tosan83

Har varit en helg med full rulle på gott och ont.

Först det goda:

Fredag: Rep typ hela dagen och sedan en lång konsert med Voicebox och Åsa Jinder. Det var roligt och att få beröm för sin sångröst av Åsa var såklart smickrande.

Lördag: Rep hela dagen (nästan) och sen på kvällen. Kammarkören goes rock!Skitkul och jag är mycket nöjd med min soloinsats på Fields of gold (Eva Cassidy-style) även om Norran (och det kan jag hålla med om) inte tyckte att den låten kvalificerade sig under rocktemat.

Söndag: Dags att ställa om klockan. Jag trodde såklart att alla utom jag och alla andra småbarnsföräldrar skulle få sovmorgon. Men ack så fel jag hade. Georg som i vanliga fall vaknar vid ca 6.30-7 vaknade 8.40 (vintertid) och sov alltså 3 timmar längre än vanligt. Detta resulterade i att hela familjen försov sig.
Vi skulle på dop i Umeå (barnens tremening på Simons sida, Tove, 4 månader skulle döpas). Dopet började kl 14 och vi hade bestämt oss för att åka dit innan och hinna gå på stan en sväng. Det viktiga var att hinna med skopunkten för det finns inte i Skellefteå och mina svarta stövlar är typ helt sönder och läcker in vid minta fukt ute. Och skopunkten gör ju hela tiden reklam på tv för sitt erbjudande "köp 3 par skor och få 100% rabatt på det tredje paret" eller "köp 2 par skor och få 50% rabatt på det andra paret". Tog förgivet att affärerna skulle vara öppna i Umeå trots att det var söndag eftersom att t.o.m Skellefteå har börjat ha det. Kvart över 12 parkerade vi bilen i Umeå. Staden var ganska folktom och inget verkade öppet förutom Åhléns. Jag dog av besvikelse. Georg var hungrig så vi tänkte börja med lunch för hela familjen.
Jag älskar Mc donalds-mat och det är ju också något vi saknar i Skellefteå så det var givet att det blev där. Vi tog det lugnt med maten (allt var ju ändå stängt) Men så när vi klev ut såg vi plötsligt att Viktoriagallerian (tror den heter så) hade öppet. Snabbt in dit och vidare in på skopunkten. Stress gärnet. Prova, prova, prova. Var väl där inne i typ 15 minuter men kom ut med 3 par skor för 700kr. NÖJD!
Sen blev det bråttom, bråttom. Vi hade 25 minuter på oss att ta oss till bilen som var parkerad en bit bort eftetrsom vi är snåla/ekonomiska (välj själv), stuva in ungar och barnvagn i bilen, ta oss till kyrkan som vi inte hittade till, väl där skulle ungarna byta om till finkläder...
Nåväl... 2 minuter i 2 parkerade vi utanför. Georg bytte om till skjorta i bänkraden inne i kyrkan och Sally fick vänta med sin klänning till efter dopcermonin.
Det var ett fint dop iallafall och mycket trevligt fika och middag efteråt. Lilla Tove som alltså är dubbelt så gammal som Sally är så liten. Å Sally är ju så stor så om det inte vore för att Tove är lite mer "med" så skulle man tro att dom är lika gamla. Dom väger ca lika mycket å Tove är bara pyttelite längre.

Å så det onda:

Om detta var allt som hänt i helgen så hade jag varit väldigt nöjd. Men på fredagkvällen hände något skumt.

Jag, Simon och barnen kom hem, trötta men nöjda efter en lyckad konsert. Georg bars över sovande i sin säng och jag och Simon satte oss å kollade på tv.
Plötsligt började jag få världens ångest. Det bara smög sig på. Kunde inte definiera vad det berodde på heller.
Vi gick å la oss. Simon låg på sin sida, jag i mitten och Sally längst ut bredvid mig.
on har ju varit förkyld en tid. Inget nytt. Hon låg där å hade det lite kämpigt med snor i näsan och slem i halsen. Och plötsligt var jag övertygad om att hon skulle dö. Jag vågade inte somna. Jag byggde upp världens panik. Var hundra % säker på att något var allvarligt fel med henne. Tankarna spann vidare och jag började då tänka på sonen i spjälsängen. Blev mer och mer övertygad om att han mådde riktigt dåligt psykiskt. Att han skulle få men för livet av att han behlvde ha så mycket barnvakt i helgen.
Där låg jag i min ensamhet (Simon sov) och var livrädd för att jag skulle förlora allt. Somnade nån gång framåt småtimmarna och när jag vaknade nästa morgon var ångesten som bortblåst.
VÄLDIGT OBEHAGLIGT!! Trodde nästan ett tag att jag helt höll på att förlora förståndet.

Idag ska jag på efterkontroll hos barnmorskan.
Har en del frågor.
Ska dels ta upp min hängmage och berätta hur dåligt jag mår över den och hur hemskt det känns att jag som 16åring (snart) redan haft min sista bikinisommar.
Ska öven ta upp denna ångestattack för även om den gick över så har jag sedan dess varit väldigt orolig av mig. Tänkte att det kanske kan vara nå hormonellt. Nån slags skum sen förlossningsdepression eller nåt.
Å så ska jag fråga om mitt huvud. Jag har aldrig haft on ti huvet förr. Bara om jag haft ont i ryggen eler haft feber. Men sedan Sally kom har jag fått typ migränanfall ett par gånger. Det bara smäller till och jag får jätteont och börjar kräkas. Nån som vet om det är nåt som kan utlösas av att få barn?
Å så ska jag fråga om min mage som jag berättade om i ett tidigare inlägg.

Är lite nervös. Ska bli spännande å se hur det står till med min grav.diabetes nu. Om den är helt borta eller...

Eftersom helgen varit ganska busy så har det blivit lite stökigt här. Vi har inte riktigt hunit hålla efter. Å imorse när Simon å Georg for så ropade Simon till mig:
Anna, skulle du kanske kunna plocka undan lite idag??
Måste säga att jag faktiskt blev lite förolämpad och irriterad. Simon har inte någonsin det senaste året behövt komma hem till ett hem som inte varit väldigt städat. Alltså: Väldigt obefogad fråga. *Morr*

Hej sålänge