eller sätta PVK (alltså typ droppkanyl eller vad man ska säga. En sån man har på handen eller i armväcket.) Det viktiga är att göra allt med rätt hygien-metod inte att klara själva grejen. Exempelvis på PVK-n är inte det viktiga att vi träffar venen utan att vi gör allt rätt och riktigt.
Ska på KTC nu å träna lite med några till i klassen.
Bye!
Kommentarer
Trackback