tosan83

Återigen en stolt storasyster i farten =)

Vi är rätt lika jag å min nya syster. Pappa säger också det (han som sätt na i verkligheten till skillnad från mig)

Lite bevismaterial:

ps: Kolla speciellt munnen men även andra likheter finns=)

Syrran:

Jag:

Nu har jag bokat resa till Sthlm.
Jag åker nu på fredagkväll 2/11 kl. 20:20 och kommer hem söndagkväll 4/11 kl. 00:20.

Jag ska bo hos pappa och Lena och bäbisen såklart. Det ska bli sååå kul!

Kan tyvärr inte lägga upp så många för pappa ville inte att jag skulle lägga upp nån alls egentligen. Pga ni vet det här om att facebook äger rättigheterna osv så blev han väl lite rädd. Så här kommer tre av mig utvalda favoriter.

Ni som känner min pappa ser förmodligen den slående likheten. Jag har ALDRIG sett en så ung bebis vara så lik nån av föräldrarna. Kolla speciellt likheten på första bilden. Jag höll på å garva ihjäl mig =)
Men söt är hon.

IALLAFALL: ANVÄND INTE BILDERNA TILL NÅT! LÅT DOM INTE LÄMNA DENNA BLOGGSIDA!

Med tanke på det förra inlägget så gissar ni säkert att min lillasyster ska heta Berit men bevare oss väl det ska hon inte. Däremot ska vår nya lilla kattunge som vi hämtade i onsdags heta det.
Hon är kolsvart över precis hela kroppen. Inte en enda fläck nånstans. Å såklart jättesöt.
Det har gått väldigt bra med Ture också. Han är ju van vid katter sedan han föddes och eftersom Berit är bara en kattunge så är hon ju väldigt anpasslig. Så nu är dom bästa kompisar typ i den bemärkelsen att dom kan både ligga och slicka varandra, pussas och stryka sig mot varandra men ävenjaga varandra.
Men inget fräsande eller morrande så det är tydligt att när dom jagar varandra är det på lek.

Nej, min lillasyster verkar ska heta Johanna.
Eller det finns en del andra namnförslag också. Bland annat Alma. Jag tycker hon sr ut som både en Johanna och en Alma men jag tycker att Johanna passar mer in bland dom andra namnen. Asså bland dom andra syskonen.

Anna, Lars, Elin och Johanna passar bättre än Anna, Lars, Elin och Alma.

Det är ju inne nu att barnen ska heta sånna namn som gamlingarna heter men det var det ju inte när vi var små så därför blir det så tydligt att det är ett generationsskifte om hon heter Alma. Eller det är ju inte ett generationsskifte egentligen eftersom vi alla 4 har samma pappa men det skulle ju lika gärna kunna vara min bäbis om man tänker, i ålder..

Fast å andra sidan så är kanske Johanna inte jätteinne nu, att döpa bäbisar till menar jag. Det heter ju mest folk i min ålder å upp till ca 30 kanske. Så då blir det ungefär för min lillasyrra som för dom som är i min ålder å heter tex Erika. Eller iofs. Erika är kanske ett tidlöst namn och jag tycker Erika är fint men jag menar bara att Erika heter ju folk i min ålder men även 50-åringar. Så när Johanna är i min ålder kommer hon att heta det tillsammans med några i hennes ålder men det kommer kanske vara vanligare i lite högre ålder eftersom många i min ålder heter det nu. Fattar ni vad jag menar. Men Johanna är också ett ganska tidlöst namn.
Å det är ju Anna också. Eller döper folk kanske inte längre sina barn till Anna. jag vet inte, när jag tänker efter har jag inte hört om nån bäbis som heter Anna men jag har däremot träffat barn i 5-års åldern som heter Anna så jo, det är nog ett tidlöst namn. Som Maria typ. Å det är nog Johanna och Erika med fast dom namnen är inte lika vanliga i största allmänhet som Anna och Maria.

Oj vad jag svamlar. Ja, jag röstar på Johanna iallafall.
Pappa tyckte det var lite för långt. Han är ju van vid högst 2 stavelser =) Men hon kan ju kallas Hanna sa jag, för det kallades en föredetta pojkvän till migs systerdotter som hette Johanna men det går ju inte sa pappa för det heter ju Lena (asså min lillasyster mamma) ´s syster.

