Dags att skriva igen
Nu var det ett tag sedan.
Jag har börjat gå ner i vikt igen. Har gått ner drygt 2 kilo fast jag hade gått upp mer än jag trodde sedan jag slutade med GI. När jag slutade med GI så vägde jag som minst 77,8. Men det var verkligen som minst. Ni vet naken å jättehungrig. Men jag brukade ligga kring 79 typ. Nu på senaste (asså innan jag nu börjat gå ner igen) har jag vägt 83, nånting ibland och 84, nånting ibland. Men sällan mindre än 83, nånting. Så om man då räknar det minsta jag vägde när jag gått ner med GI dvs 77,8 och det minsta jag vägde efter att jag gått upp dom där "5" kilona alltså 83,nånting så skiljer det ju iallafall 6 kilo däremellan.
Dessutom är man ju mättare när man äter dåligt än när man äter med GI. Eller inte mer mättnadskänsla men man har mer i magen oftast så jag trodde som direkt att jag kunde ta bort ett kilo pga det.
Aja. Från att hela tiden väga 83-84 nu de senaste veckorna till att nu väga nånstans 81-82. Jag är påväg neråt. Fast det känns lixom som att det fortfarande är 5 kilo kvar till 77. Felet var nog att jag hela tiden tänkte att jag gått ner till 77 men egentligen hade jag bara gått ner till 78-79 å 77 vägde jag bara en gång. 77,8 dessutom. HAHA! Man lurar gärna sig själv.
Känns skönt att äta bra igen för det leder oftast till att resten av mitt liv går bättre också. Mer ork och mer glad.
Mellan måltiderna kan jag nästan få en kick av att gå hungrig för det är som att yes, det här är nog bra.
För jag kör inte GI nu (då skulle jag aldrig gå hungrig)
Nej jag kör Viktväktarna. Jag har gått tillbaka till min gamla metod. Jag tycker egentigen att GI är bättre eftersom man aldrig är hungrig eller sugen.
Men jag hade ju som ni läst inte tid med GI pga så mycket i skolan å alla körer osv. Så då kör jag viktväktarna för då kan jag äta halvfabrikat och annat som går lite fortfare än att ställa sig och rulla egna köttbullar.
Bättre än att fortsätta gå upp i vikt. Kände att jag var tvungen att göra nåt drastiskt för jag var påväg tillbaks till mitt gamla liv.
Dessutom har jag fått med mig 1... snart 2 i min klass så då blir man extra peppad. Vi har vägning hemma hos mig en gång i veckan också vilket gör att man vill göra sitt yttersta.
Jag ska inte prata mer om min barnlöshet här har jag bestämt.
Det beror på att när man blir gravid så brukar man ju inte offentliggöra det förän man kommit ur den osäkra perioden. Men när jag pratar om det här så blir jag som tvungen att berätta direkt jag fått beskedet på gravtestet lixom. Å jag vet ju inte ens vilka som läser min blogg.
Så inge mer snack om det nu.
Jag berättar när jag är gravid på vanligt sätt.
Det räcker att ni vet att vi försöker.
Jag snusar fortfarande inte. Eller jag snusar ju men inte tokak och nikotin. Undra om jag nånsin kommer kunna sluta snusa. Nu när detta är helt ofarligt så kommer jag ju inte tvingas sluta när / om jag blir med barn heller.
Så nå pengar kommer jag inte spara in på att sluta snusa. Åtminstoden inte den närmaste tiden. Men nu är det iallafall helt ofarligt.
En av mina bästisar tog körkortet idag. Grattis!!!
Jag vill också. Som jag ser det är det teorin som måste göras sen kan jag ta det närsomhelst för jag kör faktiskt ganska bra nu.
Gjorde ju halken i förrgår också å det klarade jag. Är ju svårt att misslyckas på halken men det var kul och det känns skönt att ha klarat av en liten bit på vägen.
Jag skulle vilja ha ett hyfsat nytt datorkörkortsprogram så att jag kan göra en massa teoriprov hemma för det blir ett sånt projekt att åka till körskolan och sitta vid deras datorer.
När man inte får skjuds å det ber jag aldrig om så tar det ju en halvtimme att ta sig dit å en halvtimme att ta sig hem. Det har jag inte tid med. Nån som har nån idé? För att plugga ur boken känns som en ännustörre omväg.
Har ju bokat teoriprov i mars. Ska jag skjuta frm det ännu en gång. Snart närmar jag mig gränsen för att passera datumet då regeln om att man måste skriva teorin och göra uppkörning samma dag å det vill jag VERKLIGEN slippa.
Förresten. Skriv gärna kommentarer till inläggen. Är så trist att skriva när man knappt vet om nån läser.
Kram
Jul å nyår å allt sedan sist
En sak undrar nog många: Blev jag gravid? Å svaret är nej!
