tosan83

Äntligen får jag berätta. Jag har typ hållit på att spricka nu sedan 21 Januari.

VI VÄNTAR BARN!!

Jag har ju gjort så himla många graviditetstest i mina dar.
Jag å Simon slutade ju med preventivmedel direkt vi fick veta att jag hade den här sjukdomen som jag har. För vi fick ju då också veta att det kan bli svårt å det kanske inte går alls.
Så vi har ju lixom alltid kört på: när som helst är bättre än aldrig-principen. Och dom rådde ju oss att inte vänta för länge med att försöka eftersom det kan ta tid och för att fertiliteten knappast blir bättre med åren.

Så 3 år utan skydd och dessutom en sjukdom som medför ruskigt oregelbunden mens.
Mensen var alltså sen varje månad. Så ni kan ju räkna ut hur många graviditetstest jag gjort.

Iallafall. Jag var ju tvungen att vänta till jag fyllde 24 samt gå ner till et BMI under 30 för att få börja med pergo-time (ett ägglossningsstimulerande läkemedel). Min sjukdom fungerar ju så att jag har ägg men ingen ägglossning.
Den 14 November fyllde jag 24 årvarpå jag direkt ringde till min kontakt på kvinnokliniken. Jag hade ju också gått ner tillrävkligt i vikt.
Hon skrev ut medicinen och jag fick hemskickat instruktioner på hur man skulle göra.
1 tablett / dag i 5 dagar med start 3e mensdagen. (1a mensdagen är dag 1 i menscykeln)
Möjlig befruktning var dag 12 -19 så då skulle man alltså försöka vara kreativa ca varannan-var tredje dag. INTE VARJE.
Någon av dagarna 21-23 togs ett blodprov för att mäta progesteronhalten och alltså se om en ägglossning ägt rum.
och dag 28-33 nånstans hörde min kontakt av sig.

Jag fick mens den 19e November alltså 5 dagar efter min 24 årsdag så jag började direkt med tabletterna den 21a

Kontakten med teamet den månaden (som förövrigt blev lite tidigare då jag ville veta provsvaren) gav glada nyheter. Jag hade med all sannolikhet haft ägglossning. så vi behövde inte justera dosen. När det var dags för graviditetstestet så visade det däremot tyvärr negativt och mensen kom också mycket riktigt nån dag senare.

Men det visste ni ju. Att det inte gick första gången. Tror jag skrev det i nåt inlägg.

Andra gången gick det iallafall.
Skulle gissa att barnet är gjort nån dag efter nyårsafton.
Vi firade ju jul i Stockholm hos mamma å pappa. Jag hade tänkt stanna ganska mycket längre men simon skulle jobba nyårsafton så han skulle hem.
När mensen anlänt så började vi räkna efter och dag 12 var på självaste nyårsafton. Å det är ju från och med den dagen och 1 vecka framåt som det är bra om den blivande pappan och mamman befinner sig i samma stad. Om paret inte kan det så är det bättre att låta behandlingen utebli den månaden. Simon tyckte att vi kunde hoppa över en månad så jag kunde stanna men jag tänkte att då kommer jag alltid att tänka: "Tänk om det var den gången som det skulle bli" Mamma sjöng på skansen på nyårsafton så jag var där å lyssnade men på nyårsdagen for jag hem och vi började vårt "arbete".

Å så mycket riktigt (tur att vi inte skippade) Den 21 Januari visade 2 test positivt. Jag gjorde dom så rutinmässigt. Har ju som sagt gjort det så många gånger. Det var ingen spänning. Simon var hemma men inte delaktig.
Så jag kissade på stickan å direkt fylldes den ju med blå färg å ett streck visade sig. Lite svagt men det var där.
Jag skrek: Simon det är nåt här. Han kom springande å vi kramades å pussades lite. 2 minuter senare var strecket bortom rimligt tvivel i tydlighet.

Sen dess har det bara flutit på.
Har varit rätt trött å mår lite illa mellan måltiderna ibland men kräks inte. Mår egentligen väldigt bra.
En sak som inte många vet (Jag visste det inte) är att när livmodern börjar spännas ut, vilket den börjar göra direkt, så känns det exakt som mensverk. Det är inte så praktiskt för jag kände ju det där innan jag gjorde testet å tänkte: "jaha, det är mensen som är på väg, det bidde ingen bäbis nu heller" Där har Gud gjort en miss!

Vi har varit på inskrivningssamtal hos min barnmorska. Det var spännande.
Hon litade dock fullständigt på att jag var gravid. Jag ville lixom att hon skulle bekräfta (man har ju haft lite svårt att tro på det ibland för det är ju bara för bra för att vara sant) men nej, inget graviditetstest tog hon eller nånting.
Däremot fick jag ha med mig en burk med kiss när jag kom som hon direkt kollade om jag hade urinvägsinfektion. Det kollar hon tydligen varje gång man kommer.
Så kollade hon Blodsocker på mig och jag hade 5,0 viket är exakt det man ska ha. Å då hade jag ändå ätit en macka nyss. Är ju lite tjock så jag har ju risk att drabbas av graviditetsdiabetes så det var ju skönt att det inte verkar vara pågång änsålänge iallafall.
Hon tog även Blodvärde (Man kan få lite blodbrist när man är gravid nämligen) men mitt värde var 130 vilket också är så bra det bara kan vara.
Hon tog även Hepatit, HIV, Blodgrupp å andra prover men dom fick jag inte svar på direkt utan det skickade hon iväg till labbet. Är inte orolig för HIV och Hepatit. Skulle dock vara intressant att veta vad man är för blodgrupp.
Sen pratade vi bara och jag hade med mig ett papper som jag fått hemskickat och som jag fyllt i med info om mig å Simon, sjukdomar i släkten, tobaks och alkoholvanor å sånt som man ofta fyller i hos dokton överhuvudtaget typ vikt, längd mm.

Ultraljud är nånstans i v 17 ca. Alltså inte kalenderveckan 17 utan i min v 17. Iofs följs vi ju åt rätt bra eftersom barnet är gjort nästan på nyårsafton men... På torsdag börjar min v 12 och nu har vi vecka 11 i almanackan.
Ni kanske undrar hur jag kan vara före almanackan när bäbisen är gjord första veckan i Januari. Jo det är för att dagen man börjar räkna från är sista mensens första dag. Alltså från den mensen jag fick första månaden vi försökte å det inte gick.

Vi kommer att få en kallelse till ultraljudet. Det ser jag fram emot. Ni ska veta att man är ganska orolig som blivande mamma.
Man tänker mycket på att barnet kan vara sjukt å det är mycket tänk om... Och man har ständigt dåligt samvete för att man typ äter en godis eller dricker en kaffekopp eller råkar gå förbi nån som röker eller vad som helst.

Hoppas att man kan bli lite lugnare efter ultraljudet. Cooooolt. Då får vi se vår lilla bäbis. Nästa träff med min barnmorska är den 7 Maj.

Önska oss lycka till!!

Kraaaaaaaam! /Världens lyckligaste blivande mamma!