tosan83

Jag och Sally tog oss en rejäl sovmorgon imorse. Till 11 sov vi. Jag fattar nästan inte ens hur det går till för vi gick och la oss igår vid 22.45. Och jag som skulle plugga. Ska sätta igång direkt efter jag skrivit detta inlägg.

Igår var det 1a Advent vilket innebar en fullspäckad dag.

Först for vi till Sjungande dalens kyrka på Adventsgudstjänst kl 10.00
Vissa söndagar känns det viktigare än andra att gå i kyrkan. För traditionens skull lixom.
Sen var det ju skyltsöndag så vi for på stan en sväng.
Hann inte så mycket men vi fikade med Moa, Pidde, Robert och Lina och då pratade vi lite om sommarens bilsemester vi tänkt göra. Jag är peppad!
Sen började ju Georgs babysim kl 15 och idag fick även Sally vara med och bada så hela familjen ner i spat! Det var roligt som vanligt och Georg börjar bli mer sitt vanliga vilda, orädda, plaskiga jag igen. Han har varit lite rädd och klängig senaste två gångerna av någon anledning. Han som brukar plaska som en tok. Sally hon bara njöt av det varma vattnet.
Sen for vi till Solbacken för den veckoliga handlingen. Rutiner är bra. Då vet man vad som gäller.

Hemma igen var det bara att börja med middagen direkt och sen var dagen till ända.

Nu ska jag plugga.

I typ en vecka har jag gått och burit på en hemlis men nu har Simon pratat med alla som bör få veta det först så nu kan jag berätta det för hela världen. Eller ja, alla min bloggläsare iallafall.

Simon har fått nytt jobb.

Jag gick för ca en vecka sedan in på internet för att kika efter extrajobb som jag kunde ha när jag börjar om å plugga till våren.
Hittade ingenting men däremot låg det en annons ute om kyrkomusiker i Kågedalens församling (kusmarks kyrka). Sök den! Sa jag till Simon, vilket han gjorde. Det fick bli ett mail eftersom sista ansökningsdagen var den dagen då vi såg annonsen och han ville ju vara med och slåss mot de andra sökande redan från start.
Eftersom han sökte i sista stund så har processen gått mycket fort.
I onsdags var han där på intervju. Och han tyckte det hela kändes bra men det hade varit ett tiotal sökande.
Igår ringde dom. Han fick jobbet!
Wohooo! Han fick visserligen fortkörningsböter på vägen hem från intervjun men nu när han fick jobbet så gör det ingenting för han har tjänat in dom på en månad =).

Han kommer att spela orgel/piano på varannan söndagsgudstjänst + lite dop, begravningar och bröllop) och leda några körer och andra musikprojekt som kan uppstå samt delta i konfirmandarbete.
Tjänsten är på 75% vilket innebär att han går ner i tid och trots det kommer han ha ut mer i månaden. Värt!!
Inte för att pengar är viktigast men det är lite viktigt och lite knapert har det allt varit sen vi pang bom fick två barn å ett hus.
Är så glad för hans skull för jag är säker på att detta kommer bli så bra.
Han har ju trivts jättebra på sitt nuvarande jobb också. Det handlar ju inte alls om det. Men nu får han ju hålla på med det han verkligen brinner för.

Så nu har han alltså tagit tjänstledigt från sitt jobb som personlig assistent från och med efter nyår. Alltid skönt att börja så ifall han inte skulle trivas.
Han börjar sitt nya jobb den 4 Januari.

Jag är en gladskit!

Nu håller vi på å städar (den vanliga veckostädningen som alltid sker på fredagar).
Den här tiden på året drar man in väldigt mycket sand och grus. Inte roligt.
Ikväll kommer Sara, Moa och Pontus hit å äter tacos och ser Idol med oss.

FREDAGSMYS!!

Sally sket just ner hela sig och hela sin babysitter som hon låg i.
Hon hade somnat i den å just vaknat. Hon var så nöjd å glad så jag misstänkte att bajsning pågick. Då vaknade Georg ute i vagnen å jag gick å hämtade honom. När jag kom innanför dörren hörde jag att hon gnydde lite smått.
När jag gick in till na så log hon med hela ansiktet och jag kände den bekanta svagt sura doften.
Lyfte upp henne och blev helt kladdig.
Hennes vita body var senapsgul upp på ryggen. SÅ högt upp att det ändast var ett par cm kvar till nacken.
Byxerna var gula redan så det syntes inget på dom.
Å hennes babysitter är svart så det syntes inget där heller.
Har nu försökt skura babysittern efter att ha gjort den kladdigaste, jobbigaste blöjbytningen på Sally.
Den ser ren ut men det gjorde den innan också eftesom den är svart.
Men jag tvättade den tills den slutade avfärga gult.

