tosan83

Jag vill inte mer nu.

Det finns ingenstans jag inte har ont. Jag kan inte stå, inte sitta och inte ligga... Jag kan inte sova, önskar man kunde få sova i vatten. Jag har simmat varje dag denna veckan. I vattnet mår jag bra. Jag kan röra mig eller vara still och det gör inte ont nånstans. Jag känner mig som innan gravidieteten.

...Framförallt saknar jag nån som tog hand om mig.

Blä. Hade planerat att skriva en tenta jag har kvar från förra terminen på fredag. Inser dock nu när jag började plugga att det kanske inte kommer gå med mina händer. Det här är nämligen en tenta som ger vem som helst skrivkramp. Det är en tenta som kräver långa utförliga svarnämligen och nu när jag sitter å pluggar så känner jag ju att jag knappt klarar av att hålla i en penna lixom. Så himla deprimerande. När jag blir mamma om ungefär en månad vill jag har gjort bort sånt här så att jag kan fokusera på att vara just mamma.
Jag har nämligen två tentor kvar så skriver jag denna har jag ändå en som ligger å väntar på mig. Å så uppkörningen dessutom.
På tal om körkort så har Simon övningskört med sin pappa varje dag den här veckan. Han är riktigt peppad och svärfar verkar vara en bra handledare också. Kommer nog sluta med att vi tar körkortet ca samtidigt iallafall. För jag vill föda barn färdigt innan jag tar dom sista lektionerna innan uppkörningen. Å med att föda barn färdigt menar jag även bli normal igen, hinna landa i mammarollen osv. Skulle gissa att jag och Simon kör upp i kanske hm... ja i januari eller februari eller nåt liknande.
Nu ska jag återgå till pluggandet igen. Ska skriva på datorn istället för det går bättre. Simon gav mig idén att fråga skolan om man kanske kan få skriva tentan på dator rent av...
Jag får ringa å fråga.

Jag längtar tills bebisen kommer ut...

Hej!

Senaste månaden har jag haft fruktansvärt ont i mina händer på morgnarna. Sen brukar det bli bättre å¨bättre under dagen. Dom är svullna helt enkelt.
Att ta upp mobilen och trycka på znooze gör lixom ont.

Fötterna har jag haft ont i längre men inte lika ont. Jag övergick helt enkelt till att enbart ha foppatofflor eftersom det var skönast.

Så idag insåg jag hur svullna mina fötter är.
Jag skulle sätta på mig ett par andra skor som inte alls är särskilt små. Jag fick inte ens i fötterna =/
Inte ens mina gummistövlar kunde jag ha här om veckan när jag skulle ut i regnet. Illa!

Men men. Jag får väl dras med foppatofflorna tills den lilla bestämmer sig för att det är dags att komma ut. Värre är det med händerna. Men blir rätt handikappad när det gör ont så fort man ska ta i nåt.

Tidig morgon blev det idag. Har legat vaken sedan 8 för att tillslut inse att jag inte kommer sommna om och därför uppgivet gå upp.

Simon hade ställt sin mobil på strax före 8. Han skulle se pingisen.
Det hade man ju kunnat räkna ut att det inte skulle bli.
Istället väckte han mig med att znoosa i 15 minuter och jag har jättesvårt att somna om om jag blir väckt. Inte förut men nuförtiden. Jag menar. Jag vaknar i varje vändning.

Så nu sitter jag här medan han ligger å sussar så skönt i sängen.

Nä, det här får vi ta ett snack om. =)

Idag ska vi göra lite ärenden på stan. Sen ska vi dammsuga. Vi måste köpa proppar och byta också för igår blev det svart i klädkammaren, på toan och i sovrummet.

Ska nog lägga mig å lyssna på talbok å kramas med min sömntuta nu.

... ska vi få nya köksluckor av Skebo som vi varit å valt ut idag.

Kom just hem från en dag på stan.

En sak har jag inte skrivit om här. Kändes onödigt att oroa folk men nu i efterhand kan jag ju berätta.

