tosan83

Ja, nu bor vi i radhuset. Det är kaos här men vi bor iallafall. Typ alla möbler är på plats men det är kartonger och prylar överallt. Var får man alla grejer ifrån??
Jag är faktiskt ändå en slängare mer än en sparare och eftersom vi har flyttat varje år nu i 5 års tid så har vi hunnit med å rensa en del och ändå har vi jättemycket grejer.
Jag och Simon har ägnat kvällen åt att gå igenom alla våra kläder. En hel del slängdes, en del åkte i tvätten pga att de legat i en garderob för länge utan att användas och en del, lite finare grejer som blivit för smått för oss =/, lades i en kasse som Simons bror får kika på.
Trots att det är så stökigt här så trivs jag faktiskt. Är så glad åt att vi hann fixa allt jobb innan vi flyttade. Alla golv lagda och all måla och tapetsering klar. Det enda rum som är ofixat är barnens och jag tror inte dom bryr sig så mycket än på några år.
Nu fattas bara lite möbler. Vi sålde ju av en del inför flytten så vi saknar lite viktiga saker. Typ soffbord och tv-bänk tex.

EFTERLYSNING: Någon som ska på IKEA och har rymlig bil alternativt. Hjälp mig att spana i Norran (har ej tidningen själv) efter sådana där IKEA-bussresor.

Jag slapp även helt undan att städa ur gamla lägenheten. Det gjorde Simon tillsammans med sina föräldrar och min mamma. Anledning. Jag ska helst typ ligga ner hela tiden för att minska trycket neråt. Med risk för att bli aningens för privat så har jag fått ett åderbråck i underlivet. INTE härligt. Jag har slitit för hårt helt enkelt. Inte lyssnat riktigt tillräckligt på kroppens signaler. Men man kände lixom en viss press att få huset färdigt innan vi skulle flytta med tanke på att man sedan skulle ha en bebis och sköta om också. Och när man då känner hur man blir större och större och tröttare och tröttare och får ondare och ondare i kroppen för varje dag som går så är det lätt hänt att slå dövörat till och bara jobba gärnet medans man kan.

Var hos barnmorskan i tisdags. Min livmoder är precis som i slutet med Georg, lite större än normalt. (Jag måste ha en skum livmoder helt enkelt). Eftersom jag nu har grav. diabetes vilket kan leda till att man får väldigt stort barn och att jag dessutom plötsligt hade ganska högt blodtryck vilket också det i samband med diabetes inte är så bra så fick jag en läkartid som utspelade sig i torsdags. Den innehöll ultraljud. Bebisen vägde då 2700g vilket är helt normalt och jag fick beröm över att jag skött min diabetes så bra. Allt annat var normalt också men jag sjukskrevs ändå på heltid pga det höga blodtrycket. Ändå skönt att få ha Simon hemma dygnet runt å avlasta mig. Även om jag med allt som behöver göras här hemma nog ändå kommer ha lite svårt att vila så mycket som jag borde. Dessutom vill jag ju ha ut bebisen någon gång och är jag för stilla börjar den nog trivas lite för bra därinne =).

Såja, det var en uppdatering ni får klara er på ett tag.

Natti!

Idag blev vi färdiga med städningen inne i huset. Eller det är mest min mamma och min mormor som har stått för den. Det var inte planerat så. Vi skulle alla hjälpas åt alternativt att jag och Simon skulle börja packa hemma eller nåt samtidigt som dom städade. Men istället blev vi fast med hatad listfastsättning...
Det finns gamla hederliga lister som är helt släta bakom och som man antingen spikar fast eller limmar fast på väggen. Lätt som en plätt. Sen finns det nuförtiden lister som man sätter fast med clips. Man köpoer clips som man sätter upp på väggen och sen lixom bara hakar man i listen efter att ha sågat till rätt längd och så. Enkelt och praktiskt tänkte vi och köpte sådana.
Problemet var hörnen. I vanliga fall använder man en speciell gireringssåg (tror det heter typ så) vilken man ställer in på 45 graders vinkel för att såga till så att listerna som sedan möts i hördet gemensamt ska bilda en 90 graders vinkel. Så vi gjorde det. Men nä... då visade det sig att när man hakade fast listerna i dom fräsiga clipsen så lutade listerna lite grand och då stämde inte vinkeln och det gick heller inte att räkna ut hur man skulle såga för att få det snyggt. Så imorse brjade dagen på Byggmax (där vi köpt listerna) och dom förstod problemet men hade ingen lösning. Så nu har vi tillslut för hand täljt till hörnbitarna för att dom ska passa någorlunda.
ALDRIG MER SÅDANA LISTER!