Visst är det härligt med barn?! =)

Så... Nu har jag grubblat färdigt.

Å vadå händelselöst liv.

Inte många som kan klå detta:

Jag har på mindre än ett år avverkat följande:
       Tagit körkort
       Köpt hus
       Renoverat hus
       Köpt bil
       och fått 2 barn.

Och att göra karriär, ha en massa spännande kompisar (det har jag förresten) och sånt är ju kul och roligt å så.

Men i slutändan är det familjen som räknas och där är jag safe.

Jag är tacksam!

Har kollat skolmailen typ 100 gånger idag. Tycker att det borde gå snabbt att rätta eftersom det bara är en tenta.
Vet ju att jag är godkänd men jag vill som gärna gotta mig i lite trevliga komentarer.
Men icket ett mail så långt ögat kan nå.

Inte har jag börjat plugga till den nya tentan heller.
Sally var ganska ledsen inatt. Ingenting alvarligt egentligen men med hennes mått mätt...
Dessutom gick jag å la mig vid 1-snåret så då var jag inte precis laddad för att hon skulle vakna å gråta några timmar.
Så jag tog en ordentlig sovmorgon.
Ikväll ska vi köpa alla dörrar å karmar så det finns här när snickaren kommer imorgon å ska göra det sista.
Men imorgon ska jag plugga och Georg ska vaccineras mot svinisen.

Hej sålänge!

Sitter å grubblar... å den här typen av grubblerier är inte likt mig kan jag lova. Jag brukar alltid vara väldigt självsäker i min livssituation.
Måste ha någon typ av ålderskris eller nånting.

Tänk vad varje beslut man fattar påverkar ens liv.
Hade jag fattat ett enda beslut annorlunda så hade förmodligen inte ens nästa beslut att fatta funnits. Hängde ni med.
Tex. Jag flyttade till Skellefteå... skulle bo här ett år tänkte jag för att prova på. Sedan fattade jag beslutet att bo kvar ett år till.
Hade jag inte fattat första beslutet att flytta hit så hade jag inte heller kunnat fatta det andra om att stanna kvar. Då hade jag å Simon inte blivit kära, vi hade inte gift oss och vi hade inte haft våra underbara barn - Hemska tanke.

Samtidigt som ju detta gör att jag inte kan ångra någonting i mitt liv i princip eftersom varje litet beslut påverkar ens framtid och mina barn är det bästa som hänt mig, så kan jag ändå ibland undra vad sjutton jag håller på med.

Jag föddes i Sthlm. Hade stora drömmar redan som barn. Sjöng jämt och inte så illa heller. Gick på ett artistgymnasium i Stockholm. Hade stora drömmar.

Sen flyttade jag hit. Vet nog inte riktigt varför. Och nu sitter jag här nästan 7,5 år senare. 26 år gammal mammaledig sjuksköterskestudent i ett radhus där jag bor med min man och mina två barn. Kombi har vi men ingen hund =)...

Nä men skämt å sido. Förstå mig rätt.
Jag trivs i min situation. Min man och mina barn är mitt allt och jag tjatar ju jämt om hur jag älskar mitt radhus och bilen med för den delen.

Men jag kan ändå undra vad det är som tagit mig hit. För detta var ju verkligen inte planen.

Saker händer... Man fattar små beslut hela tiden vilket formar ens liv och succesivt anpassar man sig till situationen och till att det är såhär det är att leva.