Jag var hos barnmorskan i torsdags och dom gjorde alla vanliga koller.
En av dom kollerna är ju att man mäter storleken på livmodern.
Jag har hela tiden legat prick på normallinjen men plötsligt nu var måttet jättestort.
Vi blev alla lite oroliga. Barnmorskan mätte om flera gånger å försökte på alla sätt klämma in livmodern på kortare mått men det gick inte.
Direkt när jag kom hem så googlade jag på stort symfysmått (det heter så) och där stod att anledningen till att man kan få plötsligt stort symfysmått kan vara att man väntar tvillingar eller har ökad mängd fostervatten.
Tvillingar vet vi att det inte är så det uteslöt jag så då återstod extra mängd fostervatten. Jag kunde inte, ur det som stod, urskilja att det var nåt farligt me det men man brukade då ordineras sängläge för att minska trycket på livmodern. Jag trodde på fostervattensteorin eftersom det också kunde vara en förklaring till att jag haft så ont vid minsta lilla ansträngning senaste två veckorna.

Nu har vi iallafall varit på ultraljud. Allat var normalt. Barnmorskan viktuppskattade bebisen vilket visade att den var 1% över medelvärdet men allt som är 22% över eller under är normalt så vi låg alltså väldigt bra till. Skönt att veta att jag förmodligen inte kommer att föda en jättebäbis. Än vet vi ju inte hur mycket den lägger på sig sista veckorna men det bådar gått. Fostervattensmängden var också normal så förmodligen var anledningen till den plötsliga storleksökningen av livmodern antingen att det var en annan barnmorska som mätte mig denna gång (min ordinarie har semester) eller att bebisen låg i nåt annorlunda läge just då eller så.
Allt var alltså normalt å den var en riktig gosevän =)
Dessutom fick vi veta könet på vår bebis vilket var mycket roligt men var det är talar vi inte om =)... det får bli en överraskning för er andra. Nåt privilegie ska man väl ha som mamma och pappa =)

Efter besöket hos barnmorskan for vi till Körskolan och pluggade sista spurten.

15.00 var det dags för provet.

Vi fick båda godkänt. Jag fick 56 poäng och SImon fick 54.
52 är gränsen för godkänd. Sååååå skönt!!!

Nu ska jag snart boka tid för uppkörning.

Hoj!

Ja, det blev så att jag for till Sthlm i helgen.

Simons band Moon safari skulle spela i Göteborg och jag och Piddes tjej (alltså min svägerska) rymdes i minibussen.
Det blev en kort visit
Bilen gick ca 10 på morgonen på fredagen och eftersom grabbarna envisades om att inte köra via Sthlm så fick vi åka tåg från Upssala. Jag var framme hos pappa kl 21.
Tillbringade sedan kvällen och förmiddagen där.
Lekte med lillasyster och så.
Sedan åkte jag till mamma lördagen vid ca 14-tiden.
Där började vi gå igenom våra gamla leksaker och bebiskläder, jag syrran å mamma. Det var mycket roligt. Fick med mig en väska bebiskläder hem. Dom av mina leksaker som jag ville ha kvar tar mamma med sig när hon kommer upp i oktober. Det mesta är ju tyvärr skräp, det är bara att erkänna.
På kvällen kom Rebecka, en nära familjevän och åt middag med oss. Mycket trevligt.
Ja, sen på söndagen åkte jag in med mamma på gudstjänst i Immanuelskyrkan för att sedan äta lunch med mamma brorsan och hans tjej. Också det mycket trevligt, men jag fick be personalen att steka om mitt kött (jag hade bett om ordentligt genomstekt, både för att jag inte vill äta rått kött för att det är äckligt och för att man inte får det om man är gravid) och när dom kom tillbaka med köttet efter omstekningen rann det fortfarande blod ur det.
For en sväng till min brors lägenhet och kikade. Har ju bara varit där en gång tidigare. Mycket trevligt om än litet måste jag säga.
Sen satte jag mig på centralen och väntade på Moa en timme innan vi tillsammans tog tåget till Uppsala igen.
Vi var hemma i Skellefteå ca 02.30 inatt.
Igår hade jag så fruktansvärt ont i  mig. Vet inte om det är förvärkar eller vad. Så fort jag rör mig gör det ont.
Å jag fick stå upp hela resan till Uppsala på tåget. Det är väl för h-ligt att ingen kan avvara en plats till en höggravid kvinna.
Bilfärden hem gick iallafall bra och grabbarna verkade nöjda med spelningen och Göteborgsvistelsen. Dom verkade haft kul.

