tosan83

Idag jobbar Simon det sista på huset. Det innebär golvläggning i vårt sovrum och studion på övervåningen. 2 helt fyrkantiga rum... Borde gå rätt fort.
Jag är hemma idag och försöker börja packa lite. Eller snarare förbereda för packning. Det är nämligen så sjukt stökigt här. Vi har ju varit i huset från morgon till kväll sedan vi kom hem från semestern och inte ens packat upp våra resväskor. Vilket innebär att vi, när vi behövt något ur väskorna, bara som hastigast rivit upp tillräckligt för att få tag i det vi ska ha och sedan lämnat det. Så våra resväskor ligger lite halvutspridda i hallen. Likaså har vi inte sorterat in tvätten sedan vi tvättade direkt vi kommit hem från semestern. Och likaså har vi även ur påsarna med ren tvätt, rivit ut tillräckligt för att komma åt dom rena trosorna på morgnarna osv.
Så jag ska helt enkelt städa här idag för att packa från en så kaotisk lägenhet det går inte.
Mina händer har totalt kajkat ihop nu. Speciellt högerhanden. Den är domnad nu exakt hela tiden och minsta lilla handledsrörelse så hamnar någon nerv i kläm som skickar ut en blixt i min hand som gör ganska ont.
Jag har kommit på ett nytt ord för att beskriva smärtan i händen. Det blixtrar. Det är så det känns. Ni vet som när man slår i armbågen. Så känns det. Men jag ska göra mitt bästa för att göra något vettigt idag iallafall. Skenor på hela dagen så går det lite bättre.
Georg är hos sin farmor och farfar och leker.
Imorgon ska vi packa lite grand och så ska vi öva med voicebox.

---

På tisdag ska vi fortsätta packa och min mamma ska städa upp i huset efter all renovering och sen går nog första lasset på tisdag kväll.
Vi hoppas och räknar med att vi har flyttat färdigt när veckan är slut och då är det bara städningen av den gamla lägenheten kvar. INTE KUL!

Något annat som också drar ihop sig är min graviditet.
Jag längtar sååå efter att det hela ska vara över och jag ska ha min bebis i famnen och må bra, inte ha ont nånstans (OBS: Inte i underlivet heller har jag tänkt), ingen diabetes och inget karpaltunnelsyndrom och jag ska kunna böja mig ner utan att få andnöd och jag ska kunna lyfta upp och krama min son utan att vara rädd att tappa honom. Och så ska jag börja tappa vikt. Å så härligt! Hela familjen. Två vuxna och två barn i nya huset. Fulla med energi och lust att inreda =).

Å så det sista som drar ihop sig. Min ledighet och det är INTE roligt. Efter jul är det tänkt att jag ska börja plugga igen. Och det innebär att jag innan dess helst (för min egen skull) ska ha gjort och klarat de två tentorna som hänger över mig och andas mig i nacken. Jag kommer alltså måsta sätta lite fart här under hösten. BLÄ! Jag gruvar mig nå så fruktansvärt. Och så gruvar jag mig också för att börja om sen på riktigt. Jag ska börja med en ordentlig praktik och jag har ju glömt allt. Jag har bara stuckit och satt kateter och sånt på dockor hittills. Jag kommer göra bort mig totalt när jag kommer dit och alla på avdelningen förväntar sig att jag ska kunna saker som jag inte minns. Fy!!