Jag flyttade till Skellefteå. Tror att det var för att jag ville flytta hemifrån å Sthlm var för dyrt typ. (kanske lite framstressat ja, men vad kan man begära av en 18åring?)
När jag ett år senare skulle fatta beslut om nästa steg så hade jag inte många vänner kvar i Sthlm och inte heller den pojkvän som jag haft när jag flyttade hit, men destå fler vänner i Skellefteå. Jag sökte en skola i Skellefteå och kom in. (det resulterade i det roligaste året i mitt liv så det hade jag verkligen inte velat vara utan).
Efter det hade jag ännufärre kompisar i Sthlm och ännufler i Skellefteå och dessutom hade ju jag och Simon börjat se på varandra med nya ögon. Nu ville jag absolut inte flytta hem.
Tänkte dock fortfarande då att Skellefteå inte var staden jag skulle rota mig i.
Men nu hade jag verkligen bara familjen kvar i Sthlm. Kanske 1 eller två vänner som jag sakta men säkert gled i från mer och mer. Simon hade ju sin familj här, och både han och jag hade mycket vänner här.

Ett beslut ledde till ett annat helt enkelt och jag vande mig mer och mer vid tanken att livet gått denna väg.

Senast för ett år sedan pratade jag och Simon om att flytta till Sthlm när jag var klar med skolan.
Men då visade sig Sally på ett graviditetstest och vi kände oss trångbodda och blev stressade. SÅ vi köpte ett radhus och även om vi inte direkt fattat beslutet om att bo i Skellefteå resten av våra liv så fattades beslutet indirekt genom radhusköptet.

Och plötsligt nu slog det mig att det är i Skellefteå jag kommer bo. Det är som konstigt för jag å Simon har ju sagt att vi nog kommer bo i radhuset tills vi blir gamla (ingen av oss är så mycket för hus) men det har lixom inte kopplat att det innebär Skellefteå hela livet lixom.
Man är väl korkad men...

Som sagt så trivs jag i mitt hus med min bil och framförallt med min man å mina barn och våra vänner.

Men just i detta nu när jag kom till insikt så blev det ändå så sorgligt. För i och med det har jag inga drömmar längre. Hur går man vidare utan drömmar? Jag vet inte det. Vet ni?

Och jag saknar min familj i Sthlm nåt så fruktansvärt hela tiden. Speciellt min mamma. Som kvinna behöver man sin mamma jättemycket och jag vill inte ha dom såhär långt bort. Jag vill ha dom nära.
Och jag vill ha kollektivtrafik och bra shopping, stort utbud på kulturliv och roliga saker att göra. Jag vill tillbringa somrarna med att promenera på Sthlms gator. Sitta på uteserveringar och dricka kaffe eller i en park med en bra bok.

Jag trivs med min situation men faktum är att jag i den här staden inte ofta går utanför dörren om jag inte har ett specifikt ärende. För vad sjutton ska man göra här?

Måste typ börja med någon ordentlig sysselsättning. Lära känna lite nytt folk. Komma in i lite nya kretsar.

Kände just att det måste hända någonting avgörande, någonting viktigt i mitt liv.

NU!!!


Ska pausa mina grubblerier med paradice hotel nu.
(Och det sa ju också en del om mitt händelserika liv)

Jag är väldigt öppen i min blogg. Jag hymlar inte med mina känslor. Tycker att hymmel med känslor faktiskt är ganska oärligt.

Men däremot funderar jag på att göra min blogg lösenordsskyddad. Jag kan ge ut lösenordet till typ alla som frågar. Men bara för att ha koll på vilka som läser den. För rätt vad det är så är det någon som läser den som kanske inte är så lyckat. Typ en arbetsgivare (har ju ingen men kom nte på nåt bra exempel) eller någon annan sån där person typ.

Vad tycker ni??

Vi ska ha något form av högskåp också så här ser ni en bild med det tillagt:

Det kommer alltså att stå bredvid handfatet. Så vad är problemet.
Jo, Vart ska man ha handdukarna som man torkar händerna på??
På bilden nu så hänger ju handdukarna bredvid handfatet på den andra väggen men då måste man ju lixom snirkla in händerna där emellan för att kunna torka sig. Inte okej.

Så antingen hänger man handdukarna på den väggen som dom hänger nu (alltså den vänstra) men isåfall längre hitåt såp att dom inte sitter vid sidan av handfatet.
Eller så flyttar man handdukstorken så att den sitter längre hitåt på den högra väggen. Alltså typ över badkaret å så ställer man högskåpet bortanför krokarna på högra väggen med sidan mot vårt fjärrvärmeskåp (som är det där vita i hörnet). Då kan man centrera handfatet mellan väggen och fjärrvärmeskåpet och då rymma tex två handdukar på var sida om handfatet på samma vägg som handfatet står mot.
Samtidigt är det ju som snyggt att ha det svarta högskåpet tillsammans med det svarta handfatet.

