Efterlängtat umgänge

Elin är en gullig tjej som jag känner för att vi gick Solvik tillsammans. Hon bor i Umeå (pluggar till lärare). Jättelänge har vi pratat om att ses, typ gå ut eller nåt men det har som alltid blivit nåt ivägen. Typ att det dykt upp nå jobb för mig eller nåt.

Hursomhelst. Simon och Ture for ju till Skellefteå igår eftersom Simon jobbar på scandic där på fredagkvällar. Jag skulle egentligen jobbat på kvällen men behövdes visst inte sen visade det sig.

Elin skulle ut på Scharinska med två tjejkompisar och hon ville ha med mig. Jag i min tur tog med Ylva.
Förfesten ägde rum på Ålidhem hemma hos en av Elins kompisar. Det var jättekul att träffa Elin igen. Så himla längesen och hon är en sån himla gullig tjej lixom.
Det var döhärligt med en sån där äkta tjejfest. (Tjejer, ni vet vad jag pratar om)

Jag får ju inte dricka pga av min fåbarn-medicin men jag trotsade den igår. Första gången jag tog mig an alkohol på nästan ett år så jag var ju typ lättpåverkad.

Vi hade som sagt iallafall skittrevligt. Det var som så skönt att umgås med folk utan Simon på nå vis, och med kompisar som var mina från början till slut. Inte kompisar som från början varit Simons och som jag fått ta del av som Simons flickvän. Utan Elin var min vän och hon i sin tur presenterade mig för hennes vänner som alla var jättetrevliga.

Det är inte ofta jag kännt mig självständig sedan jag flyttade till Norrland. Jag har alltid varit beroende av nån, typ en länk, för att inte vara helt själv. I början var det Sara och sen vart det Simon. Och den länken har som aldrig slutat behövas hur länge man än kännt folk så har man alltid varit Saras kusin / Simons flickvän och direkt blivit bortglömd att ringa om länken tex skulle vara bortrest.

Hursomhelst. En skittrevlig kväll igår. Hoppas verkligen att jag och Elin fortsätter umgås.
Det enda jobbiga igår var att jag ramlade 3 gånger. Det var ju svinhalt. Först på väg till Scharinska, sedan på väg till max och sedan på väg hem från bussen. Alla gånger åt samma håll så att smällen kom på samma armbåge och samma knä varje gång.
Trodde inte att det var så farligt då men nu är min armbåge helt gulblå och jag har sårskorpor på knät.

Nu ska jag göra mig klar för att åka till Skellefteå jag med. Voicebox-rep imorn.



Hund-misshandlare

Fy... Pinsamt. Kom just hem från jobbet och när jag just kom innanför dörren så kom grannarna som bor ovanpå oss och plingade på.
Dom undrade hur det var med Ture eftersom han gnäller så mycket.
Simon förklarade att han just kommit hem (varit å handlat) och att Ture inte gillar att vara ensam /inte är van att vara ensam men att han är under träning.
Jag frågade om han gnäller mycket.
"På onsdagskvällarna kan han gnälla i flera timmar och då blir man lite orolig"
Shit! Jag kände mig som värsta djurmisshandlaren trots att jag knappt ens höjt rösten åt Ture nån gång.
Vi sa att vi jobbar på att han ska lära sig och dom sa att dom bara ville kolla så att allt var OK. Sen sa vi Hej då!

Jag tyckte det var jättepinsamt men det verkade inte Simon tycka.
Dessutom blir jag orolig. Vi har ju vetat att han gnäller när vi åkt men eftersom han är tyst när vi kommer hem så har vi ju trott att han slutat gnälla efter tio minuter eller nåt.
Nu måste vi börja hårdträna Ture i att vara ensam. Men nu vågar vi ju inte lämna han ensam å hur tränar man då?

Någon som har något tips?

Vet att vi har bundit ris åt egen rygg eftersom han inte har varit ensam så mycket men vadå?... Vi har ju varit arbetslösa så det har som blivit så att han inte behövt vara ensam så mycket...


Lovsång

Att lyssna på lovsång och gospel funkar i ALLA lägen!
När man städar, badar, sitter vid datorn. Och om jag är ledsen blir jag glad.

Härlig musik som inte är sådär överarrangerad så att man inte bara kan lyssna och njuta utan samtidigt måste analysera sönder låten.
Lagom helt enkelt och jättehärliga ackordsföljder.

Lovsång berör mig. Jag blir påmind om att lilla jag får vara en del av något så stort så att man inte ens kan fatta det. Jag blir påmind om att jag är älskad helt och fullt och vilkorslöst. Att det finns någon som ALLTID förlåter mig. Kramar mig och lyssnar.

...och gospel berör men framförallt svänger.

Kom på att jag jättegärna skulle vilja spela in en lovsångsskiva.

Undra om nån är sugen på att delta.

Simon och Pidde säkert. Kanske Zappe får ta kittet. Vi får se.



59 timmars arbetsvecka

Hm.

Jag trivs med mitt jobb. Absolut.
Men jag önskar så att jag hade en egen schemarad. Dvs att det var ett fast jobb inte bara springvick. Problemet med att springvicka är inte att jag inte får jobba tillräckligt (iallafall inte än så länge) utan problemet är att man aldrig kan veta. Man kan aldrig vara säker.
Jag vågar aldrig säga nej till ett jobb. Inte ens om jag är sjuk eller redan har jobbat ett 8timmarspass den dagen. Det enda som hindrar mig är om jag tex har något inbokat då som absolut inte går att omboka (tex sjunga på en begravning).
Anledningen till att jag inte vågar säga nej är inte för att jag är rädd för min chef eller nåt sånt. Nej hon är jättebra. Men jag vet ju inte. Om två veckor kanske jag inte får jobba alls eftersom alla ordinarie anställda är jättefriska då. Så jag måste ju lixom samla på mig så jag känner mig trygg.

