Då bjuder vi på en till sån här då...

... Men den här gången handlar det om lilla Alice. Jag har sparat svaren om Georg inom parantes och med kursiv text så kan man lixom jämnföra om man vill =)

GRAVIDITETEN:

När fick ni reda på att du var gravid? 7 Januari 2009 (21 Januari 2008)

Var det planerat? Absolut inte. Vi kunde ju inte bli med barn själva och dessutom så helammade jag fortfarande vilket bara det ska göra det hela i princip omöjligt. Så omöjligt som 1 på 10.000 har jag fått veta i efterhand. Vi blev glada efter några timmar när chocken lagt sig. Nu har jag dessutom fått veta att Skellefteå kommun dragit ner på hjälpen till barnlösa på det sättet att man inte får nån hjälp om man har ett barn så nu är man ju väldigt tacksam att det blev som det blev. (Så planerat det kan bli. Vi hade försökt få barn på egen hand i 4 år och fick tillslut hjälp med hormonstimulering osv.
Mådde du illa under graviditeten?
Nej egentligen inte. Lite mer än förra gången. Tror jag kräktes 3 gånger eller nåt. (Nej egentligen inte. Tror jag kräktes en enda gång.)

Hade du mycket foglossningar? Definitivt JA. Kunde knappt röra mig när jag låg ner mot slutet. (Ja, tyckte jag då men nu vet jag att man kan ha mycket värre.)
Hade du någon hormonrand? Nope. (Nope.)
Fick du bristningar på magen? Hade ju redan en hel del sen Georg. Kan hända att det dök upp nån mer men det var som svårt att ha koll på eftersom jag redan hade så mycket. (Ja en heel del och det är sjukt fult!)

Vad trodde du att det skulle bli för kön? Den här gången gissade ju barnmorskan på tjej redan första ultraljudet men hon var inte säker. Trots gissningen så var jag ändå väldigt osäker på vad det skulle bli. Men sen gjorde vi ju ett sent ultraljud, bara nån vecka innan vi fick na, och då fick vi veta med säkerhet att det var en kicka. (Jag var bombis på en tjej men vi gjorde ett sent ultraljud och då fick vi veta att det var en pojk.)

Vad ville du att det skulle bli för kön? Tyckte att en flicka skulle vara roligt eftersom vi hade en pojke. Men jag tyckte även att en pojke skulle vara praktiskt. Men framförallt ville jag ha en frisk bebis. Och det fick jag. (Jag ville ha en frisk bebis. Och det fick jag.)

Hade du några speciella cravings? Nja. inte så att jag lixom hade sug men jag ville dricka / äta mycket mjölkprodukter. Blev mycket pannkaka, stuvade makaroner mm. (Nja. inte så att jag lixom hade sug men jag ville dricka / äta mycket mjölkprodukter. Blev mycket pannkaka, stuvade makaroner mm.)

Vad gillade du för mat? Samma som alltid (Samma som alltid) 

Någon maträtt du avskydde? Nja. Jag avskydde dom jag avskyr jämt. (Nja. Jag avskydde dom jag avskyr jämt.)

Hade du halsbränna? Ja, jättemycket. Vart som värre och värre också ju längre man gick. (Ja, jättemycket. Vart som värre och värre också ju längre man gick.)

Behövde du kissa ofta? JoJa, dagitid men behövde aldrig upp på nätterna förän sista veckan. (JoJa, dagitid men behövde aldrig upp på nätterna. Var inte ens bråttom på morgonen.)
Hur mycket gick du upp? ca 18 kilo. Har änsålänge gått ner ca 14-15 så det är på god väg. (17 kilo ca (men jag gick ner allt + nåt kilo till på bara ett par veckor. Mycket vätskesamling där.)
Är du nöjd över din graviditet? Ja. Ja, det är jag. Jag mådde ändå ganska bra och var väldigt lycklig.
Var du rädd för förlossningen? Ja, skräckslagen! (Nej, egentligen inte.)


FÖRLOSSNINGEN:
När startade din förlossning? 3 September kl 11 startade det hela med att vi bestämde att vi skulle snitta. (Vattnet gick hemma natten mot onsdagen den 17 September.)
Vilken vecka var du i? 40+4 (38+4)
Gick du över tiden? Ja, alltså. (Nej alltså gjorde jag inte det =)
Hur startade din förlossning? Med beslut om snitt. (Vattenavgång som sagt.)
När åkte ni in? Kl 11 fattades beslutet. Fick order om att vara tillbaka 14.30 vilket vi var. (Var på förlossningen vid ca 4 på morgonen om jag inte minns fel.)
Hade du någon bedövning/smärtlindring? Ja eftersom dom skulle skära i mig var jag totalt bedövad och förlamad från midjan och ner. (Tens - Gav typ ingenting, Ryggbedövning. Provade lustgas mot slutet. Men kastade iväg den för den fick mig bara att vilja kräkas.)
Hur länge hade du värkar?  Aldrig. förutom eftervärkarna. (Ja, få se nu. Värkarna startade ju i och med vattenavgången och han föddes 02.36 dygnet efter så ja, ganska precis ett dygn.)