Vad tycker ni?

Men det är ju också en grej. Hur många krokar ska vi ha?
Nu har vi ju två barn och tro mig. Jag känner mig ordentligt nöjd för tillfället.
men man vet ju aldrig =)

Ja, jag pluggar ju för fullt men när jag nu fått en ritning över vårt kommande badrum mailad till mig så måste jag bara få dela med mig av detta direkt innan jag spricker.

Kan iofs börja med att berätta att vi hade en besiktningsman här idag som besiktigade våra våtutrymmen.
Det gick väl sisådär.
Ordentliga vattenskador på båda toaletterna visade det sig att vi hade.
För oss gör ju det däremot inte så mycket för vi viste ju direkt vi köpte det här huset att vi vill göra om båda toaletterna. Egentligen är det ju bara positivt eftersom vi nu får ut en del på föräkringen istället för att betala allt själva.
Det enda jag grämer mig lite över är att om vattenskadorna varit uppdagade innan vi köpte så hade vi väl säkert fått det hela lite billigare kanske. Vi tog inte hit en besiktningsman då eftersom vi hursomhelst ville göra om toaletterna. Men vi har ju köpt ett sjukt billigt hus just för att det var i det skicket det var i.

Fick först lite småpanik eftersom vi inte har råd att göra båda toaletterna nu. Men besiktningsmannen sa att det inte är någon brådska att göra om för det är ingenting som lixom kommer börja lukta eller sånt.
Så vi håller oss till planen att göra bara övervåningen nu eftersom den är bra att ha gjord innan fjärrvärmen sätts in.

Sen kommer det förmodligen att uppdagas en helk del andra vattenskador i området. (Alla våtutrymmen inom föreningen ska besiktigas efter nyår) och då kan det ju bli någon form av mängdrabatt också sedan till den andra toaletten.

Här kommer iallafall bilderna på badrummet uppe. Färgerna på golv och väggar är inte rätt. Vi ska ha en våtrumsmatta som ser ut som att det är massa stenar typ. Men den är mörk. Å så ska vi ha vita väggar med lite draperat typ. Asså det ser typ ut som att npgon varit å dragit i den med naglarna.
Spotlights i taket som det är på bilderna ska vi inte ha. =)
Kom gärna med synpunkter











Tjusigt va!! Det kommer bli så fint!!

Vi har ju haft katter i omgångar. Närmare bestämt: Thyra, Siri som fick två kattungar: Hannes och John samt Berit + två tillfälliga omplaceringskatter: Nisse och Martin och även en hund: Ture.

Har ju ett otroligt omvårdnadsbehov men det har lixom stillats sedan jag fick barn.
Nu börjar jag däremot längta efter att ha ett djur igen. Tänker också att det kan vara nyttigt för barnen att ha djur.
Men nu när vi har ett så fint hus så vill jag inte ha katt eller hund för dom förstör möbler och hårar nå djuriskt =).

Så tänkte jag att någon form av gnagare kunde vara lagom. Då stannar håret och förstörelsen i buren. Jag har ju själv haft både marsvin och hamstrar som liten så jag vet ju hur dom sköts.

Hittade denna på blocket:



Är inte detta det sötaste ni sett? Just denna var i Vindeln å det blir ju lite jobbigt men man blir ju inte precis mindre sugen efter att ha sett den här bilden.

Idag har vi varit å beställt badrum. Det kommer bli superfint. Men dyrt. Det är ju så med badrum. Allt är dyrt. Man kommer lixom inte undan. Å andra sidan gör man ju om där ack så sällan så därför kan man lixom inte göra nåt halvdant. För det är inte kul om man sen går å grämer sig för att man inte gjorde som man ville för att man tjänade en tusing på att göra annorlunda. En tusing är ju inte så mycket i den allmäna konkursen om man säger. Å det är inte så enkelt att ångra sig sen. T.o.m små förändreaingar är mycket svåra att göra.

Vår toalettrenovering är ändå en budgettoalett i den bemärkelsen att vi inte kaklar nånstans utan vi ska bara ha våtrumsmatta och våtrumstapet. Då tänker man direkt illorange eller nåt annat hemskt men även våtrumstapet och matta följer faktiskt modet och detta kommer bli mycket fint.
Hittade tyvärr inge bilder av det vi valt på internet. Men golvet är lite mönstrat ganska mörkt.
Väggarna blir typ vita (lite åt creme-hållet) med en svart bård högst upp.

