Jag återvänder till bloggen!
Jaha! Jag har kommit på att jag ska börja blogga igen. Eller egentligen har jag ju aldrig slutat. Bara haft ett rejält uppehåll pga mycket annat att göra osv. Man har ju ett liv också lixom.
Jaha, Så vad händer. Är det alltså så att jag inte skrivit sedan jag gifte mig? Det är ju för hemskt. Det är ju över ett år sedan.
Sedan dess:
Jag har börjat plugga till Sjuksköterska. Har ju vetat så länge att jag vill bli barnmorska varpå sjuksköterska är en del i den processen. Jag har sökt och sökt. men inte kommit in. Å så äntligen. Så det är vad jag gör nu är inne på andra terminen av 6 (och sedan minst 1 års studier till för barnmorskeyrket). Har helt sagt upp mig från jobbet vilket känns som en lättnad. Sa ju upp min heltid när jag började plugga men har tex jobbat där i sommras. Trivdes ju egentligen bra där på arbetsplatsen men jag tyckte det fanns stora brister i själva ledningen och större delen av mitt arbetslag har sagta men säkert bytts ut och föryngrats vilket gjorde att jag inte kände mig lika hemma längre som innan.
Dessutom så kommer man till en brytpunkt då det lixom är dags att göra nåt annat. Dessutom får jag ju jobba som undersköterska nästa sommar å då lääär man ju göra det också.
Vi har även flyttat. Från Moröbacke till Anderstorp. Någon sa, mnen shit ni flyttar ju jämt, och ja, det har varit lite mycket flyttar. Vi har ju faktiskt bott på 6 ställen (detta inräknat) sedan vi blev tillsammans våren 04.
Nu undrar kanske vissa om det är så att vi blir vräkta hela tiden men nej, så är det inte. Vi har alltid haft goda anledningar till våra flytter.
- Vi blev ju ihop på framnäsfolkhögskola under våren och bodde då i en etta på skolan. Å när vi slutade plugga kunde vi ju inte bo kvar där.
- Vi blev ju då arbetslösa och hade svårt att få lägenhet i Skellefteå pga det och bodde därför hos Simons föräldrar i ca 5 månader
- Sedan fick vi äntligen tag på en sketen liten källarlägenhet som vi fick ta trots att vi levde på a-kassa eftersom det var privat och för att hyran var så låg.
- Vi sökte jobb som tokar men fick aldrig nåt. Så hösten 05 drog vi till Umeå i hopp om att det skulle vara lättare där vilket det var. Vi fick jobb som personlig assistent.
- Det företaget kunde då ge oss jobb i Skellefteå på samma företag och eftersom vi bara flyttat till Umeå för att få jobb å knappt kände en enda kotte så ville vi hem igen så då blev det moröbacke.
- Å nu flyttade vi till A-torp för att spara in lite pengar. Vi bor nu i en student lägenhet nämligen, men det är en trea, omöblerad så det är som en vanlig fast billigare: El och värme ingår, Hyresfritt på sommaren, Bredband ingår och dessutom jobbar Simon på A-torp och jag går till skolan på 15 minuter så vi sparar även in busspengar.
Jag ska ut på praktik nu om ett par veckor. Två veckors praktik är det å gissa var: På moröbacke ca 100 m från vår gamla lägenhet. Typiskt va. Men jag är nöjd ändå för jag kunde ju ha hamnat i Jörn eller Byske eller nåt.
Det ska bli spännande att komma på praktik. Lite synd att jag hamnade inom äldreomsorgen eftersom jag jobbat så mycket med sånt innan. Hade kanske varit ännumer spännande om jag hamnat på nån avdelning på lassarettet eller på en vårdcentral. Men det blir säkert bra.
Vi har börjat gå på en hundkurs med Ture. Efter 2 års kötid var det äntligen vår tur =) Det har bara varit en gång men det verkar kul och bra å så.
Jag har även börjat så smått med körkortet. Det var som dax. Innan nästa sommar har jag det och förhoppningsvis ännu tidigare.
Jag ska också få ett syskon närsomhelst. i oktober/november-skiftet är det beräknat. Känns skumt, jag menar min yngsta syrra är ju snart 18 så det är som längesen vi hade en liten rackare i familjen. Dessutom känns det synd att jag ska bo här å bäbisen Sthlm. Men mest av allt känns det ju kul såklart. Hur kan man inte tycka det är kul med en bäbis.
Har upptäckt facebook och fått kontakt med en massa gamla vänner vilket är jättekul! För er som inte upptäckt det, GÖR DET!
Så hur mår jag då? Kanske det viktigaste av allt.
Jag mår ganska bra. Jag menar jag har ju kriterierna för att må bra. Jag har en man som är underbar och som älskar mig och jag älskar honom. Vi bor bra, jag pluggar till det jag vill osv. Så oftast är jag lycklig. Men det är som att det nånstans finns en liten depression för jag har väldigt nära till att inte må bra på nå vis. Dvs. Jag är som extra känslig och det krävs inte mycket för att jag ska bli ledsen. Men det blir nog bättre snart. och som sagt för det mesta mår jag bra.
Vi längtar ju såklart efter barn å vår utredning går framåt. Så jag är hoppfull oftast men det finns också dagar då jag inte alls är det och är redo att ge upp. Men sånna dagar ska jag försöka radera ut.