Tyckte du att värkarna gjorde ont? ja, eftervärkarna. (Ja asså dom gör ju ont redan i början men smärtan mot slutet (sista öppningsskedet lixom) går inte att med ord beskriva. Så fruktansvärt.)

Grät du? Ojade mig lite när dom stack mig i ryggen för bedövningen och missade typ 15 gånger (Inte vad jag minns. Ojade mig ganska mycket å det kanske kom nån tår. Man är så fokuserad på att tackla smärtan så gråta har man lixom inte tid med. Men jag grät när jag fick honom i mina armar.)
Skrek du? Nej det tror jag inte. (Ja.., jag skrek att dom skulle skjuta mig!)

Hur länge hade du mellan värkarna i öppningsskedet? Inget öppningsskede (Hade redan direkt ganska täta värkar. Minns att jag hann få 3 värkar bara på vägen upp i hissen till förlossningen. Men då var dom korta och inte så kraftiga. Mot slutet var det väl ca 1,5 minuter långa med max 30 sekunders paus emellan.)

Hur lång tid tog krystvärkarna? Inga krystvärkar (Hann aldrig så långt. Efter jag var öppen 10 cm och redo som skjutton att trycka ut han så slutade min kropp att vara redo så tillslut blev det akut snitt.)

Vem var med på din förlossning? Simon såklart å så kirurg, narkosläkare osv... (Simon var såklart med hela tiden. Sen var det världens bästa barnmorska Barbro och en barnmorskestudent som också var underbar. Sen var det mycket andra kvinnor inne i rummet då och då också. Bland annat en läkare som tillslut beslutade om snitt. Själva förlossningen skedde ju tillslut på operation och då har jag ingen aning om vilka som var där.)

Hade du ont efteråt? Ja lite i såret men det blir alltid bättre direkt man tagit bort stygnen. Å så har man som ont i magen... Man får ju som invändiga blåmärken för dom trtcker ju på en hel del när barnet ska ut. Sen var ju eftervärkarna betydligt värre denna gång. (Ja lite i såret men jag kom rätt lindrigt undan. Eftervärkarna var ju inte så kul heller men det har jag förträngt typ.)

Är du nöjd över din förlossning? När jag tänker på att jag aldrig kommer att få uppleva en vaginal förlossning fullt ut så blir jag lite ledsen, men jag är nöjd med förlossningen som sådan. (Nej inte alls. Jag fick världens bästa unge och han var frisk och så men själva förlossningsupplevelsen... Kan inte fatta att jag ska göra om et snart igen. Är missnöjd med att det vart snitt när jag kämpat så länge och gått igenom hela öppningsskedet. Är också fortfarande chockad över hur ont det gjorde. Helt sjukt mycket värre än jag föreställt mig och ändå hade jag föreställt mig (tyckte jag) det värsta.)

BEBISEN:
Mådde bebisen bra när den kom ut? Ja det gjorde hon. (Ja det gjorde han.)
Vad blev det för kön? Flicka (Pojke)
Vad vägde han/hon? En riktig tungviktare: 4365g (3470g)
Hur lång var han/hon? 51 cm (50 cm)
Huvudomfång? Minns ej och orkar inte hämta jornalanteckningarna (har dock ingen ursäkt för min lathet denna gång =) (Minns ej och orkar inte gå å hämta jornalanteckningarna. Jag är ju ändå höggravid)
Ville bebisen amma på en gång? Ja. (Nej och det skulle dröja nästan en månad innan det tillslut började fungera.)
Hade bebisen gulsot? Nej, hon var rosa =) (Ja ganska mycket. Just under gränsen för solning men han fick komma in å ta prover flera gånger efter vi kommit hem för att se att det avtog.)
Mådde bebisen bra under bb-tiden? Ja fast det tog tre dygn innan mjölken rann till så hon gick ner lite i överkant. Tung som hon är så behöver hon ju mycket mat. (Ja, fast amningen funkade ju inte alls.)
Vad fick han/hon för namn?? Det är inte klart ännu så jag får återkomma om det. (Georg Natanael)
Var ni överens om namnet och varför blev det just det namnet? Är ännu lite oense så nej. Men det är som sagt inte klart ännu. (Ja vi var överens.  Georg heter han efter Simons morfar som gick bort i Februari samma år. Och Natanael fick han pga dess betydelse: Guds gåva. Vi hade ju så länge önskat oss ett barn och när han tillslut kom och var så perfekt så kändes det som ett riktigt litet underverk.)

Så! Hej!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback