Nånting nytt
Just nu är jag med om nånting främmande, nytt, ont men samtidigt spännande!
Jag tror bestämt att jag är med om mitt livs första ägglossning.
Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag äter (eller har ätit i 5 dagar) en ägglossningsstimulerande medicin (Pergotime)
Menscykeln har ju sin dag 1 på första mensdagen.
Dag 3 började jag äta denna å åt den sen i 5 dagar. Ägglossning ska ske någon gång fr.o.m dag 12 - dag 19.
I onsdags (dag 10) när vi satt i bilen på väg till Umeå som vanligt började jag få en konstig smärta i buken. En smärta jag aldrig kännt förr. Det är riktigt längst ner bara på höger sida å känns som en ilning som kommer då å då där inne. Jag reflekterade inte så mycket över det.
Ett uthopp: Detta hör till händelseförloppet i ordning men har inget med min eventuella ägglossning att göra så man kan hoppa det om man vill:
Sen på kvällen domnade min kropp bort på hela vänstra sidan.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen som först sa att "Domningar får man ibland å det går säkert över" Men sen när hon frågade om jag åt nå mediciner å jag berättade om min ägglossningsstimulerande så tog samtalet en vändning. Hon konsulterade läkare medan jag väntade i luren å sen sa hon att om det inte släppt om en halvtimme så åk in.
Jaha, livet är slut tänkte jag, nu har jag, 24 år gammal, fått en stroke å kommer att dö eller bli förlamad.
Efter en halvtimme åkte vi in.
Magsmärtorna fortsatte hela tiden också men det var ju som inte huvudnumret den här gången.
Dom tog en massa prover, ekg, puls, blodtryck, syresättning, temp mm. Jag är väldigt lågtempad normalt (å detta vet jag för att jag för ett tag sedan tog temp varje morgon samma tid för att se vad min normaltemp var och ifall det någon gång skedde en höjning då det kan tyda på ägglossning) Iallafall brukade jag då ha ca 35,6 varje morgon. Nu hade jag efter att ha legat i sjukhussängen visserligen vaken, i 1 timme 37,6 vilket för mig är solklar feber.
Iallafall så beslöt dom att lägga in mig på stroke-avdelningen för att göra regelbundna koller så att det inte försämrades. Blev väckt då å då å fick göra diverse konstiga rörelser. Domningarna försvann framåt morgonen å alla prover var bra så jag fick åka hem idag (torsdag) efter lunch. Dom hade dock ingen förklaring på domningen.
Åter till ägglossningen: Jag har fortfarande ont på precis samma ställe och precis samma sätt. däremot håller tiden jag har haft ont på att göra mig tokig. För det är en sak att det sticker till om man tror att det är nåt som går över inom en kvart men när man har haft det i ett dygn så blir det som att smärtan är värre även fast det är lika mycket.
Idag är jag på dag 10 i menscykeln.
Så dessutom är det ju som för tidigt. Å eftersom jag å Simon ska vara lite avhållsamma ett tag före ägglossningen så kan vi ju som inte ha sex nu för säkerhetsskull för då kanske vi sabbar för dom dagarna vi blivit tillsagda (12-19)
Men jag vet ju inte. den här känslan är ju ny för mig. Man kanske har smärtorna ett par dagar innan själva tiden då det är redo att befruktas.
I bipacksedeln för medicinen står det att man kan få svåra smärtor i buken å jag kan tänka mig att det kan vara för att medicinen VERKLIGEN stimulerar. Det står nämligen också att risken för flerbörd (alltså tvillingar, trillingar å så) ökar när man äter denna vilket ju alltså förmodligen beror på att äggstockarna får fnatt å släpper en massa ägg å då är det klart det gör ondare. Jag menar de flesta känner ju aldrig ens av ägglossningen.
Jag trodde att ägglossningssmärtorna skulle påminna om menssmärtor men det gör det inte.
Jag frågade en nära vän till mig hur ägglossning känns å hon beskrev det som att det känns i buken långt ner på en sida som om någon nyper åt med en tång.
Å det är ju så det känns. HOPPAS! Det kan ju tyvärr vara så attt det inte är ägglossning. För om dosen tex är för svag så påverkas ju ändå äggstockarna å gör kanske ont även om det inte leder till ägglossning. Men hu så hemskt. Hur ska då en ägglossning kännas?
Efter den här befruktningsperioden ska jag ta ett blodprov på någon av dagarna 21-23 för att se om jag haft ägglossning eller nå sånt. Blir nog dag 22 för då är jag ledig från skolan.
Mensen ska komma (om jag inte blivit gravid) dag 28-33 å efter det kan en ny behandlingsperiod påbörjas.
Har man inte fått mens innan dag 33 å inte är gravid så behöver man få hjälp att skjudsa igång en ny cykel å det görs med hormoner i tablett- eller injektions-form. Hoppas jag slipper det men samtidigt hoppas jag såklart att jag inte får nån mens. =)
Dessa dagar då mensen ska komma nångång. Dagarna 28-33. Kommer min kära sjuksköterska att kontakta mig för å se hur jag mått på tabletterna.
Ska nog inte berätta om sjukhusbesöket eftersom det förmodligen inte hade nåt med det att göra. Kan ju säga att jag haft lite domningar bara.