Ja dom får göra som dom vill. Det kanske blir nå helt annat.

När jag får barn, om jag får barn, så ska dom heta: Mimmi, Irma, Sture och Elias. Eller pojknamnen är jag inte säker på. Pojknamn är svårare än flicknamn tycker jag.

Nog svamlat för i afton. Nu ska jag städa gärnet.

Förresten: NI SOM VÄNTAR PÅ BILDER PÅ "JOHANNA", GE INTE UPP!  PAPPA SKULLE SKICKA IKVÄLL TRODDE HAN. JAG HAR SETT SJÄLV PÅ MOBILEN MEN DET KAN JAG INTE HE IN I DATORN.

Inatt kom hon, min lillasyster. Klockan 01.44, 49 cm lång och 3365g tung.

Pappa ringde 02.05 och med tanke på klockslaget visste jag direkt vad det gällde.

Han sa: Hör du? Min lillasyster skrek i bakgrunden. Ja, svarade jag, vad blev det?
En lillasyster, sa pappa. Jag frågade om allt gått bra och pappa sa att det tagit lite lång tid men att det gått bra.
Halvt fortfarande i sömnen avsutade vi samtalet och jag somnade om.

När jag vaknade mindes jag det direkt. Det var glasklart att det hänt på riktigt och inte var en dröm.

En till lillasyster.... =)

Så, jag ringde försäkringskassans växel idag på förmiddagen och han jag fick prata med förstod vad jag menade och tyckte det verkade skumt. Han skulle ge pappererna och förklaringen till hon som har koll på mitt "fall" och be henne ringa upp.
Hon ringde upp och erkände sina synder som hon så fint uttryckte sig så det ska nog ordna upp sig hoppas jag. Jag ska ringa dit på måndag och ge henne antalet timmar jag skulle jobbat under tiden jag var sjuk.
Varför hon ska ha det förstår jag dock inte eftersom jag ska ha 80% av det jag skulle tjänat och hon har ju ingen aning om min timlön eller OB-tillägg osv så det borde ju vara bättre att hon får papper på vad jag skulle ha tjänat, vilket hon redan har fått. Hon fattade inte ens vad jag menade med det så jag ska ringa och meddela antal timmar och försöka förklara igen.

Hade min lilla barnkör idag igen. Andra gången sedan jag började som körledare där.
Förra gången kändes det lite sådär.
Men idag var jag bättre förberedd och barnen verkade tycka det var roligare idag och dom kunde sångerna och ja, dom verkar peppade.
Antar att det var lite svårt att tolka dom första gången. Det var som att jag tog för givet att dom hade tråkigt men eftersom alla kom tillbaka och kunde sångerna mer än förra gången (har alltså gått och sjungit på dom sedan sist) så måste dom ju ha hyfsat kul =)
Dom är så söta.

Nu drar vi till Umeå och sjunger med Sångkraft (kören i Umeå vi är med i).
Vi ska ju ur-uppföra Simons (min Simon) mässa för kör acapella som han skrivit.
Så om ni hört Simon i radio, sett han mycket på tv och i tidningarna så kanske ni har undrat varför men nu vet ni.
Hoppas det går bra och att det kommer mycket musikfolk och lyssnar så att mässan sprids till andra körer.

Vi kommer hem på söndag vid 13 och då är det bråttom till den förbannade (känns ganska meningslös också) hundkursen.
Efter det direkt till studion för fortsatt inspelning av den övningsskivan vi ska göra på uppdrag av typ Skellefteå kommun för den körmanifestation som ska vara i schtaaan i April. Deadline om 10 dagar så det brinner i knutarna.

Eftersom mitt liv är så sjukt fyllt av saker, vilket är jättekul men har sina konsekvenser, så ska jag nu klockan 23.30 efter en heldag i studion, med avbrott för min barnkör, gå till tvättstugan och tvätta för inte ens det hinner jag med på normala tider =)    I löööve my life!  Nej men faktiskt. Jag gör det. Det är kul när det är mycket jobb fast jag måste erkänna att det börjar kännas lite farligt nära väggen nu. Ni vet den där klassiska väggen alla pratar om.