Jag fick mens sista timmen på skolan innan jullovet skulle börja. Jag blev först jätteledsen å besviken men samtidigt så var det ju första försöket så det är bara att hoppa upp i sadeln igen... oj det lät ju nästan perverst.
SKOLAN: Har också fått veta att jag klarade både kliniska kemin och B1-kursen så nu ligger jag bara efter med läkemedelsberäkningen och den kan jag ju typ. Det är bara ett par pusselbitar som fattas.
Å så har jag ju en "originaltenta" om ca två veckor också: B2
ALLMÄNT HEMIFRÅN:
1 - Min nya syrra är bäst i världen. Asså inte bätre än mina andra syskon men ja, ni fattar. Hon är underbar. Hon hade vuxt mycket sedan sist. Hon har inte börjat skratta ljudligt eller jollra än men hon ler å söker ögonkontakt på ett helt annat sätt.
Hon är mysig å jag har vekligen fått rå om na.
2 - Sen har jag övningskört en hel del med. Närmare bestämt så fort vi skulle nånstans vare sig det var med mamma eller pappa. Jag har t.o.m kört i Sthlm stad. Jag är riktigt duktig faktiskt.
Körkortet närmar sig. Det enda som håller mig tillbaka är teorin som känns tung å framförallt så finns inte tiden att plugga.
3 - Jag har inte gått upp ett enda gram under julen vilket är skönt för det innebär att jag fortfarande har gått upp lika mycket som innan jul. Om ni fattar. ca 5 kilo så är jag där jag var när jag slutade med GI.
4 - Jag ser det nu som att jag officielt slutat snusa. (Slutade ju den 17e december.) Eller nej jag har officiellt slutat med nikotin å tobak. Jag är fortfarande fast i ONIKO-träsket. Konstigt vad det gör att ha nåt under läppen även fast man vet att det är totalt meningslöst. Iallafall. Jag har snusat en gång på jullovet å det var för att mina ONIKO var slut så jag tog en av Simon men det gjorde ju inget. Det viktiga var att det inte medförde att jag halkade dit igen.
JULEN:
Vi firade hemma hos min mamma. ^Å det firades så vanligt det går. Efter mina föräldrar skildes blir ju inget sig likt å jag ville ju att Simon skulle få uppleva min typiska jul lixom. Så mamma var verkligen underbar å gjorde allt för att det skulle bli så som vanligt som möjligt.
Vi blev väckta kl 9 av en dånande brassorkesterskiva med jullåtar. Det är pappas skiva men eftersom vi alltid vaknat till den så fick mamma en kopia när dom skildes.
Sen åt vi tomtegröt å skinkmackor.
Jag upptäckte till min fasa att jag glömt hela min sminkväska hemma i Skellefteå så det blev jättestressigt för jag har ju så bra å dyrt smink eftersom jag har så dålig hy så trots att vi hade både mammas, mormors å syrrans smink att ta av så dög typ inget.
Tillslut såg jag typ ut som vanligt å vi for på julkrubban dvs Julaftonsgudstjänsten i Ängskyrkan. Det är också en grej som gör det lite nytt. Denna julen är den första julen som min mamma inte jobbar i kyrkan på julafton. Vår julafton brukar ju vara full av gudstjänstbesök å i år när mamma var ledig så hade vi ju kunnat skippa det men det ville absolut inte jag. Jag är verkligen fånigt traditionsbunden =)
Sen kom vi hem å vi hjälpte mamma med maten. Vid 13.30 kom min morbror å hans tre grabbar (mina kusiner) å vi åt julbord. Sen var det Kalle Anka.
Kl. 17 brukar vi inte gå i kyrkan. Då är det julbön men det är den enda gudstjänsten på julafton som mamma inte brukar jobba på men i år hade jag å Simon blivit ombedda att sjunga på den gudstjänsten så därför for hela skaran dit i år iallafall. Däremot var det Simon å Elin som spelade å sjöng för jag var såå hes.
Sen for vi hem igen å väntade på tomten. Vi har alltid haft tomte men det hade vi inte igår. En tradition som ingen tyckte var viktig förutom töntiga jag. Den yngsta i sällskapet var ju min 17-åriga syrra så mamma tyckte det var pinsamt att be nån komma å vara tomte hos oss. Kan jag väl iofs förstå. Vi delade ut klapparna.
Jag är jättenöjd med mina julklappar. Fick en hel del roliga saker. både saker jag önskat mig å överraskningar. KUL!
Sen såg vi Karl-Bertil Jonssons jul eller ja, vi försökte medans alla satt å skulle kolla in sina nya julklappar å så. det var rätt livat.