Imorn ska jag på ett extra ultraljud för att kolla tillväxten. Hos barnmorskan i torsdags var mitt symfysmått inte vad det borde nämligen.
Är lite orolig men det går säkert bra.
Var bland annat därför det blev så att jag följde med till Sthlm. Kände inte för att sitta ensam hemma en hel helg och oroa mig för det där.
Lyckades bra med att hålla i pengarna också. Det enda jag köpte var tågbiljetterna till och från uppsala samt ett maxmål på vägen hem =)

Hoj!

Ja. Återigen ligger en månad framför oss som vi inte vet hur vi ska få ihop.

Månaden heter September

Jag jobbar ju inte. Fick inte något jobb sommarjobb eftersom jag var gravid. Och visserligen var jag lika glad för det. Det har varit skönt och behövligt att vara ledig hela sommaren.
Vi visste ju att vi skulle klara det eftersom vi inte hade någon hyra under sommaren.
Förra månaden var dock hyran tillbaka men det gick ändå. Lite knapert leverne men tillräckliga pengar fanns om än vi fick hålla hårt i dom.

Det finns vissa räkningar som är lixom återkommande varje månad. Tex hyra, telefonräkningar, fackavgift osv.
Sen finns det vissa som inte kommer varje månad. Dom räknar man lixom inte in i sin vardagliga budget eftersom dom inte är på så mycket... om dom kommer ensamma. Till dessa räkningar hör tex: CSN, Radiotjänst, Försäkringspremier av olika slag m.m

Alla dessa räkningar har kommit denna månad - 2 försäkringspremier (hem och olycksfall), CSN, radiotjänst m.m.
Denna månad när vi fortfarande lever bara på Simons lön (som dessutom är en skitlön). denna månad när hyran är tillbaka.

Förra månaden (ni kanske minns att jag sa att den var knaper) men då fanns iallafall pengarna som behövdes bara man höll i dom.
Den här gångern har vi räkningar som sammanlagt överskrider inkomsten med flera tusentals kronor.
Vilket innebär att vi inte ens kan betala alla räkningar vilket om man lägger ihop 2+2 innebär att vi alltså inte kan äta nåt den här månaden. Simon kan glömma sitt snus (kanske ett guldläge att sluta... det som inte bär med sig nåt gott...)

Hur gör man i sånna här lägen?
Skiter man bara i att betala sina räkning eller?

Jag och Simon är inga lyxfällan-offer. Vi är egentligen skitnoga med allt som hör ekonomin till så nån Charlie och Mattias behövs inte för att lägga upp nån månadsbudget eftersom vi redan gör det själva.

Det här handlar om dålig tajming. Tillfälligheter som tillsammans gjort en jättebomb. Ren otur helt enkelt.
Men fortfarande. Det måste ju lösas på nåt sätt.

Dessutom kanske vi har en bebis å försörja innan månaden är slut.


Om det åtminstone kunde sluta regna!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Idag klarade jag repetitionsfasen på teorin för 3e gången. Redo att gå vidare till sluttestet.

Igår köpte jag äntligen krukväxter. 3 stycken. Sen for jag hem till Ako och vi satte om dom (det var flera som hade skott nämligen) så nu har jag blommor i alla fönstren. Riktigt fint och hemtrevligt.

Så vad ligger för dagen?

Jag ska byta sängkläder och dammtorka. Trist.

Jag är ensammast i hela världen. Iallafall känns det så.