Tjo!
Jag tror bestämt att jag är med om mitt livs första ägglossning.
Jag skrev ju i ett tidigare inlägg att jag äter (eller har ätit i 5 dagar) en ägglossningsstimulerande medicin (Pergotime)
Menscykeln har ju sin dag 1 på första mensdagen.
Dag 3 började jag äta denna å åt den sen i 5 dagar. Ägglossning ska ske någon gång fr.o.m dag 12 - dag 19.
I onsdags (dag 10) när vi satt i bilen på väg till Umeå som vanligt började jag få en konstig smärta i buken. En smärta jag aldrig kännt förr. Det är riktigt längst ner bara på höger sida å känns som en ilning som kommer då å då där inne. Jag reflekterade inte så mycket över det.
Ett uthopp: Detta hör till händelseförloppet i ordning men har inget med min eventuella ägglossning att göra så man kan hoppa det om man vill:
Sen på kvällen domnade min kropp bort på hela vänstra sidan.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen som först sa att "Domningar får man ibland å det går säkert över" Men sen när hon frågade om jag åt nå mediciner å jag berättade om min ägglossningsstimulerande så tog samtalet en vändning. Hon konsulterade läkare medan jag väntade i luren å sen sa hon att om det inte släppt om en halvtimme så åk in.
Jaha, livet är slut tänkte jag, nu har jag, 24 år gammal, fått en stroke å kommer att dö eller bli förlamad.
Efter en halvtimme åkte vi in.
Magsmärtorna fortsatte hela tiden också men det var ju som inte huvudnumret den här gången.
Dom tog en massa prover, ekg, puls, blodtryck, syresättning, temp mm. Jag är väldigt lågtempad normalt (å detta vet jag för att jag för ett tag sedan tog temp varje morgon samma tid för att se vad min normaltemp var och ifall det någon gång skedde en höjning då det kan tyda på ägglossning) Iallafall brukade jag då ha ca 35,6 varje morgon. Nu hade jag efter att ha legat i sjukhussängen visserligen vaken, i 1 timme 37,6 vilket för mig är solklar feber.
Iallafall så beslöt dom att lägga in mig på stroke-avdelningen för att göra regelbundna koller så att det inte försämrades. Blev väckt då å då å fick göra diverse konstiga rörelser. Domningarna försvann framåt morgonen å alla prover var bra så jag fick åka hem idag (torsdag) efter lunch. Dom hade dock ingen förklaring på domningen.
Åter till ägglossningen: Jag har fortfarande ont på precis samma ställe och precis samma sätt. däremot håller tiden jag har haft ont på att göra mig tokig. För det är en sak att det sticker till om man tror att det är nåt som går över inom en kvart men när man har haft det i ett dygn så blir det som att smärtan är värre även fast det är lika mycket.
Idag är jag på dag 10 i menscykeln.
Så dessutom är det ju som för tidigt. Å eftersom jag å Simon ska vara lite avhållsamma ett tag före ägglossningen så kan vi ju som inte ha sex nu för säkerhetsskull för då kanske vi sabbar för dom dagarna vi blivit tillsagda (12-19)
Men jag vet ju inte. den här känslan är ju ny för mig. Man kanske har smärtorna ett par dagar innan själva tiden då det är redo att befruktas.
I bipacksedeln för medicinen står det att man kan få svåra smärtor i buken å jag kan tänka mig att det kan vara för att medicinen VERKLIGEN stimulerar. Det står nämligen också att risken för flerbörd (alltså tvillingar, trillingar å så) ökar när man äter denna vilket ju alltså förmodligen beror på att äggstockarna får fnatt å släpper en massa ägg å då är det klart det gör ondare. Jag menar de flesta känner ju aldrig ens av ägglossningen.
Jag trodde att ägglossningssmärtorna skulle påminna om menssmärtor men det gör det inte.
Jag frågade en nära vän till mig hur ägglossning känns å hon beskrev det som att det känns i buken långt ner på en sida som om någon nyper åt med en tång.
Å det är ju så det känns. HOPPAS! Det kan ju tyvärr vara så attt det inte är ägglossning. För om dosen tex är för svag så påverkas ju ändå äggstockarna å gör kanske ont även om det inte leder till ägglossning. Men hu så hemskt. Hur ska då en ägglossning kännas?
Efter den här befruktningsperioden ska jag ta ett blodprov på någon av dagarna 21-23 för att se om jag haft ägglossning eller nå sånt. Blir nog dag 22 för då är jag ledig från skolan.
Mensen ska komma (om jag inte blivit gravid) dag 28-33 å efter det kan en ny behandlingsperiod påbörjas.
Har man inte fått mens innan dag 33 å inte är gravid så behöver man få hjälp att skjudsa igång en ny cykel å det görs med hormoner i tablett- eller injektions-form. Hoppas jag slipper det men samtidigt hoppas jag såklart att jag inte får nån mens. =)
Dessa dagar då mensen ska komma nångång. Dagarna 28-33. Kommer min kära sjuksköterska att kontakta mig för å se hur jag mått på tabletterna.
