tosan83

Så... då har vi gjort ultraljud.

Vårt beräknade förlossningsdatum blev tidigarelagt till den 30 Augusti istället för den 3 September.
Allt såg normalt ut.

Angående könet så var det inte så tydligt att hon kunde säga till 100% men hon tyckte det såg ut som en flicka =)

Lyckliga är vi iallafall.

Ingen har ju knappast undgått att se mitt födelsemärke mellan brösten. Det har inte alltid varit sådär stort och fult utan det har lixom fran att varit en liten prick, sakta men säkert vuxit sig större och mer och mer tagit över mitt liv.

Jag har flera gånger gått till läkaren om det för att alltid få beskedet: Den där är helt ofarlig och jag råder dig att inte ta bort den för att ärret kommer bli mycket fulare än själva födelsemärket.
Tydligen har man extra dålig ärrbildning fram på bröstet och bak på övre delen av ryggen.

När jag var gravid med Georg så gick jag återigen för att få den uppkollad. Återigen fick jag svaret att den är helt ofarlig men nu sa hon att den blivit tillräckligt ful och stor för att ta bort den av skönhetsskäl.
Jag frågade då om det de andra läkarna sagt till mig om ärrbildningen och fick då svaret att det kan väl hända att man har extra dålig ärrbildning där men att logiskt sett blir ju knappast ärret större än det som ska bort.
Jag tyckte att det lät logiskt jag med så jag for hem å väntade på kallelsen.
Kallelsen kom och nu har jag varit hos en läkare. Som jag trodde så var det inte läge at göra ingreppet nu men jag gick ändå dit för att han (som är lite mer specialiserad på detta) skulle se det och samtidigt också titta på ett annat märke jag har. Han varnade mig återigen för ärrbildningen fram på bröstet och jag upprepade då vad förre läkaren sagt och frågade om det kunde bli större och fulare än märket.

Han visade mig då dessa bilder (varning till känsliga läsare)





Tydligen kan det på dessa områden (på bröstet och bak på övre delen av ryggen) bildas s.k. keloider när man är där och skär. Det handlar alltså inte om vanlig ärrbildning som är lite sämre där utan det handlar om att bindväven i huden reagerar på nåt skumt sätt och då bildar sånna här som alltså om man har riktigt otur kan bli sådär stora.
Å har man väl fått dom så går det inte att göra nåt åt. Tar man bort dom så kommer dom bara tillbaka.

Så jag är verkligen i ett pest- eller kolera-läge. Visst har jag hellre kvar mitt födelsemärke än att få sånnadär. Mitt märke är ju gulligt i förhållande. Men det är ju inte alls säkert att min bildväv reagerar på det här sättet och att allt går bra.

Åååå varför skulle jag få ett födelsemärke som skulle växa sig stort just där.

Bjuder på en sötare bild så att ni får lämna min blogg i lite godare mod.

Hahaha! Insåg just hur sjukt tur det är att persiennerna är neddragna idag.

Georg har varit på BVC idag på morgonen och fått vaccin. En spruta i vardera ben. Inte roligt.
Gnällig blev han också. Han fick feber och har gråtit nästan hela dagen så tillslut blev jag less.
Jag behövde städa för det såg inte klokt ut hos oss men så fort jag la ner Georg så grät han.
Och vad gjorde jag då?
Jo, jag satte på en barnskiva (Skivan som följer med den silvriga barnkammarboken och som är full med barnsånger).
Å så satte jag en gråtande Georg i babysittern å så dansade jag hejvilt. Å hittade på rörelser som var jättefula och jättekonstiga samtidigt som jag gick runt å plockade.
Så kamoflerade jag städandet med roande av bebis.
Han skrattade inte. Mådde väl för dåligt för det men han satt tyst å nöjd iallafall.
Han var väl helt chockad stackarn över att hans mamma plötsligt blivit helt tokig eller nåt.

Man får vara lite påhittig ibland.

Men jag är lite sur. Vissa låtar är det barn som sjunger och med risk för att låta divig men jag måste få säga att det är ju inte klokt vad dåligt det är. Var hittar dom där ungarna?
Jag hade gjort det tio gånger bättre när jag var liten.
Dom vuxna är då inget å hänga i julgran heller för den delen.
Mitt barn kan ju bli skadat.
Nä fy.