Godnatt!!

Jaha! Vad är det här för skitland.
 
Jag var alltså sjukskriven i 1 månad från jobbet i sommras pga riktigt jobbiga ishiasbesvär som jag för övrigt har kvar. Sedan dess har dom hållit på å tjafsa med mig fram å tillbaka.
Å ni som känner mig vet ju att jag ger mig inte i första taget när det gäller å prata med myndigheter.

Så då ska man ju fastställa sin årsinkoms för att dom ska ha nåt att basera ens 80% som man ska få på.
Å vadå. Jag pluggar ju i vanliga fall så min årsinkomst om man bara får räkna med jobbet är ju kanske 50.000 så det kan ju inte vara rätt att dom 50.000 ska slås ut på 365 dagar och sen ska jag få alltså va hur lite som helst per dag jag skulle jobbat men var sjuk. Nej så kan det ju inte vara. Jag borde ju få 80 % av det jag skulle ha tjänat under tiden jag var sjuk.

Så, jag har skickat hundratals papper till dom med uträkningar som jag bett mina chefer göra för att dom skulle få den infon som dom dessutom bad om.

Så här om dagen ringde dom (jävla byrokrater) å sa att dom räknat ut att beloppet dom skulle beräkna mitt bidra på, å det var 20.000. det låter rimligt tänkte jag å trodde att dom äntligen fattat att dom alltså skulle räkna på det jag tjänade under sommaren och alltså även på den tiden och inte på ett helt år för då blir det ju helt snedvridet.
Ja men bra. Då slår dom ut 20.000 på dom två månaderna jag hade anställning och räknar ut mina 80 %. Så det borde alltså bli 20.000 / 2 månader å sen 80% av det alltså ca 8000.

Å så idag på kontot. Gissa vad jag fått. 1584:- Det är ju riktigt skrattretande. HAHAHAHAHA! Rakt upp i ansiktet.

Vi som pluggar får ju som bekant inga pengar under sommaren. Så blir man sjuk å inte kan jobba då så får man alltså som student ca 1500kr som man alltså ska leva på. Det täcker ju inte ens min del av hyran.
Det är ju inte ens existensminimum som vi i Sverige enligt lag har och som ingen ska behöva klara sig på mindre än.

Så jag ska ringa imorn till dom jävlarna och prat med dom å om dom fortfarande inte fattar så har jag alltså rätt till att kräva socialbidrag för resterande upp till existensminimum iallafall vilket är hyran + ca 4000 tror jag.

Nu var det ju iofs så att jag klarade mig pga att min man tjänade ganska mycket pengar under den tiden men va faan. rätt ska väl vara rätt. Det kan ju bara inte vara så att dom tänkte att jag skulle klara mig på 1500kr en hel månad.

Är så sjukt irriteraaaaaaad!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Å vad sjutton skulle dom ha alla papper till då? Om exakta tider jag jobbat under sommaren. Varför räckte det inte med att få papper på min årsinkomst isåfall om dom ändå ska slå ut det på ett helt åååååår!


puh! Skönt att skriva av sig all ilska.

ps flera vokaler i rad betyder att jag skriker =)

Jag har fått lite klagomål på att jag skriver alldeles för sällan. Men det är för att det känns som att ingen läser och då är det ju inte jättekuyl att blogga. Så jag tror jag måste skicka ut lite reklam eller nåt. Typ på facebook.

Jag fyller ju år snart. Den 14e november.  Det blir nog kul.
Simon har skickat ut inbjudningarna till den årliga karaokefesten.
Det blev ett stort gäng. Mest för att jag verkligen ville bjuda hela min klass som är på 27 stycken för av övriga kompisar så fanns det då bara rum för dom allra närmaste. Så bli inte ledsen om du inte blev bjuden.
Vi ska ha en inflyttningsfest också lite senare och då ska jag nog inte bjuda min klass för då har ju dom redan haft sin chans att se hur vi bor så då blir nog du (som inte rymdes) denna gång bjuden.

På onsdag hämtar vi Berit (vår kattunge) Det ser jag fram emot. Hon är helsvart. det går inte att hitta en enda fläck i nån annan färg på henne.