Ska nog inte berätta om sjukhusbesöket eftersom det förmodligen inte hade nåt med det att göra. Kan ju säga att jag haft lite domningar bara.
Tjo!
GI
Nu kör jag GI igen.
Jag måste gå ner minst 3 kilo. Men jag gick ju ner 13 kilo sist, å det utan problem. (Så lite som jag gick ner till, 77 kilo, har jag inte vägt sedan 1an på gymnasiet)
Av dom 13 kilona har jag gått upp 5 kilo så jag vill ju iallafall gå ner dom 5.
När jag slutade med GI var det ju bara tänkt som en paus för att jag inte kände att jag hade tid med matlagningen som krävdes.
Planen var att jag sedan skulle gå ner ytterligare 7kilo minst, alltså till 70 kilo (så lite har jag inte vägt sedan i 9an så det vore ju fantastiskt).
Det var ju definitivt inte tänkt att jag skulle gå upp nåt under den här pausen. Men, jag har alltså gått upp 5 kilo nu.
Summan av kardemumman blir ju alltså att om jag ska hålla mitt löfte om 7 kilo till så måste jag gå ner 12 kilo nu. Alltså, nästan lika mycket som förra gången. Phu.
Men som sagt. Bara Simon hjälper och stöttar mig i handling å matlagning. För det är INTE svårt att hålla sig från det onyttiga. Eller jo, de första 3 dagarna innan allt socker är ur systemet. Men sen är det baggis. För utan socker i kroppen har man ingent sug varken efter mat eller onyttigheter.
Sict fick jag ställa alarmklockan för att komma ihåg att äta över huvud taget.
Önska mig lycka till. Å föreslå inte skräpmat eller frosserikvällar eller liknande. Tack!!
Jag måste gå ner minst 3 kilo. Men jag gick ju ner 13 kilo sist, å det utan problem. (Så lite som jag gick ner till, 77 kilo, har jag inte vägt sedan 1an på gymnasiet)
Av dom 13 kilona har jag gått upp 5 kilo så jag vill ju iallafall gå ner dom 5.
När jag slutade med GI var det ju bara tänkt som en paus för att jag inte kände att jag hade tid med matlagningen som krävdes.
Planen var att jag sedan skulle gå ner ytterligare 7kilo minst, alltså till 70 kilo (så lite har jag inte vägt sedan i 9an så det vore ju fantastiskt).
Det var ju definitivt inte tänkt att jag skulle gå upp nåt under den här pausen. Men, jag har alltså gått upp 5 kilo nu.
Summan av kardemumman blir ju alltså att om jag ska hålla mitt löfte om 7 kilo till så måste jag gå ner 12 kilo nu. Alltså, nästan lika mycket som förra gången. Phu.
Men som sagt. Bara Simon hjälper och stöttar mig i handling å matlagning. För det är INTE svårt att hålla sig från det onyttiga. Eller jo, de första 3 dagarna innan allt socker är ur systemet. Men sen är det baggis. För utan socker i kroppen har man ingent sug varken efter mat eller onyttigheter.
Sict fick jag ställa alarmklockan för att komma ihåg att äta över huvud taget.
Önska mig lycka till. Å föreslå inte skräpmat eller frosserikvällar eller liknande. Tack!!
Back from the dead!
Siri, vår älskade lilla katt är tillbaka. Sedan början av Maj har hon varit borta. Å vi har såklart dragit slutsatsen att hon är död. Men nej då. Idag kom hon hem till Svärfars som om inget hänt. Satte sig på fönsterbrädan å började jama när familjen åt middag.
-Men, ska Hannes redan in igen sa familjen (Hannes är en av familjen andra katter, dom är nu 4 sammanlagt, Hannes är väldigt lik Siri fast lite ljusare och lite större.).
Svärmor gicki å släppte in "Hannes" å sa när "han" sprang in:
-Men, vem är det där?
Å jo, tro det eller ej, det var Siri.
Jättetjock vinterpäls hade hon fått å hon såg därför större ut.
Det var dock ingen tvekan om att det var hon för hon gick direkt till matskålarna och hon fräste åt de två nya katt-tillskotten: Sune och Sigvard men inte åt Hannes och vår hund, Ture.
Hon har ju fått en ordentligt tjock päls vilket tyder på att hon verkligen varit ute hela tiden. Samtidigt som det känns som att någon annan familj givit henne mat å så för hon var då välgödd. Å om ingen gett henne mat så borde hon kommit hem tidigare.
Jaja, nu ska vi iallafall köpa nytt halsband åt henne (hon hade tappat det förra) så att OM hon dör eller springer till nån annan familj så ser dom att hon har en ägare och kan ringa oss.
Men sååå kul att hon är tillbaka!
-Men, ska Hannes redan in igen sa familjen (Hannes är en av familjen andra katter, dom är nu 4 sammanlagt, Hannes är väldigt lik Siri fast lite ljusare och lite större.).
Svärmor gicki å släppte in "Hannes" å sa när "han" sprang in:
-Men, vem är det där?
Å jo, tro det eller ej, det var Siri.
Jättetjock vinterpäls hade hon fått å hon såg därför större ut.
Det var dock ingen tvekan om att det var hon för hon gick direkt till matskålarna och hon fräste åt de två nya katt-tillskotten: Sune och Sigvard men inte åt Hannes och vår hund, Ture.