Förstår inte hur det överhuvudtaget är möjligt när man har bloja på sig men Georg sket just ner sin Babysitter.

Oj oj oj! Nu var det längesen må jag säga.
Jag vet inte hur många gånger jag satt mig ner för att skriva nånting men just då har Georg vaknat, börjat skrika, eller liknande. Jag har varit ganska mycket ensam också. Simon har jobbat mycket m.m. så jag har inte haft någon som kan ta honom istället medans jag bloggar =).
Nu är Simon och handlar lite gott för vi får lite främmande ikväll. Det är Simons bröder med flickvänner som ska komma på besök. Det är egentligen tänkt att jag ska städa medans men jag måste ju ta den enda chansen jag fått på länge att blogga.

Så Ylva, detta blir nog ett långt inlägg även om jag inte tänkte berätta en vanlig vardag som du frågat efter. Det får bli en annan gång. Nu krävs lite uppdatering tror jag.

Vad har hänt.
Georg växer så det knakar. Snart ett halvår vet ni. Stora killen. Inga tänder än men han tuggar och tuggar på allt han hittar och hittar han inget så stuggar han på händerna. Han har till och med fått lite sår pga sitt tuggande.
Han dräglar också mycket och några nätter då och då har han gnällt och tagit sig för munnen och då också även haft lite feber.
Smak på mat (asså vanlig mat som inte är i flaska) har han verkligen fått. Han äter allt. Men han ska ju bli 6 månader innan vi ersätter ett helt mål med fast föda men en liten portion får han alltid bvid lunchmötet. Gröt går däremot bra att ersätta ett helt mål med så det får han en hel portion vid 17-18 tiden.
Han har helt slutat äta på nätterna. Sista flaskmålet får han nån gång vid 21 och sen sover han till ca 8 på morgonen utan att äta. Sova ostört får vi dock inte för han har ju blivit så duktig med sina händer så han ska pillra på tutten och stoppa in och ut den hela tiden och detta pågår även i sömnen och så fort han drar ut eller tappar tutten så börjar han låta i sömnen å så får man stoppa dit den igen. Men det är ju ändå betydligt mindre jobbigt än att behöva gå upp och göra mat (för jag ammar ju inte längre, det tog ju slut).

Lite foton på grabben får jag lägga upp vid ett senare tillfälle (bara det kommer ett sånt) för vi har inga nya kort på datorn för dom är i kameran.

Med min graviditet går det bra också. Är nu i vecka 15. Så det syns lite nu. Mammakläderna har åkt fram mest för bekvämlighetens skull för jag kan fortfarande ha mina vanliga.
Jag kör GI nu igen. Lite halvt. Äter en macka på morgonen för att bäbisen ska få sina kolhydrater. Och så är jag inte stenhård. Ibland kan jag ta pyttelite fullkornsris eller fullkornspasta till. Just för bebisens skull. Den behöver ju kolhydrater. Iallafall så har jag lyckats gå ner 2 kilo så min vikt nu är 2 kilo lägre än min inskrivningsvikt var när jag väntade Georg. Så jag är rätt nöjd. Känner mig inte så peppad på att gå upp 20 kilo igen.
Jag kollade i mina gamla jornalanteckningar från mödrarvården för att jämföra vad jag vägde i 15e veckan med Georg i magen. Jag blev ganska nöjd. som sagt 2 kilo lägre nu i vecka 15 än vad jag vägde i vecka 8. Och i vecka 19 som var nästa hållplats vägde jag 7 kilo mer än nu. Och så mycket ska jag väl knappast lyckas gå upp på 4 veckor.
Ultraljud blir den 31 Mars. Jag längtar. Och hoppas innerligt att dom kan se vad det ska bli. Ska inte sticka under stolen med att det vore roligt med en flicka. Men det enda som egentligen är viktigt är ju att barnet är friskt.
Samtidigt kommer ju mina barn att följa varandras år perfekt. Båda kommer ju vara födda i September så det är ju perfekt för att ärva alla årstiders kläder så som vinteroveraller osv. Och då vore det ju iofs lite praktiskt med en pojke eftersom vi har haft ganska pojkiga kläder på Georg.
Men nä, en flicka vore roligt som omväxling.

Nu måste jag sluta så det ser ut som att jag gjort nånting när simon kommer hem.
Kram på er