Hursomhelst. Min mamma och mormor är suveräna städare. Dom är noggranna. Torkar båda väggar och tak med trasa och varenda liten list osv. Dom som bott innan oss hade ju såklart flyttstädat men den städningen var inte korrekt utförd och dessutom har ju vi varit där å målat å slipat å hållit på sedan dess. Nu är den iallafall blänkande ren =).
All renovering som var planerad till innan flytten är gjord. Det saknas lister i alla rum (utom det som vi jobbade i två dygn med) och vi ska köpa nya dörrar. Och det som ska komma att bli barnens rum är ännu orört men det hade vi bestämt att det skulle få bli ett senare projekt. Dom bryr sig nog inte så noga om golv och tapeter.

Så idag körde vi första flyttlasset. Vi har ju sålt mycket av våra möbler hemma och köpt lite begagnade saker. Men dom grejerna har vi inte ställt upp utan haft i förrådet. Så det som kördes var dom grejerna =
Vardagsrumssoffor, bäddsoffa, köksbord och stolar, matsalsbord och stolar.
Sen flyttade vi i princip hela vårt förråd också.
Imorgon kommer Pär i Voicebox och vi ska skruva isär vårt sånginspelningsbås och flytta det. Vi har även dragit ihop ett gäng till att flytta pianot imorn - Stackare!

Jag känner att det inte går så bra för mig att bära som jag vill att det ska. Knäna viker sig och höfterna gör ont och så får jhag ordentliga sammandragningar. Så imorn ska Simons bror vara med så då får han och Somon bära och jag är hemma och packar.

Nu när det är så fint i vårt hus så känner jag ett starkt hat till vår nuvarande lägenhet. Vill bara få den ur världen. Blä!!!

Idag jobbar Simon det sista på huset. Det innebär golvläggning i vårt sovrum och studion på övervåningen. 2 helt fyrkantiga rum... Borde gå rätt fort.
Jag är hemma idag och försöker börja packa lite. Eller snarare förbereda för packning. Det är nämligen så sjukt stökigt här. Vi har ju varit i huset från morgon till kväll sedan vi kom hem från semestern och inte ens packat upp våra resväskor. Vilket innebär att vi, när vi behövt något ur väskorna, bara som hastigast rivit upp tillräckligt för att få tag i det vi ska ha och sedan lämnat det. Så våra resväskor ligger lite halvutspridda i hallen. Likaså har vi inte sorterat in tvätten sedan vi tvättade direkt vi kommit hem från semestern. Och likaså har vi även ur påsarna med ren tvätt, rivit ut tillräckligt för att komma åt dom rena trosorna på morgnarna osv.
Så jag ska helt enkelt städa här idag för att packa från en så kaotisk lägenhet det går inte.
Mina händer har totalt kajkat ihop nu. Speciellt högerhanden. Den är domnad nu exakt hela tiden och minsta lilla handledsrörelse så hamnar någon nerv i kläm som skickar ut en blixt i min hand som gör ganska ont.
Jag har kommit på ett nytt ord för att beskriva smärtan i händen. Det blixtrar. Det är så det känns. Ni vet som när man slår i armbågen. Så känns det. Men jag ska göra mitt bästa för att göra något vettigt idag iallafall. Skenor på hela dagen så går det lite bättre.
Georg är hos sin farmor och farfar och leker.
Imorgon ska vi packa lite grand och så ska vi öva med voicebox.

---

På tisdag ska vi fortsätta packa och min mamma ska städa upp i huset efter all renovering och sen går nog första lasset på tisdag kväll.
Vi hoppas och räknar med att vi har flyttat färdigt när veckan är slut och då är det bara städningen av den gamla lägenheten kvar. INTE KUL!

Något annat som också drar ihop sig är min graviditet.
Jag längtar sååå efter att det hela ska vara över och jag ska ha min bebis i famnen och må bra, inte ha ont nånstans (OBS: Inte i underlivet heller har jag tänkt), ingen diabetes och inget karpaltunnelsyndrom och jag ska kunna böja mig ner utan att få andnöd och jag ska kunna lyfta upp och krama min son utan att vara rädd att tappa honom. Och så ska jag börja tappa vikt. Å så härligt! Hela familjen. Två vuxna och två barn i nya huset. Fulla med energi och lust att inreda =).