Hon har ju fått en ordentligt tjock päls vilket tyder på att hon verkligen varit ute hela tiden. Samtidigt som det känns som att någon annan familj givit henne mat å så för hon var då välgödd. Å om ingen gett henne mat så borde hon kommit hem tidigare.
Jaja, nu ska vi iallafall köpa nytt halsband åt henne (hon hade tappat det förra) så att OM hon dör eller springer till nån annan familj så ser dom att hon har en ägare och kan ringa oss.
Men sååå kul att hon är tillbaka!
24 år fyllda
Ja, då var man ett år äldre. Jag har ju typ haft ångest för att bvli gammal sedan jag var 18. Tragiskt va =)
För mig har alltid att få barn å familj varit i centrum, meningen med livet lixom.
Minns när det verkligen var slut mellan mig å Stavros, efter 4 års velande. Jag var 18 år då å greps av total-panik. Hur ska jag nu hinna skaffa barn.
Att en 18-åring kan tänka så är ju helt sjukt. haha
Jag har alltid trott att jag redan skulle ha barn i denna ålder. flera stycken trodde jag. Å hade vi fått välja så hade vi haft det också.
Men så fick jag ju veta att jag hade PCO, denna fasansfulla sjukdom.
Jag hade alltid haft oregelbunden mens ända sedan den första som kom när jag var 13.
Av någon anledning så bestämde jag mig för att kolla upp det när jag och Simon just blivit ihop. Jag kände på mig att detta på något sätt inte var bra för barnaskapande och nu när det kändes så rätt med Simon så.. kanske var det därför jag tillslut kollade upp det.
Fick beskedet då av en iskall å råklantig läkare.
"Du har en sjukdom som heter PCO, det är därför du är tjock och har så mycket finnar, en massa cystor i äggstockarna, ingen ägglossning, blir svårt att skaffa barn..."
Jag var helt chockad. Vadå? Cystor, då tänkte jag direkt cancer å vadå, ett liv utan barn, jag kan ju bara lägga mig ner å dö nu. Så kändes det. Han skrev ut p-piller å skickade hem mig utan att jag fattade nånting.
Nu har det gått 3,5 år sedan jag fick diagnosen. Å jag har fått bra med hjälp.
Gick till en ny gynekolog nån månad efter för att få ett nytt beksed, litade verkligen inte på föregående läkare och för att få chans att ställa frågor. Hon var snäll och det är på kvinnokliniken här i Skellefteå jag fått all hjälp. Främst av en sjuksköterska där som lixom är MIN kontakt.
Jag fortsatte äta p-piller som "medicinering" det håller ju menstruationen i skick lixom.
Men sen ville vi ju ha barn å jag slutade med alla sorters preventivmedel för ca 3 år sedan.
Då började jag äta metformin istället som egentligen är en diabetesmedicin men som skulle hjälpa mig att inte gå upp mer i vikt å som skulle hjälpa mensen också.
Jag fick veta att vi skulle börja så för att de starkare tabletterna som lixom är nästa steg i behandlingen för att få barn inte var aktuellt förän jag gått ner till under 80 och fyllt 24.
Min mens kom varje månad med hjälp av metforminet men ingen ägglossning, jag blev då inte gravid iallafall så den slutsatsen drog jag själv.
1 månad före min 24-årsdag så började jag å Simon en "vanlig" barnlöshets-utredning och Simon fick också lämna diverse, inte så kuliga prover. Själv fick jag ta typ 20 blodprover på olika dagar i menssykeln för att kolla vad hormonerna gjoprde å om det kom nån ägglossning eller.
I sommras gick jag ner mina 13 kilo. (Gick ner till 77 å nu har jag gått upp till 80 =/ men det ska bli ändring på det snart =))
Iallafall. På min 24-årsdag så ringde min sjuksköterska. Simons prov var så perfekta dom kan vara så det var ju bra iallafall.
Mina, inte så bra. Men nu är jag 24 så nu ska jag får börja med min nya starkare medicin. Så får vi se vad det blir av det. Blir nästan lite rädd när jag tänker på att det ju faktiskt kan funka å jag kan bli mamma snart. men samtidigt är det ju inget annat jag hellre vill =)
HOPPAS!HOPPAS!HOPPAS!
I övrigt var min födelsedag bra. Så bra den kan vara. Det är ju inte som när man var liten direkt. Men jag fick frukost på sängen av min älskade make och lite paket å pengar å på kvällen sjöng dom för mig på kören i Umeå också.
Å mamma å pappa å övrig släkt ringde såklart å grattade med.
Nu ska jag sova. Ledig imorn. Skönt!!!!!
Ps: Många tycker kanske att detta är lite väl privat för att skriva om på nätet men jag skriver om det för att andra tjejer som har denna sjukdom (för det är faktiskt 1/10 som har den) ska kunna läsa å finna tröst i det jag skriver. Jag har själv funnit mycket tröst å stöd i andras PCO-bloggar nämligen.
Nu är det gonatt
För mig har alltid att få barn å familj varit i centrum, meningen med livet lixom.