Vi går ju hundkurs nu med Ture. Det är väl sådär kul. Ture är inte en av dom olydigaste och så men han skäller mest av alla. Det är ju en massa andra hundar där å då blir Ture så peppad så han skäller hela tiden och det är ganska pinsamt. Jag märker också att dom andra deltagarna blir irriterade men vadå. Vi är ju där för att lära oss.
Det som känns hemskt är att det känns som att Ture uppfattas som en aggresiv hund vilket han verkligen är raka motsatsen till. Han vill ju bara hälsa. Och av någon anledning så får dom inte hälsa på varandra å då slutar han aldrig. Det är väl på ett sätt bra för det är ju inte riktigt meningen att han ska hälsa på alla hundar jämt. men vi har låtit honom göra det hittills eftersom det alltid går bra och han blir tyst då så det är som enklast.

Aja. Han blir väl lugnare och lugnare för varje gång... tror jag... hoppas jag.

Jag har haft lite tankar på att sälja honom. Jättehemskt. Jag vill verkligen inte. men vi har inte den tiden han behöver. Eller asså. Vi har ju tid för honom när det gäller att gå ut å gå osv och han behöver typ aldrig vara ensam. Men vi har inte den tiden som vi skulle vilja ha för träning och utan träning blir han ju aldrig den harmoniska hund som han förtjänar att vara.

Hm. det tål att tänka på.

Kram

Oj! Glömde ju det största av allt. Sedan sist eller ja, jag började i slutet på Maj. Så har jag gått ner 13 kilo. Sen har jag gått upp 3 igen men snart, inte riktigt än men snart ska jag ta nya tag å gå ner 10 till... minst

Jag kör med världens bästa metod. GI-,metoden.

Allt är skitbra

Man tappar totalt sug efter saker eftersom man helt slutar med all form av socker, iallafall de första veckorna. Sedan lägger man sakta till låpngsamma kolhydrater. Man går snabbt ner i vikt men inte så snabbt att det blir ohälsosamt.

Då kanske ni undrar varför jag inte gör detta just nu eftersom det borde vara en baggis då allt sug försvinner.
Å det är inte det som är problemet utan det jobbiga är att man måste laga en hel del mat.
Det finns ju inga halvfabrikat tex som inte innehåller socker i nån form.

Å är man student, har ont om tid å är van att kunna göra köttbullar å makaroner ett par gånger i veckan så tappar man lätt motivationen för en stund när man istället måste stå å rulla egna köttbullar och sånt.
Mycket ingredienser, ganska dyrt blir det och så tar det lång tid.

Men nu när vi var ner i Uppsala och sjäng med sånggruppen så köpte jag två nya GI-kokböcker och snart som sagt ska jag ta nya tag.

Varför inte nu. Jo, för jag vill vara säker på att klara 10 kilo till när jag sätter igång.

Jaha! Jag har kommit på att jag ska börja blogga igen. Eller egentligen har jag ju aldrig slutat. Bara haft ett rejält uppehåll pga mycket annat att göra osv. Man har ju ett liv också lixom.

Jaha, Så vad händer. Är det alltså så att jag inte skrivit sedan jag gifte mig? Det är ju för hemskt. Det är ju över ett år sedan.

Sedan dess:

Jag har börjat plugga till Sjuksköterska. Har ju vetat så länge att jag vill bli barnmorska varpå sjuksköterska är en del i den processen. Jag har sökt och sökt. men inte kommit in. Å så äntligen. Så det är vad jag gör nu är inne på andra terminen av 6 (och sedan minst 1 års studier till för barnmorskeyrket). Har helt sagt upp mig från jobbet vilket känns som en lättnad. Sa ju upp min heltid när jag började plugga men har tex jobbat där i sommras. Trivdes ju egentligen bra där på arbetsplatsen men jag tyckte det fanns stora brister i själva ledningen och större delen av mitt arbetslag har sagta men säkert bytts ut och föryngrats vilket gjorde att jag inte kände mig lika hemma längre som innan.
Dessutom så kommer man till en brytpunkt då det lixom är dags att göra nåt annat. Dessutom får jag ju jobba som undersköterska nästa sommar å då lääär man ju göra det också.

