Dålig mamma igen
Georg har ju lite bajsbekymmer.
Han bajsade i fredags, exakt på dagen 14 dagar sedan förra bajsningen... Inte bra.
Torsdagen innan for Simon med honom på BVC och dom försökte få honom att bajsa med alla medel men utan resultat. Han vägdes också och vågen visade en mycket dålig viktuppgång de senaste veckorna. Vår BVC-sköterska misstänkte att jag har för lite mjölk och tyckte att jag skulle öka amningen till varannan timme istället för var 3e. Så vi gjorde det direkt men som jag trodde ledde det till skrik i flera timmer. För småbarn kan inte smälta maten så fort och kan lätt få magknip om dom äter för ofta. Det var ju pga koliken som vi började hålla stenhårt på "inte oftare än var 3e timme-principen". Och det har vi ju kört med sen han var några veckor bara så det är ju inte pga det som jag fått mindre mjölk. Vi skulle även ge honom en tesked vatten typ två gånger per dag mellan måltider för att eventuellt hjälpa bajset ut så det gjorde vi.
I fredags på morgonen for vi åter på BVC (dock inte till vår ordinarie sköterska för hon var ledig). Hon gjorde också allt ör att han skulle bajsa men utan resultat. Vi berättade då att det inte funkade att amma så ofta vilket hon förstod men att vi nu körde stenhårt på exakt var tredje timme, så sover han så väcks han. Detta för att öka min produktion. Hon tyckte det var bra och sa att vi skulle ge honom bröstmjölkersättning efter sista målet på kvällen.
Så på fredagskvällen hade vi första skellefteåkonserten med Voicebox och då, när min mormor skötte honom så bajsade han. Lördagen följde med en till konsert. Båda lyckade, läs recensionen i norran här.
Idag ringde ordinarie bvc-sköterskan för att följa upp.
Bra att han bajsat tyckte hon. SÅ övergick samtalet till att handla om mjölken. Hon hade varit på konserten. - AVSLÖJAD!
Jättebra tyckte hon.
Men hon tillade också: Kanske inte så konstigt att mjölken sinar när du har så mycket ikring dig.
Så var man en dålig mamma igen... En mamma som stressar så mycket att hon inte kan ge sitt barn mat.
Å stressad är jag. Har inte mått bra psykiskt senaste veckorna. Men det beror inte på våra konserter. Dom ger mej snarare energi än att dom tar den.
Det är mer allt annat. Det är snart jul å man ska hinna köpa julklappar. Min familj kommer ju upp. Å det ska ju hinna bli fint här är det tänkt. Nu är det riktigt stökigt här alltså. Inte kul. Idag har jag stressat ihjäl mig för att hinna få tag i alla adresser till alla som ska få julkort eftersom dom måste läggas på lådan senast imorn för att komma fram i tid.
Dessutom har jag bokat uppkörning snart. Jag säger inte när. Ingen ska få veta för då får man bara en massa press. Men snart kanske jag har körkort om allt går som planerat.
Imorn har jag körlektion och samtidigt ska jag släpa dit Simon för att han tillsammans med nån på körskolan ska planera sitt körkortstagande. Teorin har han ju klarat av men det är inte så långt borta tills den går ut så han måste faktiskt ta tag i saker å ting han också. Å det skulle han såklart aldig gjort om inte jag pushat på han.
Återigen. Utan mig slutar jorden snurra. Jag är knappast ensamt ansvarig över att föda vårt barn och det kanske finns saker som inte precis hjälper mig att bli mindre stressad och producera mer mjölk.
Utan att säga för mycket.
Resten av dagen ska jag bara slappa. Inte ens en promenad tänker jag orka.
Georg får bli inne idag. Stackarn. Inte ens frisk luft ger jag han. Men jag måste vila.
Hade
Han bajsade i fredags, exakt på dagen 14 dagar sedan förra bajsningen... Inte bra.