Minns när det verkligen var slut mellan mig å Stavros, efter 4 års velande. Jag var 18 år då å greps av total-panik. Hur ska jag nu hinna skaffa barn.
Att en 18-åring kan tänka så är ju helt sjukt. haha
Jag har alltid trott att jag redan skulle ha barn i denna ålder. flera stycken trodde jag. Å hade vi fått välja så hade vi haft det också.
Men så fick jag ju veta att jag hade PCO, denna fasansfulla sjukdom.
Jag hade alltid haft oregelbunden mens ända sedan den första som kom när jag var 13.
Av någon anledning så bestämde jag mig för att kolla upp det när jag och Simon just blivit ihop. Jag kände på mig att detta på något sätt inte var bra för barnaskapande och nu när det kändes så rätt med Simon så.. kanske var det därför jag tillslut kollade upp det.
Fick beskedet då av en iskall å råklantig läkare.
"Du har en sjukdom som heter PCO, det är därför du är tjock och har så mycket finnar, en massa cystor i äggstockarna, ingen ägglossning, blir svårt att skaffa barn..."
Jag var helt chockad. Vadå? Cystor, då tänkte jag direkt cancer å vadå, ett liv utan barn, jag kan ju bara lägga mig ner å dö nu. Så kändes det. Han skrev ut p-piller å skickade hem mig utan att jag fattade nånting.
Nu har det gått 3,5 år sedan jag fick diagnosen. Å jag har fått bra med hjälp.
Gick till en ny gynekolog nån månad efter för att få ett nytt beksed, litade verkligen inte på föregående läkare och för att få chans att ställa frågor. Hon var snäll och det är på kvinnokliniken här i Skellefteå jag fått all hjälp. Främst av en sjuksköterska där som lixom är MIN kontakt.
Jag fortsatte äta p-piller som "medicinering" det håller ju menstruationen i skick lixom.
Men sen ville vi ju ha barn å jag slutade med alla sorters preventivmedel för ca 3 år sedan.
Då började jag äta metformin istället som egentligen är en diabetesmedicin men som skulle hjälpa mig att inte gå upp mer i vikt å som skulle hjälpa mensen också.
Jag fick veta att vi skulle börja så för att de starkare tabletterna som lixom är nästa steg i behandlingen för att få barn inte var aktuellt förän jag gått ner till under 80 och fyllt 24.
Min mens kom varje månad med hjälp av metforminet men ingen ägglossning, jag blev då inte gravid iallafall så den slutsatsen drog jag själv.
1 månad före min 24-årsdag så började jag å Simon en "vanlig" barnlöshets-utredning och Simon fick också lämna diverse, inte så kuliga prover. Själv fick jag ta typ 20 blodprover på olika dagar i menssykeln för att kolla vad hormonerna gjoprde å om det kom nån ägglossning eller.
I sommras gick jag ner mina 13 kilo. (Gick ner till 77 å nu har jag gått upp till 80 =/ men det ska bli ändring på det snart =))
Iallafall. På min 24-årsdag så ringde min sjuksköterska. Simons prov var så perfekta dom kan vara så det var ju bra iallafall.
Mina, inte så bra. Men nu är jag 24 så nu ska jag får börja med min nya starkare medicin. Så får vi se vad det blir av det. Blir nästan lite rädd när jag tänker på att det ju faktiskt kan funka å jag kan bli mamma snart. men samtidigt är det ju inget annat jag hellre vill =)
HOPPAS!HOPPAS!HOPPAS!
I övrigt var min födelsedag bra. Så bra den kan vara. Det är ju inte som när man var liten direkt. Men jag fick frukost på sängen av min älskade make och lite paket å pengar å på kvällen sjöng dom för mig på kören i Umeå också.
Å mamma å pappa å övrig släkt ringde såklart å grattade med.
Nu ska jag sova. Ledig imorn. Skönt!!!!!
Ps: Många tycker kanske att detta är lite väl privat för att skriva om på nätet men jag skriver om det för att andra tjejer som har denna sjukdom (för det är faktiskt 1/10 som har den) ska kunna läsa å finna tröst i det jag skriver. Jag har själv funnit mycket tröst å stöd i andras PCO-bloggar nämligen.
Nu är det gonatt
Bajs
Fick igen tentan idag. Ni vet den där som var på gränsen men typ kändes bra. Jag klarade den inte. Jaja. Jag var bara 3 poäng ifrån så det känns lite surt. Men samtidigt. Bara betyder ju det att jag inte har så mycket kvar att plugga för att klara den nästa gång så jag måste ändå se det som att avbetningen av de gamla som jag har kvar sedan förra kursen är påbörjad.
I helgen är min födelsedag- / karaokesfest. Simon skickade ju ut inbjudningarna för typ 4 veckor sedan å det verkar inte vara nån i klassen som ska komma. Känns lite tråkigt men jag förstår dom verkligen eftersom vi har hemtenta-inlämning på måndag. Den hemtentan ska jag skriva på söndagen. Ja, jag gräver verkligen min egen grav ibland. Fast nu lät det som att jag inte har börjat å det har jag ju så det är hyfsad baggis, hoppas jag.