Hoppas ni mår bra. (om det nu är någon som läser detta.) Ska göra lite reklam. Dom flesta har väl gett upp efterrsom det gått över ett år sedan sist.
Kram
Jaha, Så vad händer. Är det alltså så att jag inte skrivit sedan jag gifte mig? Det är ju för hemskt. Det är ju över ett år sedan.
Sedan dess:
Jag har börjat plugga till Sjuksköterska. Har ju vetat så länge att jag vill bli barnmorska varpå sjuksköterska är en del i den processen. Jag har sökt och sökt. men inte kommit in. Å så äntligen. Så det är vad jag gör nu är inne på andra terminen av 6 (och sedan minst 1 års studier till för barnmorskeyrket). Har helt sagt upp mig från jobbet vilket känns som en lättnad. Sa ju upp min heltid när jag började plugga men har tex jobbat där i sommras. Trivdes ju egentligen bra där på arbetsplatsen men jag tyckte det fanns stora brister i själva ledningen och större delen av mitt arbetslag har sagta men säkert bytts ut och föryngrats vilket gjorde att jag inte kände mig lika hemma längre som innan.
Dessutom så kommer man till en brytpunkt då det lixom är dags att göra nåt annat. Dessutom får jag ju jobba som undersköterska nästa sommar å då lääär man ju göra det också.
Vi har även flyttat. Från Moröbacke till Anderstorp. Någon sa, mnen shit ni flyttar ju jämt, och ja, det har varit lite mycket flyttar. Vi har ju faktiskt bott på 6 ställen (detta inräknat) sedan vi blev tillsammans våren 04.
Nu undrar kanske vissa om det är så att vi blir vräkta hela tiden men nej, så är det inte. Vi har alltid haft goda anledningar till våra flytter.
- Vi blev ju ihop på framnäsfolkhögskola under våren och bodde då i en etta på skolan. Å när vi slutade plugga kunde vi ju inte bo kvar där.
- Vi blev ju då arbetslösa och hade svårt att få lägenhet i Skellefteå pga det och bodde därför hos Simons föräldrar i ca 5 månader
- Sedan fick vi äntligen tag på en sketen liten källarlägenhet som vi fick ta trots att vi levde på a-kassa eftersom det var privat och för att hyran var så låg.
- Vi sökte jobb som tokar men fick aldrig nåt. Så hösten 05 drog vi till Umeå i hopp om att det skulle vara lättare där vilket det var. Vi fick jobb som personlig assistent.
- Det företaget kunde då ge oss jobb i Skellefteå på samma företag och eftersom vi bara flyttat till Umeå för att få jobb å knappt kände en enda kotte så ville vi hem igen så då blev det moröbacke.
- Å nu flyttade vi till A-torp för att spara in lite pengar. Vi bor nu i en student lägenhet nämligen, men det är en trea, omöblerad så det är som en vanlig fast billigare: El och värme ingår, Hyresfritt på sommaren, Bredband ingår och dessutom jobbar Simon på A-torp och jag går till skolan på 15 minuter så vi sparar även in busspengar.
Jag ska ut på praktik nu om ett par veckor. Två veckors praktik är det å gissa var: På moröbacke ca 100 m från vår gamla lägenhet. Typiskt va. Men jag är nöjd ändå för jag kunde ju ha hamnat i Jörn eller Byske eller nåt.
Det ska bli spännande att komma på praktik. Lite synd att jag hamnade inom äldreomsorgen eftersom jag jobbat så mycket med sånt innan. Hade kanske varit ännumer spännande om jag hamnat på nån avdelning på lassarettet eller på en vårdcentral. Men det blir säkert bra.
Vi har börjat gå på en hundkurs med Ture. Efter 2 års kötid var det äntligen vår tur =) Det har bara varit en gång men det verkar kul och bra å så.
Jag har även börjat så smått med körkortet. Det var som dax. Innan nästa sommar har jag det och förhoppningsvis ännu tidigare.
Jag ska också få ett syskon närsomhelst. i oktober/november-skiftet är det beräknat. Känns skumt, jag menar min yngsta syrra är ju snart 18 så det är som längesen vi hade en liten rackare i familjen. Dessutom känns det synd att jag ska bo här å bäbisen Sthlm. Men mest av allt känns det ju kul såklart. Hur kan man inte tycka det är kul med en bäbis.
Har upptäckt facebook och fått kontakt med en massa gamla vänner vilket är jättekul! För er som inte upptäckt det, GÖR DET!
Så hur mår jag då? Kanske det viktigaste av allt.
Jag mår ganska bra. Jag menar jag har ju kriterierna för att må bra. Jag har en man som är underbar och som älskar mig och jag älskar honom. Vi bor bra, jag pluggar till det jag vill osv. Så oftast är jag lycklig. Men det är som att det nånstans finns en liten depression för jag har väldigt nära till att inte må bra på nå vis. Dvs. Jag är som extra känslig och det krävs inte mycket för att jag ska bli ledsen. Men det blir nog bättre snart. och som sagt för det mesta mår jag bra.
Vi längtar ju såklart efter barn å vår utredning går framåt. Så jag är hoppfull oftast men det finns också dagar då jag inte alls är det och är redo att ge upp. Men sånna dagar ska jag försöka radera ut.
Hoppas ni mår bra. (om det nu är någon som läser detta.) Ska göra lite reklam. Dom flesta har väl gett upp efterrsom det gått över ett år sedan sist.
Kram
Kommentarer
Trackback