Å så det sista som drar ihop sig. Min ledighet och det är INTE roligt. Efter jul är det tänkt att jag ska börja plugga igen. Och det innebär att jag innan dess helst (för min egen skull) ska ha gjort och klarat de två tentorna som hänger över mig och andas mig i nacken. Jag kommer alltså måsta sätta lite fart här under hösten. BLÄ! Jag gruvar mig nå så fruktansvärt. Och så gruvar jag mig också för att börja om sen på riktigt. Jag ska börja med en ordentlig praktik och jag har ju glömt allt. Jag har bara stuckit och satt kateter och sånt på dockor hittills. Jag kommer göra bort mig totalt när jag kommer dit och alla på avdelningen förväntar sig att jag ska kunna saker som jag inte minns. Fy!!

Graviditetsdiabetes är den nya diagnosen.
Inte så roligt. Som tur är är det inte så länge kvar.
Det hela ska behandlas med att äta rätt och så ska jag kontrollera blodsockret flera gånger per dag.
Inget insulin iallafall... Men ändå.
Inge kul alls.
Hoppas bara att det försvinner när ungen kommer ut.

Georg har tillbringat heeela dagen idag hos sin farmor och farfar.
Mitt hjärta gör ont av att han måste ha så mycket barnvakt.
Men det är ju bara så att huset måste bli färdigt. Nu är det bara 2, 5 veckor kvar tills vi ska vara ute ur vår nuvarande lägenhet och än ser huset ut som en byggarbetsplats.
Målningen som är kvar kan man nog klara av på en dag (dvs morgon till sena kvällen) om man ger gärnet.
Men sen är det golvläggningen.
Golvet nere blir med all sannolikhet klart imorn. Annars blir jag förbannad för nu är jag sjukt less.
Men sen är det ju golvet uppe också. Det är sammanlagt lite större yta än nere men å andra sidan är det ingen mönsterpassning och bara fyrkantiga rum och dessutom har vi ju fått in snittsen på golvläggning nu.
Så... Vi satsar på att allt ska bli klart denna veckan inklusive städning av huset.

Då har vi sedan 1,5 veckor ca på oss att ta oss ur lägenheten med alla våra saker och in i huset och dessutom städa ur lägenheten.

Eventuell byte av dörrar i huset och ditsättning av lister är ju kanske okej (hoppas jag) att göra när vi flyttat in. Vi har ju en tomt att hålla till på när vi sågar så det inte behöver bli så dammigt inne när man väl fått in alla möbler.

Man kan bli så sjukt irriterad på saker när man renoverar.
När man var där å tittade på visningen så ser man ju bara det man ser. Vad mer kan man begära. Men sen när man börjar skrapa på ytan lite mer och typ slita lös lister osv då upptäcker man att människorna som gjort saker innan (tapetserat och målat osv) har gjort allt så slarvigt å halvdant vilket ger en själv så otroligt mycket merjobb. Tex måste vi köpa alla lister, lampknappar och väggkontakter nytt eftersom dom som målat innan oss inte ens skyddstejpat. Jag menar i regel tar man ju bort detta innan man målar och vill man slarva lite så tejpar man. Men dom har varken gjort det ena eller andra. Å visst. Lite oranget i skarven syns väl inte så mycket när ändå väggarna är oranga. Men när man sedan målar väggarna vita så går det lixom inte. Så ett tips. Tänk lite längre när ni målar för nästkommandes skull =P.

Det jag skulle komma till i detta inläg var min underbara pojke. Han hade somnat när vi kom å hämtade honom hos svärfars vid 21.30 (blev en extra lång dag idag eftersom vi hade rep med Voicebox på kvällen). Han somnade om i bilen men vaknade igen när jag bar in honom. Jag sövde om honom men efter ca 15 minuter så grät han varpå jag gick in till honom och där stod han upp i sängen å höll i sig i spjälorna tittandes mot dörren. Jag bar över honom till vår säng där han somnade direkt och sen har jag legat i ca 20 minuter, ansikte mot ansikte med min älskade son och andats in hans gosiga andedräkt och lyssnat till hans andetag med lätta snarkningar. Han är bara så fin så man kan gråta. Hur är det möjligt att jag ska kunna älska en till lika mycket???