Iallafall... Jag hade ju bara bjudit typ 15 pers förutom klassen eftertsom jag ville bjuda hela min klass på 27 personer. Så nu när ingen av dom verkar ska komma så kanske vi blir jättefå. Så jag ska försöka bjuda några till såhär dagen före. Men ni som får en dagenföre-inbjudan idag, känn er inte åsidosatta för planen var ju att bjuda hela klassen på denna fest + några till, och mina ickeklasskompisar (ni) på vår inflyttningsfest som vi ju ska ha snart.
Så detta är egentligen inte en andrahandsinbjudan utan jag gör helt enkelt tvärt om. Min klass får väl komma på inflyttningsfesten istället då helt enkelt.
Har äntligen fått iordning i lägenheten. Så skönt! Några lådor oupppackade men vadå, dom står i klädkammaren så dom syns inte. Jag får ta en låda å gå igenom då å då helt enkelt. När jag har tid å lust. Nu är det iallafall snyggt här så man orkar bo å leva här =)
Vad kan jag mer berätta?
Jo, jag har kommit på varför jag slutade med GI-metoden. Det gick ju så bra, jag hade ju gått ner 13 kilo å så plötsligt så orkade jag inte längre och jag förstod aldrig varför eftersom det som sagt inte ens var jobbigt.
Nu har jag kommit på det iallafall. När jag höll på med GI så hade jag sommarlov å all tid i världen till matlagningen. Jag har hela tiden vetat att motivationen brast i matlagningen å inte i själva "hålla sig från godis å andra onyttigheter" -grejen. Å jag har väl kännt att jag inte haft tid iofs men igår trillade poletten ner. -TIDIG!
Iallafall. Jag ska börja om med GI snart igen. Å då ska jag köra en matlagningsdag i veckan å bara laga en massa mat å frysa in så har man för hela veckan lixom.
SMART VA!
För vad gör man när man är med i kör tre dagar i veckan och dessutom leder en kör en gång i veckan. Å alla måltider tar minst en timme att laga? Oftast hinner jag inte ens hem, emellan.
Jag har gått upp ca 3 kilo nu å det känns inge bra. Har börjat märka det på kläderna t.o.m Jag VÄGRAR bli så tjock som jag var igen. Speciellt eftersom det inte ens var svårt att hålla sig från sötsaker bara man var inne i det så kroppen var avgiftad.
Jaja, nogsnackat!!
Ha de gott!
Kram
I helgen är min födelsedag- / karaokesfest. Simon skickade ju ut inbjudningarna för typ 4 veckor sedan å det verkar inte vara nån i klassen som ska komma. Känns lite tråkigt men jag förstår dom verkligen eftersom vi har hemtenta-inlämning på måndag. Den hemtentan ska jag skriva på söndagen. Ja, jag gräver verkligen min egen grav ibland. Fast nu lät det som att jag inte har börjat å det har jag ju så det är hyfsad baggis, hoppas jag.
Iallafall... Jag hade ju bara bjudit typ 15 pers förutom klassen eftertsom jag ville bjuda hela min klass på 27 personer. Så nu när ingen av dom verkar ska komma så kanske vi blir jättefå. Så jag ska försöka bjuda några till såhär dagen före. Men ni som får en dagenföre-inbjudan idag, känn er inte åsidosatta för planen var ju att bjuda hela klassen på denna fest + några till, och mina ickeklasskompisar (ni) på vår inflyttningsfest som vi ju ska ha snart.
Så detta är egentligen inte en andrahandsinbjudan utan jag gör helt enkelt tvärt om. Min klass får väl komma på inflyttningsfesten istället då helt enkelt.
Har äntligen fått iordning i lägenheten. Så skönt! Några lådor oupppackade men vadå, dom står i klädkammaren så dom syns inte. Jag får ta en låda å gå igenom då å då helt enkelt. När jag har tid å lust. Nu är det iallafall snyggt här så man orkar bo å leva här =)
Vad kan jag mer berätta?
Jo, jag har kommit på varför jag slutade med GI-metoden. Det gick ju så bra, jag hade ju gått ner 13 kilo å så plötsligt så orkade jag inte längre och jag förstod aldrig varför eftersom det som sagt inte ens var jobbigt.
Nu har jag kommit på det iallafall. När jag höll på med GI så hade jag sommarlov å all tid i världen till matlagningen. Jag har hela tiden vetat att motivationen brast i matlagningen å inte i själva "hålla sig från godis å andra onyttigheter" -grejen. Å jag har väl kännt att jag inte haft tid iofs men igår trillade poletten ner. -TIDIG!
Iallafall. Jag ska börja om med GI snart igen. Å då ska jag köra en matlagningsdag i veckan å bara laga en massa mat å frysa in så har man för hela veckan lixom.
SMART VA!
För vad gör man när man är med i kör tre dagar i veckan och dessutom leder en kör en gång i veckan. Å alla måltider tar minst en timme att laga? Oftast hinner jag inte ens hem, emellan.
Jag har gått upp ca 3 kilo nu å det känns inge bra. Har börjat märka det på kläderna t.o.m Jag VÄGRAR bli så tjock som jag var igen. Speciellt eftersom det inte ens var svårt att hålla sig från sötsaker bara man var inne i det så kroppen var avgiftad.
Jaja, nogsnackat!!
Ha de gott!
