tosan83

Så. Nu har vi kommit hem från läkaren.
Läget var oförändrat. Bebisens huvud är alldeles för högt upp och jag är fortfarande inte öppen nå mer.
Dvs. Dåliga förutsättningar för igångsättning (skulle förmodligen resultera i akut snitt och alltså ännu en pissig förlossningsupplevelse).
Dessutom så minskar chanserna till ett bra värkarbete ju längre man går över tiden.
Chanserna till ett bra värkarbete är dessutom redan sämre för att jag sedan tidigare är snittad.
Så nu tyckte läkaren att vi väntat färdigt.
Och det tyckte vi med.
Så. När väl beslut om snitt var fattat så var bara frågan om när. Så fort som möjligt sa vi och vi fick en tid 15.30 idag.
Så nu är vi alltså hemma. Satte just igång en tvätt med flickans täcke så vi kan ta med oss det på BB =).
Ska väl packa lite mer i väskan också innan vi drar iväg.
Kl 14. Ska vi vara på plats.
Jag är sjukt hungrig och får inte äta nåt mer innan operationen. Inte ens dricka vatten.

Jag känner en sorg för att i och med detta snitt så går tåget för mig att någonsin föda vaginalt.
Simon förstår inte hur det är något man kan vilja och jag kan som inte förklara det heller. Antar att det är nånting kvinnligt. För det gör ju sjukt ont!
Och på vägen genom korridoren efter att vi fått tilldelat oss ett rum nu så hörde jag ordentligt hysteriska kvinnoskrik och då kände jag ändå någon slags lättnad över att slippa.

SAmtidigt är jag nu lite rädd för det som väntar.
Jag har opererats ganska många gånger. Halsmandlarna, Blindtarmen och kejsarsnitt och nåt jag aldrig varit rädd för är att bedövningen inte ska vara tillräcklig.
Det är jag plötsligt nu. Tänk om dom börjar skära i mig å så känner jag det.
Är även rädd för ryggbedövningen. Asså själva sprutan. Det var jag ju i förra förlossningen också. Så pass att jag bestämt mig för att inte ta den. Men jag tog den ju tillslut iallafall och i sammanhanget var det ju en baggis. Nu är ett annat sammanhang. Nu har jag inga andra smärtor som stör.
Jag ska också ha kateter vilket jag också hade förra gånge men då satte dom in den när jag hade sjukt ont av värkar. Nu kommer jag ju bara ha fokus på det lixom.
Skumt. Det ska ju kännas mer lugnt inför ett planerat snitt än ett akut kan man ju tycka.

Födelsedagen för våran tjeja blir alltså den 3 September. Häftigt att veta det innan.
Det känns ännu lite för avlägset att vi kommer få henne idag så därför tänker jag mest på att mina händer ska sluta göra ont =). Det är lixom för overkligt. Tvåbarnsmamma om några timmar.

Nu ska jag sitta å drägla medans Simon äter en pizza som han har inhandlat.

Vi hörs!