Torsdagen innan for Simon med honom på BVC och dom försökte få honom att bajsa med alla medel men utan resultat. Han vägdes också och vågen visade en mycket dålig viktuppgång de senaste veckorna. Vår BVC-sköterska misstänkte att jag har för lite mjölk och tyckte att jag skulle öka amningen till varannan timme istället för var 3e. Så vi gjorde det direkt men som jag trodde ledde det till skrik i flera timmer. För småbarn kan inte smälta maten så fort och kan lätt få magknip om dom äter för ofta. Det var ju pga koliken som vi började hålla stenhårt på "inte oftare än var 3e timme-principen". Och det har vi ju kört med sen han var några veckor bara så det är ju inte pga det som jag fått mindre mjölk. Vi skulle även ge honom en tesked vatten typ två gånger per dag mellan måltider för att eventuellt hjälpa bajset ut så det gjorde vi.
I fredags på morgonen for vi åter på BVC (dock inte till vår ordinarie sköterska för hon var ledig). Hon gjorde också allt ör att han skulle bajsa men utan resultat. Vi berättade då att det inte funkade att amma så ofta vilket hon förstod men att vi nu körde stenhårt på exakt var tredje timme, så sover han så väcks han. Detta för att öka min produktion. Hon tyckte det var bra och sa att vi skulle ge honom bröstmjölkersättning efter sista målet på kvällen.
Så på fredagskvällen hade vi första skellefteåkonserten med Voicebox och då, när min mormor skötte honom så bajsade han. Lördagen följde med en till konsert. Båda lyckade, läs recensionen i norran här.
Idag ringde ordinarie bvc-sköterskan för att följa upp.
Bra att han bajsat tyckte hon. SÅ övergick samtalet till att handla om mjölken. Hon hade varit på konserten. - AVSLÖJAD!
Jättebra tyckte hon.
Men hon tillade också: Kanske inte så konstigt att mjölken sinar när du har så mycket ikring dig.
Så var man en dålig mamma igen... En mamma som stressar så mycket att hon inte kan ge sitt barn mat.
Å stressad är jag. Har inte mått bra psykiskt senaste veckorna. Men det beror inte på våra konserter. Dom ger mej snarare energi än att dom tar den.
Det är mer allt annat. Det är snart jul å man ska hinna köpa julklappar. Min familj kommer ju upp. Å det ska ju hinna bli fint här är det tänkt. Nu är det riktigt stökigt här alltså. Inte kul. Idag har jag stressat ihjäl mig för att hinna få tag i alla adresser till alla som ska få julkort eftersom dom måste läggas på lådan senast imorn för att komma fram i tid.
Dessutom har jag bokat uppkörning snart. Jag säger inte när. Ingen ska få veta för då får man bara en massa press. Men snart kanske jag har körkort om allt går som planerat.
Imorn har jag körlektion och samtidigt ska jag släpa dit Simon för att han tillsammans med nån på körskolan ska planera sitt körkortstagande. Teorin har han ju klarat av men det är inte så långt borta tills den går ut så han måste faktiskt ta tag i saker å ting han också. Å det skulle han såklart aldig gjort om inte jag pushat på han.
Återigen. Utan mig slutar jorden snurra. Jag är knappast ensamt ansvarig över att föda vårt barn och det kanske finns saker som inte precis hjälper mig att bli mindre stressad och producera mer mjölk.
Utan att säga för mycket.
Resten av dagen ska jag bara slappa. Inte ens en promenad tänker jag orka.
Georg får bli inne idag. Stackarn. Inte ens frisk luft ger jag han. Men jag måste vila.
Hade
Ledig?
Jag är hemma och är föräldrarledig. Ändå känns det som att jag inte hinner nånting.
Georg innebär inte alltid konkret jobb men han hindrar ofta annat jobb.