Kram
En toppendag!
Så! Idag har jag faktiskt haft en riktig toppendag! Typ!
För ett tag sedan när jag var som nere så hade jag så svårt att ha roligt. Inte ens vid solklara ha roligt-tillfällen så hade jag roligt.
Inte för att denna toppendag har yttrat sig så att jag just haft roligt. Men det är så skönt att kunna se och njuta av livets vardags-goda igen lixom.
Dagen började med tenta. Klinisk kemi. En omtenta egentligen fast jag gjorde den aldrig första gången för jag hade inte pluggat nåt då så för mig var det en förstagångstenta.
Jag började plugga igårkväll - Smart... not!
Simon är fantastisk. Det är verkligen tack vara honom som jag klarat många av mina tentor. Han fyller den rollen som pappa ofta fyllde förr när jag bodde hemma.
Jag har så dålig instuderingsteknik så Simon sitter å förhör mig ända från början (innan jag ens börjat plugga och inte kan nåt) tills jag kan det.
Å det gjorde han igår med.
Å tentan gick faktiskt ganska bra, med tanke på att jag börjat plugga kvällen före. Det stod på tentan att Godkäntgränsen var 27 och sen står det ju vid varje fråga hur mycket poäng man kan få på just den frågan. Så jag räknade ihop när jag var klar. Om jag snålräknade (för man vet ju inte riktigt om man har rätt alltid eller om man inte svarat tillräckligt utförligt osv) så fick jag prick 27, å då var jag som sagt snål. Om jag inte var snål fick jag 30. Så bara inte läraren är ännusnålare när hon rättar så går det vägen. Å annars är jag iallafall inte långt bort att klara den nästa försök. Man har ju 5 gånger på sig. Klarar man det inte då så måste man gå om hela kursen. Så det är ju egetnligen lugnt, eftersom detta var MIN första. Men det känns skönt att börja beta av det här som jag har släpandes.
Sen efter tentan hade jag körlektion och den gick svinbra. Min körskollärare berömde min motorik och sa saker som: det är inte många som haft 7 körlektioner och kör så lite hemma som du, som kommit såhär långt.
Det är klart att det finns saker att bli mycket bättre på men det handlar mest om att få lite mil på nacken så att det ska sätta sig i ryggmärgen å det är det som är problemet när man aldrig kör hemma. För jag vet ju hur man ska göra å allt sånt men ibland blir jag stressad osv.
Efter det så satt jag på trafikskolan och gjorde en massa teoriprov och klarade ännu en fas. Jag skriver ju provet den 29 November (satsar på det iallafall) å det kanske inte är omöjligt ändå.
Nog om min toppendag!
Nu ligger framför mig: En annan OMtenta på lördag och en hemtenta som jag inte ens börjat på som ska in på måndag. Den är inte särskilt stor iofs. Max 4 sidor men den ska innehålla så mycket lixom. Dessutom har min farfar öppet hus på lördag för han fyller 80 och förutom lördagen ska vi äta middag med hela släkten på söndagen av samma anledning. Sen har ju jag min egna födelsedags-karaoke-fest på lördagkväll så hur allt detta ska hinna bli klart det FATTAR JAG INTE!
En sak som känns kul är att min syrra kommer upp för att fira farfar i helgen så då kan hon också vara med på min fest. Hon är ju en riktig sångfågel så det blir ju svinbra. Sen känns det kul också för det är hittills ingen i min familj som sett vår nya lägenhet.
Klarar jag tentan på lördag + att jag får klar hemtentan som ska in på måndag så är allt som har släpat borta och jag är ikapp men jag tror ändå att jag ska avboka omtentan på lördag och göra den i December istället. På så sätt sparar jag ju ett tentatillfälle (som sagt man har ju bara 5 gånger på sig) Och jag är ganska övertygad om att jag kommer kugga denna. På denna orginaltentan fick jag 2 fel men det är just det att på denna tenta: Läkemedelsberäkning, måste man ha 100% rätt för att bli godkänd. Detta är ju förståeligt för som sjuksköterska sen ute i arbetslivet kan man ju råka ha ihjäl nån patient om man beräknar fel så det är ju rätt viktigt. Problemet är att det är ett helt kapitel (som berördes av dom frågor jag fick fel på) som jag inte förstår mig på för 5 öre. Å just för att man måste ha exakt alla rätt så räcker det ju med ett slarvfel för att bli kuggad å därför känns det som att man kan komma att behöva nyttja alla 5 chanserna om man har otur å då vill jag inte slösa bort en av dom chanserna på att gå dit på lördag när jag vet att jag förmodligen inte kommer bli godkänd. Matte är inte min starka sida helt enkelt.
Bättre att satsa på att hemtentan blir klar och göra denna tenta i December. Så fram till dess så kan jag ju göra ett par mattetal / dag så borde jag få in tänket och rutinen.
Jag har ju förhoppningsvis klarat dagens tenta så avbetningen av gammalt groll är ju påbörjad iallafall. Kanske är lite väl optimistiskt att tro att man ska klara att göra två omtentor samma vecka som man ska göra en hemtenta i pågående kurs.