Simon kom inte hem efter bröllopet idag utan åkte direkt till sin handledarkurs som han skulle gå med sina föräldrar för att han ska få övningsköra med dom. Den började kl 15 och slutade 18.30. Vi hade pratat om att gå på en konsert som hölls i landskyrkan med en bra pianist. Vi hade inte bestämt nåt jättetydligt men vi hade som sagt typ "Ja men det kan vi göra." Men då efter handledarkursen kom Simon på att han hade rep så nä det blev inte.
Blir så förbannad. Varför kunde han inte sagt det tidigare så att jag kunnat fråga någon annan för jag ville väldigt gärna gå. Å hur kul är det att gå ensam.
Jag klagar ofta över att han är borta mycket och han blir alltid irriterad och tycker att jag väl kan hitta på saker med nån annan å inte bara sitta ensam å vänta på han. Men nu idag så sätter han mig ju i en sån situation. Jag hade planer, vi hade planer som gick i stöpet och som pga den korta varseln från hans sida lämnar mig utan val.
Dessutom orkar jag ju inte som förut. Jag är ändå höggravid. I sommar har jag varit på en del fester. Egentligen lika många som vanligt känns det som. Men anledningen till att jag varit på dom har till största del varit för att jag inte vill sitta ensam hemma medan alla mina vänner och min man är på en fest å har kul.
Visst har jag haft trevligt men hade det funnits ett annat alternativ som inte innebar en ensam hemmakväll så hade jag valt det.
Jag har kännt mig så ensam under graviditeten och det är inte mina vänners fel
Jag har kompisar som vill hitta på saker med mig när Simon är borta. Men jag orkar inte. Jag är för trött för att vara social. Det är lättare om man är i ett större sammanhang för då kan man sitta med i gänget utan att behöva prata å engagera sig lixom. Utan att ha ett underhållande ansvar på nåt vis.
Om det är en fest å vi pratar om att fara eller inte fara å jag säger att jag helst stannar hemma. Då säger Simon okej, gör det. Då ses vi imorn eller ikväll.
Men då far jag hellre eftersom alternativet automatiskt blir att vara ensam och då tycker han att jag är fånig å att jag inte ska fara om jag inte vill å "du behöver inte alltid göra som jag" osv...
Jag vet inte vad det är. Jag har iofs aldrig gillat att vara mycket ensam men i vanliga fall när jag orkar å tycker det är kul med fest så har sådana tillfällen inte varit såhär ofta. Samt att om jag inte velat på fest eller om Simon farit på nåt själv så har jag ändå orkat hitta på nåt med nån annan. Nu orkar jag inte det å då blir jag ensam.
Jag tror också att det undermedvetet finns en rädsla att förlossningen ska sätta igång (det är ju ändå bara 8 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum och bara 6 veckor kvar tills att förlossningen räknas som normal).
Kanske är det därför jag helst är hemma och är så rädd att vara ensam.

Fick ett meddelande av Ako idag. Hon hade satt om sina blommor å fått över lite skott som inte rymdes hemma hos henne så hon undrade om jag ville ha dom =).
Den tjejen träffar alltid rätt. Hon har så overkligt bra tajming också.
Nyss kom hon med blommorna.
Dessutom frågade hon om jag ville med på stan imorn (skönt att inte alla gett upp hoppet om en) och så skulle dom se mamma mia på kvällen också.
Simon jobbar ju från 8 på morgonen imorn till 8 på morgonen på tisdag (semestern är slut för hans del) så jag tror jag ska pallra mig iväg åtminstonde på bion. =)

Våra grannar under oss håller på att flytta. Dom har köpt hus och bor i princip i huset. Dom är här å hämtar nå grejer nån enstaka gång bara.
Dom har en väckarklocka som slår igång varje morgon hyffsat tidigt (före 9 iallafall) och som sen går i flera timmar eftersom ingen stämnger av den.
Imorse väckte den mig totalt och sen kunde jag inte somna om.
I vanliga fall hade den nog inte stört mig men att sova när man är höggravid är ungefär det svåraste...
Eftersom dom aldrig är hemma kan man inte knacka på om det heller. Å jag hatar personligen grannar som lägger lappar i brevlådan. Vill inte vara en sån. Dessutom måste man prata engelska med dom. Hm... får tänka ut nåt.