Sen är handfatet ca 1 m brett med två stora lådor under i svart ek och ett högskåp i samma färg som man kan ha tex handdukar i. Spegelskåp ovanför med en svart ram ovanför med spotlights i, ett stort sådant alltså med stor spegel. Ger rymd åt rummet.
Sen blir det ett hörnbadkar som är ganska stort. Förstår att det låter dyrt men det är faktiskt inte dyrare än ett vanligt badkar. Finns t.o.m vanliga badkar som är mycket dyrare. Det är ju inga bubblor eller så såklart.
Å så en helt vanlig toalett.

Men vi ska inte ropa hej än. Vi har inte varit på banken ännu. Utgår man från vad vi fick för lånelöfte när vi köpte vårt hus så är det lugnt. Men banker är ju lite hit å dit med sånt där. Dom kan ju plötsligt bli rädda för nånting å bli hårdare på sånt.
Å jag ska ju i ärlighetens namn säga att vi hllre hade väntat några år med att ta tag i toaletterna tills vi sparat lite pengar. Men nu dök ju det här med fjärrvärmen upp vilket gjorde att vi typ tvingades att göra uppetoan nu.
Å vi vet ju att vi pallar med lånet. Jag menar... bara fjärrvärmen gör ju att vi kommer få mycket billigare boende/driftskostnad per månad. Hon som hjälpte oss när vi beställde badrummet ska skissa upp det åt oss med rätt möbler osv. och när hon mailat den bilden så ska den upp på bloggen.

---------------------

Pluggandet. Ja det känns okej efter första dagen med Ako igår. Vi hann rätt mycket och jag känner att jag sakta men säkert får grepp om det hela. Idag kände hon sig lite hängig så jag skulle plugga själv. Det gick sådär. Dels är det svårt att plugga ensam. Svårt att ensam avgöra vad som är viktigt att kunna, hur djupt man ska gå in på saker osv. Å så är det jättesvårt att plugga hemma. Även om jag går undan så hör jag barnen skrika och sånt. Å då kan jag inte slappna av alls. Han med en sjukdom idag. Alltid nåt. Men jag tror faktiskt att jag har chns att klara detta. Ako är ju verkligen en Ängel också som pluggar med mig fast hon har praktik hela dagarna och såklart skoluppgifter vid sidan av och dessutom ett liv vid sidan av det.

---------------------

Kanske ska tala om att jag är frisk nu.
Enda är att jag har lite hosta kvar och som en konsekvens av det, lite heshet.
Å så har jag jättemycket lock för öronen som vägrar ge sig. Hör inte mycket jag inte.

Godnatt!

Var på vårdcentralen igen imorse för det blir ju aldrig bättre. Det dyker bara upp nya symtom och febern är fortfarande hög.
Idag var det huvudet. Kan inte röra mig utan att det känns som att någon slår en klubba i skallen å så börjar det dunka - Väldigt obehagligt!
Eftersom jag var där i tisdags också (den gången för öronen men det var inte öroninflammation) så hade dom ju tagit snabbsänka på mig då så dom hade något att jämföra mig. Och hör och häpna. Den hade höjts sedan i tisdags. Dvs det går åt helt fel håll.
Så nu har jag fått utskrivet behandling mot svininfluensan. Lyckliga jag!!
Å jag kan äta det trots att jag ammar dessutom. Wohooo!!!

Ja...
Fortfarande sjuk. Tempen ligger stadigt på 38,8 grader. Så nu är inte febern det värsta längre (även om den fortfaradnde är hög och jag besväras av att frysa å svettas samtidigt och huvudvärk).
Nä nu har det hela gått in i en ny fas. Nu har jag grymt ont i halsen (äkta halsfluss-ont), hostar som en galning, jättejättetät i näsan och det kliar i hela ansiktet pga irritation i alla slemhinnor. BLÄ!!
Simon är i princip frisk. Hostar lite fortfarande bara.