Detta har gjort att jag, när denna vecka är slut kommer att ha jobbat 59 timmar + en begravningssjunging den här veckan.

Det är faktiskt inte riktigt klokt. Det är ju för sjutton 150% Men jag har ju inget val.
På onsdag (15e) kommer min familj upp och sedan åker vi till Skellefteå på torsdagen och stannar där hela helgen. (mormor fyller 70) så då ska jag inte jobba nånting. Har redan nu sagt att jag dessa dagar kommer vara borta och att det var inbokat redan innan frösunda anställde mig (och det är ju sant).
Det ska bli skönt men jag är rädd. Tänk om det för med sig att dom aldrig ringer mer å vill att jag ska jobba.

Jag ska ringa till chefen på måndag och prata lite om att jag vill ha en egen rad snart.
Hon har sagt att jag är deras bästa vikarie eftersom jag alltid ställer upp när jag kan och eftersom jag i princip alltid kan. Och det är klart. Det är ju perfekt för dom att ha en sådan vikarie. Det har dom erkänt.
Men chefen sa också att hon ju förstår att om dom vill ha kvar mig som anställd hos dem så måste dom ge mig en schemarad förr eller senare.

Undrar när.

Jag HATAR och ÄLSKAR

Jag vet att man inte ska hata saker. Men vissa saker hatar jag.

Jag hatar:

Kattlådor,
Intorkad disk,
Gå ut med soporna,
Gå ut med Ture på morgonen

Men...

Jag älskar Simon.

Han är sååå snäll.

Han tar hand om allt det där som jag hatar.
Kan knappt minnas när jag tömde kattlådan sist.
När jag var ut med Ture på morgonen sist.
Jag kan minnas när jag tog hand om disken och gick ut med soporna sist men det är bara för att det råkar varra nyligen.

Nu tänker ni säkert: Vad är det där för bortskämd lat kärring som låter karln göra allt.

Men... (ett till men)

Han gör det ja.

Men jag står för mycket andra saker. Jag lagar tex oftast maten, jobbar mer än han och drar in pengar till vår lilla familj,  och framförallt.
Jag sköter all hjärnverksamhet i form av all planering osv. Och hjärnan tar oxå en heeel del energi.
Min karl äger inte ens en egen almanacka. Jag är hans almanacka.
Ska vi med en buss till Skeå då måste jag kolla att han får med sig allt.
Planera vilken buss vi ska ta, se till att någon hämtar oss osv osv.
Utan mig skulle han inte veta mycket av vad han hade inbokat.

Många av hans bandmedlemmar stör sig säkert på mig av många anledningar men en sak har dom att tacka mig för å det är att Simon från att ha kunnat ha trippelbokade spelningar, sedan vi vart tillsammans. Aldrig dubbelbokat och aldrig missat ett rep utan att ringa å säga att han inte kan.

Vi mkompleterar verkligen varandra. Älskar honom sååå mycket.

Jag och Stavve var ihop i 4 år och jag trodde det var vi för evigt. Nu kan jag säga att det jag kände för han inte ens är i närheten av vad jag känner för Simon.

Längtar sååå tills vi är man och hustru. 29 Juli klockan 16. Ni kommer väl ?

Incest

Våra katter har bedrivit incest här hemma. Vi har en motherfucker här hemma för att vara mer rakt på sak.
Vi bokade en tid hos veterinären för ett taag sedan eftersom vi anade att John snart skulle bli könsmogen.
Vi fick inte en tid direkt men vi tänkte att det var ju lungt sålänge inte Siri börjar löpa och det har hon inte gjort sedan hon fick ungarna.

Men. såklart! Hon började löpa för några dagar sedan och John var direkt sugen på na.

Bevittnade en påsättning som jag avbröt så fort jag såg det och några försök.

Nu har vi just kommit hem från veterinären där våra små älsklingar blivit av med sin manlig resp kvinnlig -het.

Han sa när vi hämtade dem att det såg ut som att hon var dräktig. Som tur var så var hon ju bara några dagar gången så det vart ju inte en sen abort direkt.

Katterna är helt groggy nu.

John är ganska vanlig. verkar lite trött bara men det är ju lättare för på honom skär dom ju bara upp pungen och tar ut innehållet.
På Siri skärde dom ju upp magen och tog ut äggstockar, livmoder och allt.
Hon har sovit fram tills alldeles nyss (kom hem kring 19). Nyss tog hon sina första steg ut ur buren och det var minst sagt vingligt. Hon höll på å tippa flera gånger. och hon behövde hjälp upp i soffan. Hon som mannars är så spenstig.

Fy. Känner mig så hemsk för att jag gjort detta mot mina katter. Men det blir ju inte heller bra om dom får barn tillsammans eller om Siri springer ute och får oönskade kattungar.
Det blir nog bra.

Börjar klockan 6 imorn och jobbar till 14.

Vaknade klockan 12 idag så jag kommer aldrig kunna sova än på ett tag. kanske blir att jag inte går och lägger mig förän imornkväll. Det är lika bra för då somnar jag tidigt imorn och så blir det lättare att gå upop på fredag då jag också börjar klockan 6.

Gonatt (ni som ska sova)