Vi har även flyttat. Från Moröbacke till Anderstorp. Någon sa, mnen shit ni flyttar ju jämt, och ja, det har varit lite mycket flyttar. Vi har ju faktiskt bott på 6 ställen (detta inräknat) sedan vi blev tillsammans våren 04.
Nu undrar kanske vissa om det är så att vi blir vräkta hela tiden men nej, så är det inte. Vi har alltid haft goda anledningar till våra flytter.
- Vi blev ju ihop på framnäsfolkhögskola under våren och bodde då i en etta på skolan. Å när vi slutade plugga kunde vi ju inte bo kvar där.
- Vi blev ju då arbetslösa och hade svårt att få lägenhet i Skellefteå pga det och bodde därför hos Simons föräldrar i ca 5 månader
- Sedan fick vi äntligen tag på en sketen liten källarlägenhet som vi fick ta trots att vi levde på a-kassa eftersom det var privat och för att hyran var så låg.
- Vi sökte jobb som tokar men fick aldrig nåt. Så hösten 05 drog vi till Umeå i hopp om att det skulle vara lättare där vilket det var. Vi fick jobb som personlig assistent.
- Det företaget kunde då ge oss jobb i Skellefteå på samma företag och eftersom vi bara flyttat till Umeå för att få jobb å knappt kände en enda kotte så ville vi hem igen så då blev det moröbacke.
- Å nu flyttade vi till A-torp för att spara in lite pengar. Vi bor nu i en student lägenhet nämligen, men det är en trea, omöblerad så det är som en vanlig fast billigare: El och värme ingår, Hyresfritt på sommaren, Bredband ingår och dessutom jobbar Simon på A-torp och jag går till skolan på 15 minuter så vi sparar även in busspengar.

Jag ska ut på praktik nu om ett par veckor. Två veckors praktik är det å gissa var: På moröbacke ca 100 m från vår gamla lägenhet. Typiskt va. Men jag är nöjd ändå för jag kunde ju ha hamnat i Jörn eller Byske eller nåt.
Det ska bli spännande att komma på praktik. Lite synd att jag hamnade inom äldreomsorgen eftersom jag jobbat så mycket med sånt innan. Hade kanske varit ännumer spännande om jag hamnat på nån avdelning på lassarettet eller på en vårdcentral. Men det blir säkert bra.

Vi har börjat gå på en hundkurs med Ture. Efter 2 års kötid var det äntligen vår tur =) Det har bara varit en gång men det verkar kul och bra å så.

Jag har även börjat så smått med körkortet. Det var som dax. Innan nästa sommar har jag det och förhoppningsvis ännu tidigare.

Jag ska också få ett syskon närsomhelst. i oktober/november-skiftet är det beräknat. Känns skumt, jag menar min yngsta syrra är ju snart 18 så det är som längesen vi hade en liten rackare i familjen. Dessutom känns det synd att jag ska bo här å bäbisen Sthlm. Men mest av allt känns det ju kul såklart. Hur kan man inte tycka det är kul med en bäbis.

Har upptäckt facebook och fått kontakt med en massa gamla vänner vilket är jättekul! För er som inte upptäckt det, GÖR DET!

Så hur mår jag då? Kanske det viktigaste av allt.

Jag mår ganska bra. Jag menar jag har ju kriterierna för att må bra. Jag har en man som är underbar och som älskar mig och jag älskar honom. Vi bor bra, jag pluggar till det jag vill osv. Så oftast är jag lycklig. Men det är som att det nånstans finns en liten depression för jag har väldigt nära till att inte må bra på nå vis. Dvs. Jag är som extra känslig och det krävs inte mycket för att jag ska bli ledsen. Men det blir nog bättre snart. och som sagt för det mesta mår jag bra.
 
Vi längtar ju såklart efter barn å vår utredning går framåt. Så jag är hoppfull oftast men det finns också dagar då jag inte alls är det och är redo att ge upp. Men sånna dagar ska jag försöka radera ut.

Hoppas ni mår bra. (om det nu är någon som läser detta.) Ska göra lite reklam. Dom flesta har väl gett upp efterrsom det gått över ett år sedan sist.

Kram