Å så toalettbekymer.
Våra toaletter är ju hyffsat gamla. Är inte gjort nåt på dom sedan huset byggdes på typ 80-talet.
Så vi har ju vetat att vi förr eller senare ska göra om båda toaletterna men vi hade väl tänkt oss det inom ca 5 år eller så. Absolut inte nu. Herregud! Vi har ju inte ens lister än.
Hursomhelst så ska vi få fjärrvärme nu ich då har vi fått veta att om vi ska göra om toaletterna så bör det göras innan dom drar ledningar osv där inne. Självklart går det att göra det efteråt men det blir betydligt mer besvärligt.
Så nu står vi inför obehag. Man vill ju som helst göra det innan alltså men hur ska vi få råd till det.
Isåfall skulle vi nog göra så att vi gör väggar å golv (för det är ju det som måste göras innan fjärrvärmen) å så får saniteten vänta ett tag å så får vi klara oss med toan nere typ.
Vi har tänkt oss vitkaklade väggar och svart våtrumsmatta på golvet. Såg nämligen det hemma hos Lisas föräldrar och vitt kakel är billigt (men kaklar man även golvet i vitt så kommer det ju se ut som typ skolans dusch i jympasalen) så därför blir det våtrumsmatta på golvet.

Vad tror ni att sånt kostar???

Jag tycker att ens bloggdesign ska säga nåt om vem man är. Mina barn är mitt allt därav min bloggdesign.
Varför har jag gjort om den nu då?
Ja, vad hände... jag fick ju två barn å båda måste ju få vara med.

Jag visade Simon den nya designen som sa. Vem är bebisen näst längst till höger.
Bra Simon att du inte känner igen din egna dotter. Haha!!

Lever just nu i min värsta mardröm.
Jag och Simon har svininfluensan.

För Simon började det i torsdagskväll.
Han skulle sjunga på en begravning kl 12 på fredagen. Det gick inte. Han hade hög feber kunde inte stå utan att ramla. Jag for å sjöng istället vilket gick bra. Simons föräldrar var här i skift hela dagen för att ta hand om Georg medan jag sjöng. Simon sov typ ett dygn och jag for till svärfars på kvöllen för att slippa vara med honom.

Morgon efter (lördag) kände jag mig febrig. Kollade tempen (37,7) violket för mig ärfeber eftersom min grundtemp är på typ 35,5. Georg for till sin farmor å farfar å är där fortfarande (han fick alltså sova där för vi kunde inte ta hand om honom)

Det dröjde inte många timmar förän jag var uppe i 39,9.
Sally var hemma hos oss och var väldigt slö. Sov hela dagen och jag fick väcka henne för att hon skulle äta. Dessutom hade hon grönt bajs vilket tyder på en infektion.
Tillslut ringde vi sjukvårdsrådgivningen och dom tyckte at vi skulle åka in till akuten med henne.
Vi gjorde det. Dom tyckte att vi inte behövde oroa oss sålänge hon åt å kissade.
Däremot fick vi bekräftat att vi hade svininfluensan.

När vi kom hem från akuten så hade jag helt sjuk frossa. Jag låg i soffan med massor av täcken och frös gärnet och hade sjukt ont i kroppen. I två timmar grät å skrek jag. Det sjuka var att jag tagit alvedon men den verkade inte hjälpa. Simon hade ju dagen innan haft 39,6 trots alvedon.
Tillslut slumrade jag till och när jag vaknade mådde jag betydligt bättre. Frossan var borta å istället var jag blöt i svett (men hellre det) Verken i kroppen var också betydligt lindrigare.  Tänkte att: Äntligen hade alvedonen sänkt febern och jag mådde som ganska bra.
Men allt är relativt skulle jag få veta. Kollade nämligen tempen och hade 39,6 med alvedon.
Måste alltså ha haft typ 41 grader när jag hade frossan å det. - Läskigt.

Inatt gick jag upp för att ta en ny alvedon vid halv 4. Då tyckte jag också att jag mådde förhållandevist bra. Kollade febern och hade 39,8 men nu var det ju utan alvedon så det går åt rätt håll.

Nu är det tidig söndagmorgon. Kan inte somna om. Simon är också vaken.
Georg får nog stanna hela dagen hos sina farföräldrar. Lika bra så han inte blir smittad


Det här har verkligen varit en nära döden-upplevelse. Har minnesluckor. Allt är som i ett töcken.
Har aldrig mått såhär dåligt nånsin.
Detta går verkligen att sätta i klass med min första förlossning i må dålig-het. och det vill inte säga lite.