Åååå. Jag måste börja skriva oftare så det inte blir så långa inlägg jämt. Vem orkar läsa lixom??


Nu vill jag inte vara gravid längre. Jag längtar nästan mer efter att slippa vara gravid än efter själva bebisen. Nä då. Jag längtar jättemycket efter att få se och lära känna den som är där i. Och h*n får inte ha för bråttom ut heller för jag måste hinna flytta först. Men i stök å bök blir man less på att få förvärkar jämt och på att mina händer är dumma i huvet och att inte kunna sitta på golvet och skruva ur en skruv utan att lungerna trycks ihop så man får kvävningskänslor
osv...

Over änd out!!

Ja. Då var man hemma igen då.

2 veckor i Sthlm vilket egentligen var ganska precis en vecka för länge.
Jättekul att träffa min familj och de få kompisar jag har kvar men det räcker en vecka gott och väl till.
Min syster tog ju studenten i början av Juni och det var väl egentligen enda anledningen till att min Sthlmsvistelse blev ovanligt lång den här sommaren. Eftersom vi skulle utomlands i slutet av Juni och den resan skulle avgå från Arlanda så blev vi helt enkelt för snåla för att åka fram å tillbaka.

Så nu har vi alltså varit i både Barcelona och Rom.

Vet inte om ni har koll på vad vi egentligen gjorde där.
Jo, det var två körresor.

Först till Barcelona med Skellefteå kammarkör som vi sjunger i. Där var det en körfestival. Vet dock inte om man kan kalla det festival för det var bara vi och 3 andra körer som deltog varav två körer inte behagade dyka upp förän i princip sista dagen. Men hursomhelst var det en mycket trevlig semester för vi bodde på en riktig semesterort med nära till havet. Lagom med shoping och flera pooler på hotellet. ca 30 grader skulle jag gissa att vi hade.
Det enda negativa med den här resan var väl att den här kören har lite svårt att förstå att alla inte har så bra ekonomi så första middagen som var bokad på en restaurang för hela kören, och som jag förstod det inte var frivillig, åt upp halva vår resekassa. Och vi försökte få det billigare genom att inte ta vin och efterrätt för att sedan när vi skulle betala få veta att det inte hjälpte för det var en sedan innan bestämd summa som skulle betalas. Dessutom fick man inte välja mat från en meny utan det var två rätter att välja mellan och ingen av dom gillade jag så jag petade bara i maten. SJUUUKT ovärt. Jag hade en klump i magen över dom sumpade pengarna i flera dagar efteråt och var skitsnål resten av veckan pga det. - TRIST!
Det gick riktigt bra att skydda Georg från solen också. Man ska ju inte smörja in dom här små med solskyddskräm eftersom det är för mycket kemikalier i dom. Så det var att klä honom och hålla honom i skuggan. Men vi hade ju stora delar av familjen med oss som gärna lekte med Georg så vi fick oss några soltimmar iallafall.
Vi och Simons föräldrar skulle ju till Rom två dagar senare och valde därför att stanna i Barcelona för lite extra semester istället för att åka fram å åter till Arlanda. En mysig och välbehövd semester. Georg lekte i skuggan och badade i poolen. Skitkul!