Tex är han ofta lite gnällig på så vis att man måste bära honom hela tiden. Man kan aldrig lägga honom från sig för då börjar han gråta. Dvs. Jag kan då inte dammsuga eller dammtorka eller laga mat. När jag är hemma själv äter jag en gång på en hl dag och när jag lagar den maten har jag oftast Georg i bärselen samtidigt.
Jag har jätteont i ryggen.
Det är jobbigt och svårt att städa och feja med ett barn på armen.
Nu har jag släppt allt. Å vad hände. Jo lägenheten förföll, precis som jag trodde. Så nu ser det för jävligt ut här.
Så, nu har jag fått skriva av mig. BLÄ!
Georg innebär inte alltid konkret jobb men han hindrar ofta annat jobb.
Tex är han ofta lite gnällig på så vis att man måste bära honom hela tiden. Man kan aldrig lägga honom från sig för då börjar han gråta. Dvs. Jag kan då inte dammsuga eller dammtorka eller laga mat. När jag är hemma själv äter jag en gång på en hl dag och när jag lagar den maten har jag oftast Georg i bärselen samtidigt.
Jag har jätteont i ryggen.
Det är jobbigt och svårt att städa och feja med ett barn på armen.
Nu har jag släppt allt. Å vad hände. Jo lägenheten förföll, precis som jag trodde. Så nu ser det för jävligt ut här.
Så, nu har jag fått skriva av mig. BLÄ!
längesen
Världens tråkigaste rubrik, men det var längesen jag skrev.
Jag har mycket i min hjärna nu.
En stor del av detta borde även ta upp min andra hälfts hjärna men konstigt nog så gör det inte det.
Ibland känns det som att man är ensamstående med två barn när det borde kännas som att man är två som delar på ansvaret kring den gemensamma sonen och hushållet.
Det är skönare när jag är ensam för då vet jag förutsättningarna.
När Simon är hemma för väntar jag mig (av nån konstig anledning) att han ska underlätta för mig. Men i slutändan blir det iallafall så att det blir en större börda. Det är nåt fel på det manliga släktet.
Ja, jag drar alla över en kam för hittills har jag inte träffat nån tjej som inte tagit större delen av ansvaret hemma. Jag har träffat en del killar som är singlar och som kan verka potentiella men jag är ganska övertygad om att dom när dom träffar den rätta, kommer falla in i samma mönster som resten av sitt släkte.
BLÄ!
Jag håller på att läsa en bok nu:
"Familjens proektledare säger upp sig"
Jag vill också säga upp mig
Det roliga är att hon som skrivit boken verkligen lyckas med att säga upp sig och vad jag förstått så har hon å hennes man det jättebra nu.
Jag längtar tills jag läst ut den. Då kanske jag har nog med kött på benen för att säga upp mig jag med.
Jag har mycket i min hjärna nu.
En stor del av detta borde även ta upp min andra hälfts hjärna men konstigt nog så gör det inte det.
Ibland känns det som att man är ensamstående med två barn när det borde kännas som att man är två som delar på ansvaret kring den gemensamma sonen och hushållet.
Det är skönare när jag är ensam för då vet jag förutsättningarna.
När Simon är hemma för väntar jag mig (av nån konstig anledning) att han ska underlätta för mig. Men i slutändan blir det iallafall så att det blir en större börda. Det är nåt fel på det manliga släktet.
Ja, jag drar alla över en kam för hittills har jag inte träffat nån tjej som inte tagit större delen av ansvaret hemma. Jag har träffat en del killar som är singlar och som kan verka potentiella men jag är ganska övertygad om att dom när dom träffar den rätta, kommer falla in i samma mönster som resten av sitt släkte.
BLÄ!
Jag håller på att läsa en bok nu:
"Familjens proektledare säger upp sig"
Jag vill också säga upp mig
Det roliga är att hon som skrivit boken verkligen lyckas med att säga upp sig och vad jag förstått så har hon å hennes man det jättebra nu.
Jag längtar tills jag läst ut den. Då kanske jag har nog med kött på benen för att säga upp mig jag med.