Oj vad långt det blev... Sorry =) Hoppas ni gillar att läsa =)
Kommentera gärna inläggen! Det är så roligt =)
För ett tag sedan när jag var som nere så hade jag så svårt att ha roligt. Inte ens vid solklara ha roligt-tillfällen så hade jag roligt.
Inte för att denna toppendag har yttrat sig så att jag just haft roligt. Men det är så skönt att kunna se och njuta av livets vardags-goda igen lixom.
Dagen började med tenta. Klinisk kemi. En omtenta egentligen fast jag gjorde den aldrig första gången för jag hade inte pluggat nåt då så för mig var det en förstagångstenta.
Jag började plugga igårkväll - Smart... not!
Simon är fantastisk. Det är verkligen tack vara honom som jag klarat många av mina tentor. Han fyller den rollen som pappa ofta fyllde förr när jag bodde hemma.
Jag har så dålig instuderingsteknik så Simon sitter å förhör mig ända från början (innan jag ens börjat plugga och inte kan nåt) tills jag kan det.
Å det gjorde han igår med.
Å tentan gick faktiskt ganska bra, med tanke på att jag börjat plugga kvällen före. Det stod på tentan att Godkäntgränsen var 27 och sen står det ju vid varje fråga hur mycket poäng man kan få på just den frågan. Så jag räknade ihop när jag var klar. Om jag snålräknade (för man vet ju inte riktigt om man har rätt alltid eller om man inte svarat tillräckligt utförligt osv) så fick jag prick 27, å då var jag som sagt snål. Om jag inte var snål fick jag 30. Så bara inte läraren är ännusnålare när hon rättar så går det vägen. Å annars är jag iallafall inte långt bort att klara den nästa försök. Man har ju 5 gånger på sig. Klarar man det inte då så måste man gå om hela kursen. Så det är ju egetnligen lugnt, eftersom detta var MIN första. Men det känns skönt att börja beta av det här som jag har släpandes.
Sen efter tentan hade jag körlektion och den gick svinbra. Min körskollärare berömde min motorik och sa saker som: det är inte många som haft 7 körlektioner och kör så lite hemma som du, som kommit såhär långt.
Det är klart att det finns saker att bli mycket bättre på men det handlar mest om att få lite mil på nacken så att det ska sätta sig i ryggmärgen å det är det som är problemet när man aldrig kör hemma. För jag vet ju hur man ska göra å allt sånt men ibland blir jag stressad osv.
Efter det så satt jag på trafikskolan och gjorde en massa teoriprov och klarade ännu en fas. Jag skriver ju provet den 29 November (satsar på det iallafall) å det kanske inte är omöjligt ändå.
Nog om min toppendag!
Nu ligger framför mig: En annan OMtenta på lördag och en hemtenta som jag inte ens börjat på som ska in på måndag. Den är inte särskilt stor iofs. Max 4 sidor men den ska innehålla så mycket lixom. Dessutom har min farfar öppet hus på lördag för han fyller 80 och förutom lördagen ska vi äta middag med hela släkten på söndagen av samma anledning. Sen har ju jag min egna födelsedags-karaoke-fest på lördagkväll så hur allt detta ska hinna bli klart det FATTAR JAG INTE!
En sak som känns kul är att min syrra kommer upp för att fira farfar i helgen så då kan hon också vara med på min fest. Hon är ju en riktig sångfågel så det blir ju svinbra. Sen känns det kul också för det är hittills ingen i min familj som sett vår nya lägenhet.
Klarar jag tentan på lördag + att jag får klar hemtentan som ska in på måndag så är allt som har släpat borta och jag är ikapp men jag tror ändå att jag ska avboka omtentan på lördag och göra den i December istället. På så sätt sparar jag ju ett tentatillfälle (som sagt man har ju bara 5 gånger på sig) Och jag är ganska övertygad om att jag kommer kugga denna. På denna orginaltentan fick jag 2 fel men det är just det att på denna tenta: Läkemedelsberäkning, måste man ha 100% rätt för att bli godkänd. Detta är ju förståeligt för som sjuksköterska sen ute i arbetslivet kan man ju råka ha ihjäl nån patient om man beräknar fel så det är ju rätt viktigt. Problemet är att det är ett helt kapitel (som berördes av dom frågor jag fick fel på) som jag inte förstår mig på för 5 öre. Å just för att man måste ha exakt alla rätt så räcker det ju med ett slarvfel för att bli kuggad å därför känns det som att man kan komma att behöva nyttja alla 5 chanserna om man har otur å då vill jag inte slösa bort en av dom chanserna på att gå dit på lördag när jag vet att jag förmodligen inte kommer bli godkänd. Matte är inte min starka sida helt enkelt.
Bättre att satsa på att hemtentan blir klar och göra denna tenta i December. Så fram till dess så kan jag ju göra ett par mattetal / dag så borde jag få in tänket och rutinen.
Jag har ju förhoppningsvis klarat dagens tenta så avbetningen av gammalt groll är ju påbörjad iallafall. Kanske är lite väl optimistiskt att tro att man ska klara att göra två omtentor samma vecka som man ska göra en hemtenta i pågående kurs.
Oj vad långt det blev... Sorry =) Hoppas ni gillar att läsa =)
Kommentera gärna inläggen! Det är så roligt =)