I Rom var vi med en annan kör. Kammarkören sångkraft från Umeå som vi också är med i.
Det här var däremot en körtävling som det för övrigt gick ganska bra i.
Vi vann båda klasserna vi tävlade i och sen vann vi hela skiten också i finalen. Dessutom vann vår körledare, som för övrigt är Simons pappa, pris för bästa dirigent.
Jag ångrar inte att jag for på någon av resorna men Romresan var helt klart mindre lämpad både för Georg och mig i mitt tillstånd.
I Rom var det nämligen närmare 40 grader. Bara en sån sak för en höggravid och en 9 månaders-bäbis.
Vi anlände till det katolska hotellet, ca 45 minuters bussfärd utanför Rom, i riktigt spöregn och sådan åska som bara finns utomlands. Georg var trött så vi gick upp och lade honom i sin säng på hotellrummet och Simon for på jakt efter mat i spöregnet. Han kom hem efter en vända på en pizzeria en bit bort. Skitäckliga pizzor var det. Jag hade svårt att få ner den. Varför är det så att Italien, som är pizzans hemland, har jordens absolut äckligaste pizzor. Blä. Trots det dåliga vädret var det kokhett och man visste inte om man var blöt av svett eller regn - Ingen ac på rummet. Georg vaknade och skulle äta - Ingen mikro på hela hotellet. Vi fick en mugg med kokat vatten att ställa burken i. Vattnet var kallt efter 1 minut och maten var kanske lite varmare än innan men inte varm.
Som ni förstår var detta första intryck inte sådär jättebra efteratt ha kommit från ett fint hotell med pool i Barcelona.
Men resan tog sig mer och mer.
Denna resa lämpade sig som sagt sämre för oss än Barcelona-resan. Detta främst för att hotellet låg så pass långt från stan att man lixom inte kunde fara på egna äventyr. Vår busstransfer avgick en viss tid (ca 9 på morgonen) och åkte sedan hem en viss tid (ca 22.30 på kvällen). Så det blev till att spendera heeela dagen på stan även fast det kören egentligen skulle göra där bara handlade om några timmar. Man förstår ju ändå det för är man inte högravid småbarnsfamilj utan bara ett gäng turister som vill se så mycket som möjligt av Rom så är det ju så det blir. Men för oss blev det lite jobbigt för det vart mest en kamp att slå ihjäl all dötid och leta skugga åt Georg typ.
Efter två nätter hade många i kören fått röda bett över kroppen. Jag och Simon klarade oss men Georg var ganska rejält lusbiten (ja, det var löss). Men alla småbarnsföräldrar i min närhet behöver inte vara oroliga. Vi har inte tagit med oss någon ohyra hem.
Inget ont som inte för något gott med sig. Vi fick byta hotell. Detta hotell låg mer centralt men Rom är en stor stad så det hjälpte oss inte så mycket för vi var ändå tvugna att åka med bussen på morgnarna och kvällarna för den delen av stan vi skulle till var i fel ände och ca 1 timmes promenad bort. Efterom vi inte hade någon bilstol med oss till Georg så ville jag inte gärna sätta mig i en taxi med honom heller. Men det var ett lyxigt hotell med både ac och mikro och inga löss så vi var mycket nöjda. =)
För att sammanfatta denna resa så tycker jag att det var en bra resa. Bra planerad och såklart extrakul att vi vann. Men hade jag vetat innan att det skulle vara så mycket stadsvandring och ingen möjlighet till vila på rummet så hade jag nog kanske i mitt tillstånd valt att stanna hemma. Men nu i efterhand när jag är hemma igen i kalla Sverige så är jag glad att jag varit i Rom och t.o.. sett påven live utanför St peters kyrkan =).

Vi åkte sedan hela familjen med bussen från Arlanda till Umeå med kören natten mot måndag. Vi hade egentligen tänkt flyga jag och Georg men det fanns inte biljetter till sista flyget så det var inte så mycket å göra. Lite nervöst var det. Tänk om Georg skulle ha en hemsk natt och gallskrika hela resan när resten av befolkningen försökte sova. Men han skötte sig utmärkt. Sov som en stock. gnydde till nån gång men inget mer.

På bussen som vi sedan tog på morgonkvisten mellan Umeå och Skellefteå fick vi våra väskor förstörda då det läckte ut glykol i lastutrymmet. Men det verkar som att vi ska få nån ersättning för det så jag tänker inte hänga läpp för det.

Jag kanske har klagat lite i det här inlägget men jag vill poängtera att jag har haft en svinbra semester. Båda resorna var skitbra även Rom men det var svårt för mig att njuta av den fullt ut eftersom den var så krävande på nå vis.

Bilder kommer som sagt lite senare.

Nu är vi hemma i vardagen och idag har vi varit å valt ut golv och lister osv till huset. Vi kommer inte bli klara med allt innan vi måste flytta in. Men väggar och tak måste vi iallafall bli klara med eftersom bäbisar inte får vara i målarlukten. Men det tror jag vi hinner. Golven kan man ju sedan lägga då och då. Det är ju bara att tömma ett rum i taget om man säger.
Tapetseringen i hallen som Simon tillsammans med en bror och en arbetskamrat gjorde när jag var i Sthlm blev iallafall jääättefin. Jag är supernöjd.

Nu ska jag gå å lägga mig. Natti!!