tosan83

Har just hämtat Georg på dagis. Drog hem honom sovandes i vagnen.
Han verkar stormtrivas enligt vad fröknarna berättar. Inga bekymmer alls.
Men varje gång vi hämtar så berättar dom med chockad röst hur mycket han äter.
Borde man oroa sig?
Det sista jag vill (för han skull) är att han ska bli ett matvrak som jag å Simon och ständigt måsta kämpa med sin vikt. Nu är han ju rund men bara bebisrund väl? Inte tjock... eller.
Jag har som tänkt att barn väl måste få äta lixom. Dom rör sig ju och vxer ju så mycket.
Känns ju konstigt att börja ta av en 1åring tallriken om han fortfarande vill ha mer.
Men jag håller ju samtidigt med om att 3 blodpuddingsskivor låter lite mycket för ett barn i hans ålder. Det är ju nämligen ungefär vad jag äter.

För mig går det inte så bra. De sista 3 graviditetskilona verkar vara här för att stanna om jag inte ger det hela en extra andsträngning. Detta chokladbegär jag har gör ju inte saken bättre förstås.

Är ganska deppig för min mage är förstörd för alltid.
Någon (minns faktiskt inte vem) sa att hon hört på nå läkarprogram tror jag det var, att huden har som ett minne. Att för att den ska kunna dra ihop sig så får den inte varit uttänjd för länge.
Jag gick ju ner närmare 15 kilo innan jag blev gravid med Georg. Då fick jag som en hängmage nertill som man lixom såg på kvaliten att den inte kommer gå tillbaka helt hur mycket jag än bantar.
Sen blev jag gravid med Georg och då var det som att det där hänget hängde nedanför gravidmagen. Det var ändå hanterbart tyckte jag och skillnaden från före graviditeten och efter var inte särskillt stor. Men efter denna graviditet är det katastrof. Magen är som ett sladder där nere. Vissrligen kan jag nog räkna med att den kommer dra ihop sig något mer av sig själv i och med att livmodern nog fortfarande är lite svullen osv. Men ändå.
Är faktiskt ganska ledsen över detta för det innebär ju att jag inte kan förändra det hur bra jag än sköter mig å det känns inte rättvist. Det får bli operation helt enkelt =/.

Simon säger att han tycker min mage är gosig. Vet inte hur ärlig han är men det är iallafall gulligt sagt av honom. Tur man är gift. Med den här kroppen skulle det nog vara kört annars.

Idag har Simon börjat om å jobba. Stackarn. Men han var vid gott mod när han for imorse iallafall.

I afton kommer min mamma hit. Å då har hon varit på IKEA. Äntligen får vi vårt vardagsrumsbord och belysning till vardagsrummet.