Efter det spelade vi spel å myste allmänt. Klockan 23.30 är det midnattsmässa. Då sjunger vi alltid i ängskören som vanligtvis mamma leder. Det gjorde hon inte i år eftersom hon bytt jobb men hon hade (kanske mest för min skull även om hon inte sa det) frågat om vi fick vara med ändå å det fick vi.
Så Morbror å kusiner for hem å vi sjöng på midnattsmässan. - Mysigt!
Dock hände det en tråkig grej:
En av anledningarna till att kyrkan plötsligt blir så viktig när jag kommer hem till Tumba är för att jag ju har sån otrolig förankring där. Där finns majoriteten av alla som sett mig växa upp känns det som.
Så jag pratade med en del folk efteråt å så som vanligt.
Å då när jag pratat med en ett tag så säger han: Å du ska ha barn.
Jag är ju rätt så rund även om jag varit betydligt fetare å nu hade jag en sån där modern klänning också som är skuren under bysten å som gör att vem som helst kan bli missförstådd.
Dock ska jag inte skylla ifrån mig på det för det har hänt säkert 4 gånger förut att folk har trott det å det var innan detta mode. Men det här var första gången som någon jag känner har trott det å därför var det extra jobbigt.
är det har hänt förut har det t.o.m hänt att jag spelat med för att slippa den pinsamma situationen för jag tycker det är den pinsamma stämningen när jag säger: Nej det är jag inte, som är värst. Sen blir jag ledsen också såklart men jag börjar bli van.
Nu var det ju jobbigt för att jag kände honom så kunde jag inte lådsas vara med barn för då skulle han ju undra varför det aldrig kom nåt å dessutom kanske han skulle sprida det falska ryktet.
Sen var det jobbigt för att jag känner honom å måste träffa honom igen. När han hade sagt det där så pratade vi som bort det å lådsades som att det inte var nåt pinsamt å jag lådsades som om jag trodde att han fått ett felaktigt rykte till sig å inte att jag såg gravid ut även fast jag visste att det var så. Iallafall så vill jag aldrig mer träffa honom för jag är livrädd att han då kommer vilja be om ursäkt. Tro mig han grämde sig nog en del över vårt lilla samtal också när han kom hem på julnatten.Jag vill bara lådsas som om allt är som vanligt å inget har hänt lixom.
Så jag var rätt så ledsen å vresig resten av tiden jag var i Sthlm. Jag tänkte inte på det hela tiden men då å då kom en klump i magen smygandes. Det värsta är skammen. Å det gjorde också att jag inte vågade berätta det för nån. Den enda jag sa det till var min älskade Simon å det tog till å med en dag tills jag vågade säga det till han men då kunde iallafall han trösta mig.
Sen var det ju extra känsligt eftersom jag 2 dagar innan fått beskedet att jag inte var med barn å var ledsen över det.
Efter allt detta hade hänt å jag låg å grämde mig å tänkte på saker jag kunde ha sagt för att gjort det ännumindre pinsamt så tänkte jag även på alternativet att jag skulle ha sagt: Nej vi kan inte få barn! För att han skulle må dåligt över att han sagt så eller nåt. Men samtidigt är ju det värsta med hela grejen att det blir så pinsamt för honom.
Det är som när man sitter på toa å har glömt att låsa å nån sliter upp dörren. Det är av nån anledning mest pinit för den som sliter upp dörren trots att den andra sitter halvnäck å kanske skiter.
Är man den på toan så är det enda som gör det hela jobbit att den andra tycker det är pinsamt. Fattar ni?
Iallafall...
NYÅR:
Jag var först med pappa, Lena å min nya lillasyster Irma på en bjudning i Bredäng. det var hos ett par som båda är kollegor till pappa. Sen vid 22 bagav jag mig med tunnelbanan mot staden. Anlände på skansen kl 23 ca. 23.20 började showen som några av er kanske såg på tv. Då kanke ni också såg min mamma i kören. Det var iallafall därför jag var där.
Kändes lite trist att behöva stå där ensam å frysa när klockan slog tolv men när jag just kom till skansen å försökte stressa mig till en hyfsad plats så högg Thomas L tag i mig. Han är också en sån där gammal familjebekant. Exempelvis har vi lekt med hans söner när vi var små. Han var där med sin fru å sina föräldrar så jag stod med dom å fick t.o.m ett glas medhavd champagn på tolvslaget.
Sen kom mamma å jag å hon å resten av kören å resten av medverkande på skansen (ja, även kändisarna) gick på supé. Det var mycket trevligt. Jag kom hem vid 5. Supén var slut 3 å så var det omöjligt att få tag i taxi å bussarna hade slutat gå så vi fick gå till stan å sen tog jag nattbussen till pappa där jag sov för att sedan åka hem till Skellefteå på nyårsdagen.
Det var mitt lov! På onsdag nästa vecka börjar skolan igen.
Hoj!!