Skräcken för förlossningen övergår mer å mer i längtan. Okej, jag längtar inte efter själva utdrivningsskedet. Men jag längtar efter bebisen och jag längtar efter att vinna tillbaka mitt liv, mig själv och min kropp. Jag kan ju för fan knappt resa mig ur soffan. Å så fort jag promenerar får jag fetaste sammandragningarna. Tappar jag nåt måste jag be nån annan att plocka upp det osv. osv.. Det är förnedrande på nå vis.
Dessutom känner jag mig fetast å fulast i världen... å som sagt ensammast.

Ska läsa lite nu. Det orkar jag och det får tiden att gå. Vem vet, rätt vad det är kanske jag har läst mig igenom dessa 8 veckor.

...blev det just. Strax efter midnatt sitter jag nu här å skriver. Kom just hem från Moa. Hon hade tjejfest. Det har varit trevligt men jag kände typ ingen utom hon eller jo några har jag träffat några gånger men... Jag blir blyg i sånna situationer å det är lite jobbigt. Men men... Nåt att öva på. Det var roligt tt hon bjöd mig iallafall trots att det inte var det gänget jag egentligen tillhör.

Jag har en orosklump i magen.

Simon är på bröllop. Vi känner inte brudparet alls. Det är Robins, en nära vän till Simons, halvbror som gifter sig. Och Robin är egentligen den enda som Simon känner där. Simon är där i jobbet. Han spelar på både vigsel och bröllop och eftersom det är i Raggvaldsträsk så ska han sova över.
Simon är inte alls den typen som ger en nån anledning att vara svartsjuk. Han skulle aldrig kunna vara otrogen tror jag och han gör aldrig nåt som ens är i närheten av att gå över gränsen.
Jag tror att svartsjukeklumpen i min mage mest beror på mig.
Jag är inte i mitt essä (eller vad det heter) för tillfället. Jag är höggravid och känner mig precis så fet och otymplig å osexig som man kan göra och som jag också är.

Jag hade inte alls tänkt tanken eftersom Simon inte är nån man på nåt sätt har anledning att tro om nåt sånt.
Men så av nån anledning så spelades det upp ett senario i mitt huvud.
Jag började tänka att det ju säkert skulle bli dans senare och vad ska Simon göra då? Jo såklart dansa.
På bröllop blir man ju alltid bjuden parvis. Man brukar ju till och med bli bjuden med sällskap även om man inte har ett fast sällskap egentligen. Simon stog visserligen inte på ordinarie inbjudningslistan utan är som sagt där i jobbet och jag kan iofs tycka att jag borde blivit medbjuden när det nu föll sig så att Simon blev tvungen att stanna hela kvällen och dessutom sova där. Min poäng är iallafall att kommer man ensam på ett bröllop så uppfattas man som singel så alla tjejer tycker säkert att han är ett kap. Den duktiga, snygga, unga musikern.
Simon kan man lita på. Han skulle aldig flörta medvetet. Men han kan vara lite naiv och det är inte ens säkert att han fattar om nån annan flörtar med han.
Sen bara för att förvärra mina tankar så spann min fantasi vidare och då kom jag på att det är ju ingen vi känner där förutom Robin och en persons ögon är ju lätt att hålla hemlisar ifrån om man verkligen skulle vilja det.

Nu är han där å dansar med alla singeltjejer som bjudit upp honom i tron om att han också är singel å hemma sitter höggravida frun å oroar sig... Patetiskt.
Jag ska inte ringa honom. det vore ännumer patetiskt. Dessutom vet jag innerst inne att det är min fantasi, min hjärna som spelar mig ett sprat..
Nu ska jag ta mitt förnuft till fånga å lägga mig å läsa en stund. Han har ju faktiskt vigselring på sig...

Idag (eller igår eftersom det är efter midnatt) är det förresten precis 8 veckor kvar til beräknat förlossningsdatum.

gonatt!!